”Människans rättigheter kan inte särskiljas från naturens”

Vad händer om vi vänder på perspektiven och låter naturens rättigheter styra hur ett naturområde får användas? Det ska forskare ta reda på i ett nytt projekt, med sjön Vättern i fokus.

Frågeställningen om människans rätt att exploatera naturen är mångbottnad och ställer oss inför flera etiska dilemman.

– Våra samhällen är planerade med en världsbild där vi människor har ansett oss stå över naturen med en gränslös rätt att dominera, kontrollera och exploatera den.

Det säger Martin Hultman, forskare vid Chalmers tekniska högskola som i det nya forskningsprojektet Vatten åt alla varelser ska undersöka vad som händer om vi vänder på perspektivet. Han menar att dagens lagstiftning inte skyddar livsmiljöer utan endast reglerar exploateringen av dem. I projektet vill han och hans kollegor ta reda på vad som händer om vi i stället ser människans överlevnad som beroende av naturens långsiktiga överlevnad.

– Internationellt finns en stark rörelse för naturens rättigheter som vill erkänna djur och ekosystem som subjekt i lagstiftning. Vi ska nu undersöka hur det skulle kunna gå till i praktiken här i Sverige.

Människa och natur tätt sammankopplade

Projektets vetenskapliga grund, som Martin Hultman tidigare skildrat i bland annat boken Naturens rättigheter (2019), handlar om att erkänna hur människa och natur är tätt sammankopplade.

– Det går inte att särskilja människans rättigheter från natur, det handlar om att hitta sätta att leva väl tillsammans. Det går bara att göra om vi lyfter fram naturens rättigheter som viktiga i sig själva.

Då Vättern har förekommit som exempel i tidigare diskussioner om naturens rättigheter så föll valet av plats på denna sjö, berättar Martin Hultman.

– Vi kommer bjuda in personer med kunskap om olika förvaltningsmetoder av ekosystem för att diskutera hur naturens rättigheter skulle kunna erkännas och föras ihop med ekonomi, demokrati, juridik med mera.

Förvaltning och långsiktighet

Att erkänna en sjös rättigheter låter nästintill utopiskt, trots att ett tjugotal andra vattenkroppar, olika sjöar och hav, över hela världen i dag faktiskt redan nyttjas utifrån dessa principer.

Men, vilka konkreta åtgärder skulle det kunna leda till i Sverige? Martin Hultman betonar vikten av förvaltning och långsiktighet och lyfter PFAS som exempel, vilket finns i Vättern som rester från bland annat Karlsborgs flygplats.

– Sett utifrån sjöns rättigheter så kanske spridningen av PFAS till sjön måste stoppas för att garantera långsiktig överlevnad för vattenkroppen och alla dess varelser inklusive som vatten i oss människor.

I projektet ska forskarna även undersöka hur förvaltning av Vättern med utgångspunkt i sjöns rättigheter går ihop med dagens lagstiftning.

– Eller hur olika lagar måste förändras för att detta ska kunna fungera.

Flera generationer in i framtiden

Det ska bland annat göras genom en så kallad tribunal – en undersökningsform som redan testats ihop med Vättern.

– Det kan liknas vid ett rollspel, där en domstol utifrån ny lagstiftning med sjöns rättigheter som utgångspunkt förhandlar om vilka effekter det får för exempelvis samhällets ekonomi, nybyggnationer, infrastruktur och föroreningar.

Tribunalen är ytterligare ett sätt att vända på perspektiven.

– Ofta är ju detta någonting som görs i efterhand, när skadan redan är skedd och konflikter mellan exempelvis gruvbolag och urfolk får lösas i domstol. Här föregår vi sådana skeenden och kan skapa beredskap för hur styrning måste ske i dag för att vi och sjön ska kunna leva väl tillsammans flera generationer in i framtiden.