Fokusera på inkomst – inte bara etnicitet

Synen på segregation måste breddas, enligt forskaren Mohammad Sarraf, som tycker att vi ska titta mer på inkomstskillnader i stället för att bara fokusera på etnicitet. Dessutom tycker han att vi ska granska segregation även i traditionellt välbärgade områden som Lidingö och Danderyd.

När vi hör ordet segregation kan tankarna gå till förortsområden som Rinkeby, Rosengård och Hammarkullen. Områden som präglas av kulturell och etnisk mångfald men även hög arbetslöshet och kriminalitet. Men Mohammad Sarraf, forskare inom multikulturalism i stadsplanering vid Uppsala universitet, vill sticka hål på kopplingen mellan segregation och etnicitet. – Varför är det ett problem att människor med samma etnicitet bor tillsammans?

Fokusera på skillnader i inkomst

För att lösa problemet med segregation tycker Mohammad Sarraf att vi behöver vi titta mer på skillnader i inkomst. Han hänvisar till en forskningsstudie från Storbritannien som visar att personer med en annan etnisk bakgrund i genomsnitt har högre utbildningsnivå jämfört med britterna, men ändå är överrepresenterade i arbetslöshetsstatistiken. – Problemet är inte var i staden man bor – det handlar om diskriminering på arbetsmarknaden.

– Om vi definierar segregation som brist på blandning är de superrika områdena i varje stad också segregerade.

– Om vi definierar segregation som brist på blandning är de superrika områdena i varje stad också segregerade. Segregation finns alltså inte bara utsatta områden, det handlar snarare om att invånarna inte representerar alla samhällsklasser. I rikare områden har bara en liten procent av samhället råd att bo, men uppfattas inte som problematiska eftersom vi är vana att koppla ihop segregation med etnicitet. Vill vi lösa segregationen i Stockholm så bör vi också titta på välbärgade områden som Lidingö och Danderyd, säger han.

Jämlik levnadsstandard

En vanlig strategi för att bemöta segregation genom stadsplanering i utsatta områden är att skapa offentliga mötesplatser. – Vi drömmer om att skapa en perfekt allmän plats, men det är ett förenklat sätt att se på människor. Bara för att det finns en mötesplats kommer inte människor att rusa in och börja prata med främlingar, det är ett onaturligt beteende.

– Bara för att det finns en mötesplats kommer inte människor att rusa in och börja prata med främlingar, det är ett onaturligt beteende.

För att komma tillrätta med segregation så bör vi sträva efter en jämlik levnadsstandard – i alla stadens områden. – Alla människor har samma behov; säkerhet, god boendestandard och tillgång till service. Jag tycker att vi ska fokusera på likheterna snarare än de etniska olikheterna. I multikulturella städer bor människor ”tillsammans i olikhet” så länge det finns jämlika möjligheter.

Större än ett rumsligt problem

Lösningen ligger i att lyfta blicken från etnicitet – till inkomst. – Skillnaderna är inte ett resultat av hur staden är planerad och byggd, det är resultatet av ekonomiska ojämlikheter och det är där vi måste börja.

– Segregation är ett socialt problem och vi kan inte förminska det till ett rumsligt problem.

Så hur kommer vi vidare? – Vi – stadsplanerare och arkitekter – måste tillgodose samma boendestandard och offentliga platser inom alla urbana områden. På så sätt ger vi människor valet att bestämma var de vill bo och ingen tvingas till vissa områden på grund av fattigdom. Segregation är ett socialt problem och vi kan inte förminska det till ett rumsligt problem.

Uppdrag att motverka segregation

Han får stöd av Inger Ashing, direktör på Delegationen mot segregation (Delmos), en nyinrättad myndighet med uppdrag att motverka segregation i samhället och förbättra situationen i socioekonomiskt utsatta områden. – Jag delar Mohammad Sarrafs bedömning om att segregationen huvudsakligen handlar om socioekonomiska skillnader mellan grupper av människor. Det är också fokus för arbetet för vår myndighet, säger hon.