Visionerna sprack när kommunen backade

När nya bostadsområden byggs är hållbarhet ofta ett uttalat mål, men hur går det egentligen när planen väl realiseras? I Frihamnen i Göteborg verkar de stora visionerna gå i kras.

Med den nya stadsdelen Frihamnen skulle Göteborgs stad visa hur en socialt och ekologiskt hållbar stad kan byggas. Stadsdelen skulle bli en förebild i arbetet mot segregation. Här skulle alla ha råd att bo, oavsett inkomst. Hälften av lägenheterna skulle vara hyresrätter, och hyrorna skulle hållas nere så att även låginkomsttagare hade möjlighet att flytta in i de nyproducerade, centralt belägna bostäderna.

− Det fanns till exempel tankar om att låta bostadsrätterna bära en del av kostnaderna även för hyresrätterna. En annan idé var att hålla nere hyrorna på vissa hyresrätter genom att ha högre hyror på andra, säger Hannah Saldert, forskare i samhällsvetenskapliga miljöstudier.

Hon har följt arbetet med Frihamnen sedan planeringen påbörjades år 2012. I sin avhandling kan hon visa att de här idéerna under projektets gång har slopats till förmån för kortsiktiga ekonomiska perspektiv.

− Även om vi inte vill skapa segregerade städer fortsätter vi att göra det, säger hon.

Fick inte ihop budgeten

I slutet av år 2017 sattes arbetet med Frihamnen på paus på grund av att markägaren, det kommunala bolaget Älvstranden utveckling, upplevde att de inte fick ekonomin att gå ihop. Att markägaren pausar arbetet på det sättet är enligt Hannah Saldert helt unikt.

− Jag känner inte till att det har hänt någon annanstans, säger hon.

Hon berättar att det i samband med pausen uppstod en diskussion om projektets genomförbarhet. Därefter slopade kommunen kravet på att hälften av lägenheterna i den nya stadsdelen skulle vara hyresrätter. De backade också från idén om att i första hand släppa fram byggbolag som ville hitta sätt att bygga bostäder för låginkomsttagare.

− Om byggbolagen får större frihet att bestämma vad de vill bygga kan kommunen sälja marken till ett högre pris, förklarar Hannah Saldert.

Bilfri stadsdel

Göteborgs stad har fortfarande kvar visionerna om att Frihamnen ska bli en hållbar stadsdel, men vad det betyder har delvis förändrats, menar Hannah Saldert. Hon ser att de förslag som finns kvar är idéer som inte krockar med de kortsiktiga ekonomiska målen. Det gäller till exempel tanken att Frihamnen i stor utsträckning ska vara bilfri.

− Det rimmar med det ekonomiska perspektivet för utan biltrafik kan man ha smalare vägar och få in fler fastigheter.

Även om vi inte vill skapa segregerade städer fortsätter vi att göra det

En annan idé som lever kvar är att man inom Frihamnen planerar att etablera en stadspark, Jubileumsparken. Tanken är att parken ska locka inte bara boende i det nya området utan invånare från hela staden. På det sättet ska parken bidra till att området upplevs som inkluderande och tillgängligt.

Hannah Saldert berättar att diskussionerna om ekonomin som uppstod 2017 ledde till att planerna för Jubileumsparken började ifrågasättas.

− Inom kommunen diskuterades möjligheterna att i stället göra en mindre park för att få plats för fler bostäder men det gick inte eftersom man redan hade beslutat om parkens storlek och avsatt medel i Park- och naturförvaltningens budget, säger hon.

”Det blev inte rimligt”

Johannes Hulter (S), ordförande i Göteborgs stads stadsbyggnadsnämnd, känner till avhandlingen om Frihamnen, men har inte hunnit läsa den än.

− Det ska jag, säger han.

Han tycker att det finns anledning att vara självkritisk när det gäller processen kring den nya stadsdelen. Hans parti ville visserligen ha kvar kravet att 50 procent av lägenheterna skulle vara hyresrätter.

− Fast jag vill egentligen inte peka finger här utan jag tycker att vi också har ett ansvar för hur det har blivit. När arbetet med planen inleddes riktades otroligt lite uppmärksamhet mot de ekonomiska förutsättningarna att genomföra idéerna.

− Kostnaderna för den nya stadsdelen måste ställas mot andra kostnader som vi har i kommunen. Vi vill bygga fler skolor. Jag tror att göteborgarna är beredda att satsa på nya, hållbara stadsdelar, men det här blev inte rimligt, säger han.

”Ingen kan bo i en ambition”

Om man vill hålla nere hyrorna i populära, nybyggda stadsdelar tror Johannes Hulter att det bästa sättet är att se till att allmännyttan är med och bygger eftersom de inte har samma vinstkrav som andra bolag.

Han tror att det var en medveten metod att vara visionär i början av planeringen av Frihamnen och ”låta tusen blommor blomma”.

− Vi behöver visioner som hjälper oss att se bortom horisonten, men jag menar att det gick för långt. Man kan inte bara vara uppe bland molnen. Man måste ha med sig den ekonomiska analysen från början annars blir det bara drömmar. Ambitionen var fin, men ingen kan bo i en ambition.

Ville visa vägen

Med Frihamnen ville Göteborgs stad ta täten i hållbart stadsbyggande och Hannah Saldert ser att det har funnits ett stort intresse för projektet från andra kommuner. Hon tror att det finns mycket att lära av arbetet med Frihamnen.

Enligt Hannah Saldert behöver kommuner som menar allvar med sitt hållbarhetsarbete hitta arbetsformer som gör att kortsiktiga ekonomiska argument inte blir för styrande.

− Jag tror att det krävs nya ekonomiska modeller som kan ta hänsyn till en mer långsiktig samhällsekonomi när stadsplaneringsprojekt budgeteras. I stället för att fråga sig hur man kan få ekonomin att gå ihop kan kommunerna fråga sig hur de kan få ekonomin att gå ihop med hänsyn till de mål de har satt upp.

Kräver vilja och kunskap

För att hållbarhetsvisionerna ska få större genomslag i stadsbyggnadsarbetet tror Hannah Saldert att kommunerna kan behöva involvera andra förvaltningar och kompetenser jämfört med idag.

− Kanske hade målen för social hållbarhet fått mer genomslag om sociala resursförvaltningen hade haft en mer central roll, säger Hannah Saldert.

För att kommunerna ska lyckas bygga stadsdelar som inte förstärker segregationen krävs, menar hon, både politiska beslut och ökad kunskap om hur man ser till att besluten fullföljs.

− I grunden är det politiska beslut som avgör vilka sociala grupper som får möjlighet att bo var och hur kommunen budgeterar stadsutvecklingsprojekt, men även när politiska beslut som premierar social hållbarhet faktisk tas finns det utmaningar i att fullfölja dem.