Hållbarhetsforskarnas råd till nästa regering

De närmsta åren kommer avgöra om vi når Parisavtalets klimatmål eller inte, men vad borde nästa regering fokusera på? Medan vi väntar på en ny regering, här är forskarnas svar på de klimatpolitiska åtgärder som de anser är mest akuta.

Rättvisa

Kevin Anderson, brittisk professor och biträdande direktör för Tyndall Centre for Climate Change Research och gästprofessor vid Uppsala universitet, söker politiska åtgärder för mer rättvisa.

– Hur vi än vill se det är klimatförändringarna en fråga om ransonering. Likt skillnaderna i hur mycket olika länder släpper ut, finns också skillnader inom den svenska befolkningen. De med högre inkomster, stora hus, flera hus, enorma bilar och många flygresor i Business class står för lejonparten av utsläppen, säger Kevin Anderson.

Resurserna och krafterna som idag ger lyx till några få, behöver enligt Kevin Anderson snabbt kanaliseras om för att bygga en koldioxidfri infrastruktur; från modernisering av hus och kommersiella byggnader, till att elektrifiera transport och industri.

– Om Sverige ska kunna uppfylla åtagandena i Parisavtalet måste rättvisa finnas med i hjärtat av politiken, säger Kevin Anderson.

>> Läs mer i Kevin Andersons svar på senaste IPCC-rapporten.

Kött

Annika Carlsson-Kanyama, forskare i industriell ekologi på KTH, lyfter en övergång till klimatvänlig livsmedelskonsumtion.

– Den nya regeringen behöver agera för att minska animaliekonsumtionen, både för att minska klimat- och hälsopåverkan, men också för att en sådan politik på sikt leder till att mer mark blir tillgänglig för andra däggdjur än människan och dess husdjur. Det finns en rad styrmedel som bör kombineras – information, skatter, upphandling och utbudsförändringar, säger hon.

Dessutom tycker Annika Carlsson-Kanyama att regeringen bör analysera hur sådana styrmedel kan utformas utan att äventyra andra svenska miljömål, som exempelvis målet om biologisk mångfald, och att man samtidigt behöver ta hänsyn till den befintliga kunskapen och möjligheterna som finns i Sverige.

– Det finns redan idag kunskap om sådana förändringar hos olika myndigheter, och omställningen innebär nya möjligheter till företagande på landsbygden och inom livsmedelsnäringen. Regeringen bör lansera Sverige som ett föregångsland när det gäller övergången till en klimatvänlig livsmedelskonsumtion, säger Annika Carlsson-Kanyama.

>> Läs mer i en rapport om klimatvänlig animaliekonsumtion

Transport

Staffan Laestadius, professor emeritus i industriell utveckling vid KTH, vill att åtgärderna ska innebära att flyg och bilåkande minskar med sju procent per år.

– Regeringen bör initiera stora och tydliga omställningsåtgärder, inte bara för att snabbt minska utsläppen, utan också för att markera lägets allvar och därmed mobilisera medborgarna för klimatomställningen.

Exempel på åtgärder som Staffan Laestadius vill se är förbättrad järnväg till Oslo och en omställning av Bromma från flygplats till trästad, i kombination med kraftigt höjda infrastruktursatsningar för att minska flygandet och bilåkandet med cirka 7 procent om året. Han anser att det även måste kombineras med skatteväxling och andra styråtgärder.

– Det här ligger i linje med IPCC:s slutsatser om vad som krävs och vilken storleksordning omställningens borde ha, säger Staffan Laestadius.

>> Läs mer i boken  Klimatet och omställningen (Borea bokförlag, 2018).

Mod

Josefin Wangel, forskare vid institutionen för stad och land (SLU) och föreståndare för CEMUS (The Centre for Environment and Development Studies), tycker att politikerna måste våga vara obekväma.

– Den viktigaste klimatpolitiska åtgärden nästa regering behöver göra är att våga vara obekväm. För att ha en chans att hålla den globala uppvärmningen under 1,5 grader måste vi enligt IPCC:s rapport minska de globala koldioxidutsläppen med 50 procent till 2035, och 100 procent till 2050.

För att nå dit menar Josefin Wangel att politiken måste sätta tydliga ramar för både produktion och konsumtion, och inte kan lämna klimatansvaret till marknaden eller de enskilda konsumenterna.

– IPCC-rapporten är tydlig i att en framgångsrik klimatpolitik är en aktiv klimatpolitik, och efter att i snart två decennier ha försökt hantera klimat- och hållbarhetsfrågor genom ekologisk modernisering vet vi att grön tillväxt är en chimär, säger hon. Ekonomin måste anpassas till de planetära gränserna, inte tvärtom.

Josefin Wangel säger att en sådan klimatpolitik kommer att möta motstånd från näringsliv, medborgare och politiker på såväl kommunal som regional nivå, och att åtgärderna på grund av det kräver politiskt mod.

– Till skillnad från den samhällsomställning som ägde rum kring förra sekelskiftet, när Sverige gick från fattig jordbruksnation till industrialiserat folkhem, kan klimatomställningen inte dra nytta av löften om ett ökat välstånd. I alla fall inte i den konsumtionsbaserade bemärkelse begreppet välstånd har kommit att förstås.

Istället för att lyfta fram specifika klimatpolitiska åtgärder som höjd flygskatt, grön skatteväxling eller skärpta byggnormer, väljer Josefin Wangel därför att uppmana den kommande regeringen att ”våga vara obekväm”.

– En regering som inte vågar vara obekväm kommer aldrig lyckas formulera, än mindre genomdriva, en aktiv klimatpolitik som låter oss nå 1,5-gradersmålet. En regering som inte vågar vara obekväm kommer att fortsätta prioritera kortsiktiga vinstintressen framför människor långsiktiga välbefinnande, avslutar hon.

>> Läs mer i: Josefin Wangel ”Så minskar vi välfärdens fotavtryck”, i Mot en hållbar framtid – så genomför vi FN:s Agenda 2030 och de globala målen för hållbar utveckling, Elin Andersdotter Fabre och Joel Ahlgren (red.), Global Utmaning, 2018.

Teknik

Thomas Hahn, docent i samhällsvetenskaplig miljöforskning vid Stockholm Resilience Centre, vill se renare teknik – och ett innehåll i den nya klimatlagen.

– Snart har vi en regering i Sverige och därmed en regeringsförklaring och budget. Då vill jag se ett Sverige som axlar ett globalt ledarskap, säger Thomas Hahn.

Bland annat vill Thomas Hahn att Sverige ska utveckla koldioxidneutral teknik för stål och cement, vilket han menar är fullt möjligt.
– Priset för slutkonsument av exempelvis en bostad som innehåller cement och en bil som innehåller stål skulle öka med endast en halv procent om man använde koldioxidneutrala tekniker, men det behövs styrmedel för att skapa en marknad, säger han.

Han jämför med utvecklingen av solenergi i Tyskland, och säger att ett Sverige i framkant skulle sänka priserna och påskynda den globala omställningen.

– Dessutom borde vi tillsammans med Norge utforska hur vi kan binda kol genom BECCS (koldioxidlagring för negativa utsläpp, reds. anm.), om inte annat för att visa hur svårt och vanskligt det är att förlita oss på den tekniken, säger han.

För att påverka mer konservativa länder vill Thomas Hahn se en ”grön Marshallplan”. Efter andra världskriget skänkte USA pengar till de europeiska nationerna för att hjälpa de sönderbombade länderna på rätt köl, och nu efterfrågar Thomas Hahn något liknande.

– Sverige borde anställa ett dussin förhandlare som kan resa runt i EU och lära sig vilka teknikstöd och styrmedel de länder som idag motarbetar en snabbare sänkning av utsläppstaket behöver, säger han. Om Sverige kan motverka politiska klyftor inom EU och hjälpa dessa länder att avveckla kol och investera förnybart, räddar vi både klimatet, freden och humanismen, säger Thomas Hahn.

Handlingsplan

Johan Kuylenstierna, adjungerad professor vid Stockholms universitet och vice ordförande i Klimatpolitiska rådet, eftersöker en handlingsplan.

– Den viktigaste klimatpolitiska åtgärden för nästa regering blir att spika en tydlig handlingsplan för att nå målet om 70 procents reduktion av utsläpp från transportsektorn till 2030.

– Det är bara 12 år dit och planen måste fram under de kommande åren om det ska vara möjligt att nå målet, säger han.