Kommersiella intressen krockar i Arktis, men hur går det egentligen till när länder ska samarbeta för att skydda miljön i området? Det primära är att hitta sin roll, visar forskning som har undersökt hur länderna inom Arktiska rådet beter sig.

I en avhandling från Malmö och Lunds universitet undersöks hur stater i Arktiska rådet lär sig om miljöskydd.

– Stater utvecklar sina roller i den sociala interaktionen, lär sig genom självreflektion, och genom att reflektera kring andras förväntningar. Man kan säga att en stat i denna typ av sammanhang inte initialt lär sig om själva klimatfrågan utan i stället om sin roll som aktör, säger Sandra Engstrand, doktorand i statsvetenskap vid både Malmö universitet och Lunds universitet, i ett pressmeddelande.

Staters roller är flexibla och tar sig delvis olika uttryck beroende på huvudfråga och förhandlingsprocess. När det gäller oljespillsprevention så dominerades diskussionen av de stora kuststaterna Kanada, Norge, Ryssland och USA.

– Här hade Sverige, med tanke på att landet ofta hävdar en stark miljöpolitik, kunnat agera motpol mot ökad oljeutvinning. Men den svenska rollen definierades av viljan att bidra till diskussionen om samarbete, genom att tillföra kunskap om sådant man kunde väl och uppfattade en efterfråga kring, till exempel information om isbrytarverksamhet, säger Sandra Engstrand.

I förhandlingen kring utsläpp av sot och metan intog Sverige däremot en mer aktiv ledarroll. Enligt Sandra Engstrand beror det delvis på att man tidigare har drivit denna fråga, och att det också fanns en matchande efterfrågan och förväntan hos andra länder att Sverige skulle agera pådrivande.