Gammal lagstiftning hindrar cirkulär handel

Trenden med återtillverkning ökar, men jämfört med andra länder ligger vi efter. Gammal lagstiftning står i vägen för företag som vill sälja begagnade varor.

Den största delen av begagnathandeln sker mellan privatpersoner och via ideella secondhandbutiker, men från Svensk Handel ser man ett växande intresse även bland kommersiella aktörer.

− Vi ser en ökande trend, säger Ann Christiansson, näringspolitisk expert och ansvarig för miljöfrågor på Svensk Handel.

Hon menar att fler företag har fått upp ögonen för möjligheten att ta tillbaka begagnade varor från sitt sortiment för att ”fixa till” dem och sälja dem igen secondhand, så kallad återtillverkning. Hon ser också att fler företag är intresserade av att ta tillbaka uttjänta varor för att kunna ta vara på material och komponenter.

Det växande intresset för återbruk märks till exempel på att det under de senaste åren har dykt upp insamlingskärl i klädbutiker. Även inom möbelbranschen finns aktörer som vill gå i bräschen, men företag som vill jobba med återbruk stöter på problem.

− En utmaning är att det finns gammal lagstiftning som ligger och bromsar, säger Ann Christiansson.

Trasiga varor klassas som avfall

Enligt dagens lagstiftning går det bra för företag att samla in begagnade varor om de är i så gott skick att de kan säljas vidare direkt. Däremot är det inte självklart att man får samla in varor som är trasiga. Enligt EU:s avfallslagstiftning klassas en trasig vara som avfall och enligt svensk lag har kommunerna monopol på hanteringen av kommunalt avfall.

Detta, menar Ann Christiansson, hindrar företag inom den svenska handeln från att satsa på cirkulära affärsmodeller. Det är svårt att få klarhet i vad man får och inte får göra.

Förra året släppte Kemikalieinspektionen en rapport som visar att det är svårt för handlare som vill sälja begagnade varor att avgöra om de hanterar avfall eller produkter.

Ann Christiansson konstaterar att kommunens avfallsmonopol från början kom till som någonting bra.

− Det var ett sätt att se till att någon tog ansvar för avfallet. Det behövdes då, men nu hindrar lagstiftningen utvecklingen mot en mer hållbar och cirkulär ekonomi och det är olyckligt, säger hon.

Intresset lågt i Sverige

Jelena Kurilova-Palisaitiene, forskare vid Linköpings universitet, känner igen bilden av avfallslagstiftningen som ett hinder.

− Om en produkt är att klassa som avfall går det inte för kommersiella företag att reparera den och sälja den vidare. Det är olagligt, säger hon.

I det nystartade forskningsprojektet ”Skiftet mot återtillverkning” undersöker hon hur återtillverkningen i Sverige kan öka.

− Det finns stor potential inom många olika branscher. Jämfört med andra länder, som till exempel Kina och USA, är intresset lågt i Sverige både bland företag och konsumenter, säger hon.

Slår ett slag för reparation

Jelena Kurilova-Palisaitiene hoppas att hennes projekt ska bidra till ett ökat intresse för återtillverkning. På grund av avfallslagstiftningen är det i dagsläget svårt för företag att samla in gamla varor som kunderna inte längre vill ha och sälja dem på nytt. Men redan nu skulle företagen kunna bli bättre på att erbjuda reparationer för konsumenter som vill laga sina trasiga varor och fortsätta att använda dem, tycker hon.

Alternativt skulle man kunna tänka sig en växande nisch av företag som specialiserar sig på reparation, men återigen står lagstiftning i vägen.

− Det är inte tillåtet för vem som helst att tillverka reservdelar och reparera varor, och det kanske på sätt och vis är bra. Det finns en risk annars att det blir otydligt vem som bär ansvaret om produkten inte fungerar, säger hon.

− Jag hoppas att tillverkarna i framtiden ska bli bättre på att erbjuda reservdelar och reparationer för sina egna produkter, och hitta sätt att få lönsamhet i det.

Bilbranschen visar vägen

Sedan mars 2021 finns ny EU-lagstiftning kring ekodesign som innebär att företag som tillverkar och säljer vitvaror måste tillhandahålla reservdelar och se till att deras produkter kan repareras i minst 10 år. Även lagstiftningen om avfallshantering håller på att ses över på EU-nivå.

Jelena Kurilova-Palisaitiene tror att EU-lagstiftningen om ekodesign är ett steg i rätt riktning, även om den bara gäller vissa varor.

I dagsläget är det ofta väldigt svårt, för att inte säga omöjligt, för konsumenter att få hjälp om en produkt har gått sönder, menar hon.

− Om till exempel en liten detalj på barnvagnen spricker kan man bli tvungen att slänga hela vagnen. Kanske skulle man kunna lära av hur det fungerar inom bilbranschen, säger Jelena Kurilova-Palisaitiene.

− Där är det självklart att man använder reservdelar om något går sönder. Man byter inte ut hela bilen.