Förslag om uranbrytning möter motstånd

Regeringen vill möjliggöra uranbrytning i Sverige, men förslaget möter kritik. Jämtländska Oviken kan troligen bli platsen, enligt Olof Martinsson, malmgeolog vid Luleå tekniska universitet. Men i den berörda kommunen är motståndet kompakt. 

Sveriges största uranfyndighet finns i Bergs kommun i Jämtland. Den ligger delvis under orten Oviken, och motståndet mot en gruva är starkt.

– Det skulle inte förvåna mig om 90 procent av kommuninvånarna är emot, och kommunpolitiskt är det total enighet om att man inte vill ha en gruva., säger Anders Olof Öhlén, sakkunnig i gruvfrågor på kommunen.

Uranbrytning förbjöds i Sverige 2018 men nu föreslår regeringen alltså att det ska tillåtas igen. Förslaget presenterades i december 2024 och nu har remissvaren kommit. Skarp kritik framförs av bland annat Bergs kommun och även av Gällivare kommun.

Även om förbudet mot uranbrytning upphävs är det en lång process att få tillstånd att öppna en gruva. Det krävs bland annat en prövning i mark- och miljödomstolen, men från Bergs kommun ser man ändå att det nationella förbudet är viktigt.

– Det ses som en garanti för att man inte kommer börja bryta här, säger Anders Olof Öhlén.

Det mesta av uranet i Sverige finns i alunskiffer. Det gäller även fyndigheten i Oviken. Olof Martinsson, malmgeolog vid Luleå tekniska universitet, ser att det finns mycket man behöver ta hänsyn till ur miljöperspektiv just vid brytning av alunskiffer.

– Ett problem är att uranhalten är låg, man måste bryta över stora ytor. Troligen skulle det röra sig om dagbrott, den omedelbara påverkan på miljön i området blir därför omfattande, säger han. 

Att uran är radioaktivt kan orsaka hälsoproblem för gruvarbetarna, men det gäller framför allt i underjordsgruvor. Vid dagbrott kan å andra sidan radioaktivt damm spridas från gruvan till omkringliggande områden.

– Det går att lösa genom att till exempel se till att materialet inte blir torrt, varken i gruvan eller under transporten.

Radioaktiva restprodukter

Utöver den radioaktiva strålningen finns även andra egenskaper hos alunskiffern som gör att gruvdriften kan orsaka miljöproblem.

– Det är en väldigt speciell typ av bergart. Den innehåller även olika tungmetaller. Vissa är attraktiva och kommer säkert tas tillvara, som nickel och vanadin, men alunskiffer innehåller också till exempel svavel, och det måste man hantera på ett lämpligt sätt.

Vid en svensk urangruva skulle avfallet troligen samlas i dammar, och enligt Olof Martinsson är det där de största miljöriskerna skulle uppstå.

– Avfallet kommer att vara ett bestående problem. Det kommer finnas radioaktiva restprodukter, som kommer vara radioaktiva under väldigt lång tid. Även om ett gruvbolag uppfyller miljövillkoren så kan det inträffa oförutsedda händelser. Det är viktigt att avfallsdammarna inte läcker och framför allt inte brister.

Han drar en parallell till nickelgruvan i finska Tallvivaara, som hade ett dammbrott 2012, där radioaktivt uran spreds.

– Det blev en ganska stor miljöskada i omgivningen. Man kan som sagt aldrig helt garantera att sådana händelser inte sker, men vi har en miljölagstiftning, och mark- och miljödomstolen ställer även krav som måste vara uppfyllda innan ett gruvbolag får sätta igång. För en urangruva är också strålskyddsmyndigheten inblandad. Med gällande lagstiftning ska det alltså inte innebära att miljön påverkas negativt av tungmetaller eller strålning.

Fyndigheten i Oviken sticker ut

Om startskottet går för uranbrytning i Sverige är det enligt Olof Martinsson just fyndigheten i Oviken som är mest intressant för gruvbolagen. Han förklarar att alunskiffer oftast ligger som ett tunt horisontellt lager i marken, men just i Oviken har lagret tryckts ihop och är ovanligt tjockt: Omkring 100 meter. Det kan jämföras med en fyndighet i Västergötland, där lagret med alunskiffer bara mäter omkring 8-10 meter.

– Att lagret är tjockare i Oviken gör att man inte behöver gräva på lika stor yta. Dessutom ligger alunskiffern ytnära vilket också underlättar, men tyvärr ligger den ju också nära samhället, nästan under det faktiskt.

Vilka skulle effekterna bli för orten?

– Utkanterna skulle i alla fall påverkas. De centrala delarna tror jag inte skulle påverkas direkt, men det kommer att bli en fullständigt förändrad miljö om det blir stora dagbrott och avfallsmagasin. Det går att förstå om ortsborna inte är så positiva.

Oro för föroreningar i Storsjön

I Bergs kommun vill politikerna ha kvar förbudet mot uranbrytning. De vill dessutom se ett förbud mot all form av gruvdrift i alunskiffer. Ett australiensiskt gruvbolag har redan ansökt om att få bryta vanadin ur fyndigheten i Oviken, och de har även uttryckt att de vill bryta uran, om förbudet slopas. Ytterligare ett gruvbolag har uttryckt att de planerar att lämna in en ansökan.

Den största oron man har från Bergs kommun är att en gruva skulle kunna orsaka föroreningar i Storsjön.

– Den fungerar som vattentäkt för flera kommuner, inte minst för Östersund, säger Anders Olof Öhlén.

Så som lagstiftningen ser ut har kommuner rätt att lägga in veto och på det sättet stoppa oönskade gruvprojekt, men Anders Olof Öhlén beskriver att det finns en oro över att det kommunala vetot i samband med gruvöppningar kanske inte väger så tungt om regeringen verkligen vill ha en gruva.

– Det krävs bara ett riksdagsbeslut för att plocka bort det, säger han.

I förslaget från regeringen om att tillåta uranbrytning föreslås att vetot inte ska gälla vid ”mindre gruvverksamheter”. Detta har flera remissinstanser reagerat på och man efterlyser en tydligare definition av vilka verksamheter som inte ska omfattas av vetot. 

Från regeringen beskrivs brytning av uran som viktigt för Sverige och hela EU.

– Mer än en fjärdedel av Europas kända tillgångar av uran finns i Sveriges berggrund. Att kunna bryta uran är helt nödvändigt för vårt arbete med klimatomställningen, för att minska utsläppen och beroendet av fossila bränslen och energikällor. Jag vill att vi bryter och tar tillvara på den mineral som finns i Sverige, där den svenska gruvnäringen är bland den mest miljövänliga och säkra i hela världen, sa klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari när förslaget att tillåta uranbrytning presenterades i december 2024.

Ses som hot mot turism och rennäring

Anders Olof Öhlén konstaterar att en urangruva i Oviken på kort sikt skulle kunna bli ett lyft för kommunen, med fler arbetsmöjligheter och nya invånare.

– Men sedan, när fyndigheten är uttömd, står man med ett gruvhål. Det är något vi måste väga in. Som kommun satsar vi på turism och det är en näring som riskerar att bli lidande. Vi har också rennäringen, som redan pressas hårt. Det är inte så att man från kommunen är emot all typ av gruvdrift, men just den här typen av gruva är inte lämplig.