Gigantiska utsläpp när permafrosten smälter

I den svenska fjällvärlden tinar nu permafrosten vilket har fått landskapet att börja kollapsa. Om vi får se motsvarande förändringar i hela det arktiska området kan gigantiska mängder växthusgaser frigöras.

Britta Sannel, forskare på institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi vid Stockholms universitet, har under de senaste åtta åren regelbundet besökt Tavvavuoma, en palsmyr 12 mil norr om Kiruna och ett av få områden i Sverige med permafrost. Varje gång har hon kontrollerat marktemperaturen, gjort meteorologiska mätningar samtidigt som hon studerar gamla bilder för att se hur landskapet har förändras.

– Med hjälp av flygbilder från 1960-talet kan vi se att många av de sjöar som fanns här tidigare nu har försvunnit.

Växthusgaser bildas

Det som naturligt händer i ett landskap med permafrost är att frosthävningen får hela markområden att resa sig flera meter över omgivningen. På toppen av dessa höjder, palsar, bildas ofta mindre sjöar men när klimatet blir varmare kollapsar marken och en större sjö bildas. Om upptiningen fortskrider så långt att permafrosten under eller vid sidan av sjöarna tinar, brister fördämningarna och sjöarna töms på vatten. Det blir en så kallad tröskeleffekt, vilket leder till att landskapet kan få ett helt nytt ansikte på en relativt kort tid.

Exakt vad denna förändring betyder för klimatet är inte helt enkelt att förutse. Om vattnet från sjön rinner iväg blir marken torr och syrerik. Den kolrika torven bryts då ner till koldioxid. Om vattnet istället blir till en våtmark sker nedbrytningen i en syrefri miljö och metan kommer att bildas. Vilken av gaserna som skapas har stor betydelse eftersom metan är en mycket mer potent växthusgas än koldioxid.

Hela permafrosten kan smälta bort

Den beräknade temperaturhöjningen i polarområdena är mellan fyra och åtta grader. Enligt den ryske forskaren Sergej Zimov kommer hela permafrosten obönhörligen att smälta bort om genomsnittstemperaturen stiger med fem grader. Får han rätt riskerar vi att få se gigantiska utsläpp eftersom det enligt beräkningar finns cirka 1 000 miljarder ton kol lagrat i de arktiska områdena. Det kan jämföras med de cirka 650 miljarder ton kol som finns bundet i alla världens träd och växter.

Idag har forskarna bara tillgång till ett begränsat antal mätpunkter för växthusgaser i hela det enorma polarområdet. Det gör det svårt att beräkna hur stora det faktiska utsläppen är, och hur stora utsläppen kan tänkas bli i framtiden.

Tända eld på luften

Det man vet är att på några ställen är utsläppen av metan från sjöar så stora att det går att tända eld på ”luften” medan det i andra områden bara sker måttliga läckage av växthusgaser.

– Väger man samman alla aspekter är det mest sannolika scenariot att vi kommer att få se betydligt större utsläpp av växthusgaser. Men om det blir i form av gigantiska utsläpp som får klimatet att tippa över eller om det blir ett mer stillsamt förlopp är fortfarande en öppen fråga, säger Britta Sannel.