Ripor är anpassade för kalla klimat. I takt med ökade temperaturer efter istiden har riporna flyttat längre norrut och högre upp i bergen. Men ny forskning från Naturhistoriska riksmuseet visar att i en ännu varmare framtid kommer riporna ha svårt att hitta nya ställen att leva på.
Prenumerera på Extrakts nyhetsbrev!
Läs mer
Håll dig uppdaterad! Få kunskapen, idéerna och de nya lösningarna för ett hållbart samhälle.
Tack för din prenumeration på nyhetsbrevet Extrakt!
För att bekräfta din prenumeration, vänligen klicka på länken som vi har skickat till din e-postadress.
Personuppgifter lagras endast för utskick av Extrakts nyhetsbrev och information kopplat till Extrakts verksamhet. Du kan när som helst säga upp nyhetsbrevet, vilket innebär att du inte längre kommer att få några utskick från oss
– De här fåglarna visar ett ovanligt mönster, med genetisk kontinuitet i Europa ända sedan istiden. De ripor vi har idag tillhör samma populationer som fanns här då, fast längre söderut. De lyckades alltså flytta i takt med de snabba klimatförändringarna, säger Vendela Kempe Lagerholm, Forskare i paleogenetik, som analyserat DNA från upp till 27 000 år gamla ben av dalripa och fjällripa, i ett pressmeddelande.
Det här skiljer sig från de däggdjur, som likt riporna också är väl anpassade för att klara kalla temperaturer. När temperaturen ökade i centrala Europa dog exempelvis både fjällräv och fjällämmel ut. De har sedan återkoloniserat våra breddgrader från nordliga områden.
Ripornas flygförmåga, en annan diet och annan färg på fjäderdräkt tros vara några av förklaringarna till att riporna klarat sig. Men trots det finns det en gräns även för dem.
Enligt Vendela Kempe Lagerholm är det ”Svalbard nästa” om den svenska dalripan ska bege sig längre norrut. Men så långt norrut tror hon inte att de klarar av att flytta.
– Det handlar inte bara om flygförmåga, utan också om beteende. Ripor är stannfåglar och håller sig helst inom sitt lilla område. De är inte programmerade att flyga långt, säger hon.
Enligt forskarnas modeller kommer riporna minska kraftigt i antal och från vissa områden försvinna helt. Det handlar främst om lokala utdöenden där en del av den genetiska diversiteten hos arterna försvinner.
Läs mer här (onlinelibrary.wiley.com)