Blåstångens fortplantning verkar hänga ihop med månens cykel. Hur det går till har förbryllat forskare i åratal. För att lösa gåtan har levande blåstång nu skickats ut i rymden. Forskarna hoppas att experimentet även ska ge ny kunskap om hur andra arters biologiska klockor fungerar utanför jordens atmosfär. 

När Extrakt första gången träffar Lena Kautsky på Östersjöcentrum vid Stockholms universitet är det två veckor kvar till uppskjutningen. Dagslampor lyser upp en laboratoriebänk där blåstång flyter runt i grunda tråg. Lena Kautsky är professor emeritus i marin växtekologi även känd som ”Tant Tång”. Med spänd förväntan berättar hon att detta är första gången som levande makroalger studeras i rymden. Hon är nervös.

– Växter behöver en dygnscykel med ljus och mörker för att överleva. Det gör dem genast mycket svårare att studera i rymden än till exempel en cellodling, säger hon.

Blåstångens storlek gör den också besvärlig att studera i trånga rymdmiljöer. Men teamet har fått fram små skott som ryms i provrör. Ett stort orosmoment är att näringen i provrören inte kommer att räcka till.

Ett gåtfullt fenomen

Blåstång är en nyckelart i Östersjöns ekosystem och spelar en viktig roll för andra arters livsmiljöer. Tångens koppling till månen är ett av naturens mer gåtfulla fenomen. Endast under kvällar med full- eller nymåne släpps ägg och spermier i vattnet, där befruktning sker.

Lena Kautsky
Lena Kautsky, professor emeritus vid Stockholms universitet.

I Atlanten fungerar tidvattnet som signal för tångens fortplantning, men i Östersjön, där tidvattnet är obetydligt, är det en olöst gåta hur tången kan känna av månen. Lena Kautsky och hennes kollega Ellen Schagerström vid Göteborgs universitet misstänker att tången påverkas av månens dragningskraft.

– Teorin vi drömt om att testa är om gravitationsskillnader orsakade av månen triggar utsläppet av könsceller, säger Lena Kautsky.

På en rymdstation, som cirkulerar snabbt runt jorden, är tanken att tångens månklocka sätts ur spel. Om det stämmer borde forskarna se ett ruckat utsläpp.

Det var av en slump som Gunnar Florin från Svenska Rymdaktiebolaget hörde Lena Kautsky berätta på Vetenskapsradion om sin dröm. Det ledde till en oväntad inbjudan: plats för tången på en sondraket.

– Vem får ett sådant erbjudande? Jag är ute på okänd mark och läser in ny litteratur, säger hon.

Cellbiologiska förändringar

När Extrakt pratar med Lena Kautsky nästa gång har det gått några dagar sedan uppskjutningen. Hon berättar att den bjöd på extra dramatik då raketen skadades vid landning. Under några minuter var tångexperimentet försvunnet i snön.

– Men allt gick bra, säger Lena Kautsky.

Tången hittades och hade inte frusit.

Målet för resan var i första hand att undersöka hur tången påverkas av själva rymdfärden. Raketen sköts upp till 265 kilometers höjd och befann sig under 6 minuter i tyngdlöshet. Trots den korta tiden är det tillräckligt för att orsaka cellbiologiska förändringar. Tidigare studier på landväxter har visat förändringar i RNA efter uppskjutningar likt denna och forskarna förväntar sig liknande effekter hos tången.

I nästa steg hoppas Lena Kautsky kunna skicka fertil blåstång till Internationella rymdstationen ISS. Där hoppas hon få svar på hur tången känner av månen – och kanske lösa gåtan en gång för alla.

Näringsrik rymdmat

Hon hoppas också att detta kan ge fler ledtrådar för hur reproduktion fungerar i rymden. Kanske kan tångstudierna även bidra med värdefulla insikter om andra arters biologiska klockor och fortplantning i rymden.

– Det som är spännande med blåstång är att förökningscellerna liknar mänskliga ägg och spermier, säger Lena Kautsky.

Dessutom är makroalger potentiellt näringsrik rymdmat, som kan vara lättare att odla på en rymdstation än andra växter.

– Utan jordens gravitation växer landväxters rötter åt alla håll. Alger behöver inte sitta fast, de kan sväva i vatten, tål att tumla runt och tar upp näring direkt genom vävnaden, säger hon.

Men för att komma till ISS behövs både pengar och förstärkning. Lena Kautsky hoppas på hjälp från genetiker och tekniker med rätt kompetens att bygga nödvändig utrustning.

Trots utmaningarna är hon optimistisk.

– Det var ju helt orealistiskt att vi skulle få en plats på en sondraket, men det löste ju sig. Det är snart jul – tomten finns där ute, säger hon med ett leende.