Sjögurkan, havets dammsugare, krattar manegen för koraller och andra känsliga organismer. Men fisket har slagit hårt mot världens sjögurkor – inte heller vår röda variant i Gullmarsfjorden kommer undan. Uppfödda sjögurkor kan vara en räddning – om de bara inte vore så svårflörtade.

Den naturliga överlevnaden från ägg till juvenil är mindre än 1 procent, fler än så överlever inte när de går från frisimmande organism till bottenlevande larv. Och då är inte predationen från fiskar och andra rovdjur i omgivningen inräknad.

Att föda upp sjögurkor kan framstå som ett omöjligt uppdrag, men Ellen Schagerström, forskare i marinbiologi vid Göteborgs universitet, har lyckats – nu gäller det bara att få dem att bli fullvuxna.

– När jag lyckats föda upp dem har de blivit som mest ett par millimeter stora, jag skulle vilja ha 5 centimeter stora sjögurkor att sätta ut, då är förhoppningsvis dödligheten lägre.

Många utmaningar

Ellen Schagerström har intresserat sig för sjögurkor sedan biologistudierna, då hon i sitt examensarbete tittade närmare på odling av sjögurka i Filippinerna.

Det är några år sedan hon lyckades få den svenska arten röd signalsjögurka att föröka sig i fångenskap och nu är det dags för nästa steg. I ett nytt forskningsprojekt ska hon få dem att växa till sig för att så småningom kunna sättas ut.

– Det var riktigt roligt att få dem att föröka sig. Sedan dess har vi haft några motgångar, vattensystemet havererade, hälften av mina djur dog och jag har haft svårt att få tag i tillräckligt många vuxna djur. I somras blev det för varmt för snabbt och för länge.

– Högst upp på listan för att få sjögurkorna att trivas och föröka sig ligger djurvälfärd. Det handlar om att förstå vad som stressar, inom vilket temperaturintervall de mår som bäst, hur rent vattnet ska vara och vilken mat de gillar mest.

Ellen Schagerström
Sjögurkorna är otroligt viktiga för ekosystemen de lever i och mycket underskattade, menar Ellen Schagerström: ”De är anspråkslösa, ser ut som en liten korv som kryper på botten, jämfört med påfåglar och många andra djur som har betydligt bättre PR-avdelningar. Samtidigt har de en oerhört komplex livscykel – de är spännande på så många sätt, sympatiska varelser som är behagliga att arbeta med.”

Oerhört känsliga

Sjögurkan är hårt fiskad, ibland på gränsen till utrotning, på många håll i världen. Även här i Norden har de minskat kraftigt, framför allt för att de blir bifångst vid bottentrålning; yrkesfiskare i Norge kan få 1000 sjögurkor i en trål.

– Det är oerhört känsliga djur, så när de först blir liggande i en trål i flera timmar för att sedan kastas överbord igen blir överlevnaden sannolikt mycket låg.

I svenska Gullmarsfjorden har de största hoten handlat om syrefattiga bottnar, och i slutet av 1990-talet försvann sjögurkepopulationen nästan helt. Under en bottenundersökning med kamera för ett antal år sedan hittade forskarna en enda sjögurka, att jämföra med forskningstrålning på 1970-talet då man i ett tråldrag fångade 350 sjögurkor.

– Det säger något om hur fjorden ska må. Förr fick fiskarna sjögurkor i hummertinor, det händer inte i dag.

– Nu är min förhoppning att vi också ska kunna restaurera Gullmarsfjorden, det är ett bra system att jobba med. När vi har fått fram ett protokoll för uppfödning av sjögurka kan vi jobba med länsstyrelsen och sätta ut uppfödda sjögurkor. Det skulle ge oss tillbaka städfunktionen av överflödiga näringsämnen som är så viktig för att en fjord ska må bra.

Dyrbar delikatess

Den främsta anledningen till att sjögurkan är hotad globalt är att de är så eftertraktade i Kina, Japan och Korea.

Sjögurkan anses bota en rad sjukdomar, på kinesiska heter den hai shen, havets ginseng, men den är också en ansedd delikatess, den dyraste rätten på restaurangernas menyer.

– Sjögurkorna har en kontext som vår mat här i Europa saknar. Att äta sjögurka går tillbaka till de 3 300 år gamla skrifterna på orakelben. Den anses vara en mirakelmedicin som botar allt. Vi i väst fnyser ibland åt det. Men forskning på senare år visar att sjögurkor innehåller mängder av intressanta och viktiga ämnen – så det finns all anledning att forska vidare kring det. Och då behöver vi förstås ha kvar sjögurkorna i våra hav.

Ökad efterfrågan

Trots att sjögurkan är en statusprodukt i Kina och Japan så har efterfrågan ökat i takt med att ekonomin och medelklassen har vuxit sig starkare.

Något hållbart fiske av sjögurkor finns inte, så de vilda sjögurkornas framtid hänger på att uppfödningen lyckas. I Kina har man satsat stort på att knäcka odlingskoden ända sedan 1950-talet och nu föder man upp framför allt en art.

– När jag jobbade med att föda upp sjögurkor i Filippinerna i början av 2000-talet fick vi kanske fram ett hundratal djur som sedan ska växa till sig – det handlar om en oerhört småskalig uppfödning.

– Nu arbetar jag på samma sätt här, men anpassat till vår art, röd signalsjögurka, som vi inte vet så mycket om, säger Ellen Schagerström.

Ett viktigt mål med odling av sjögurka är att skydda de naturliga populationerna. Det handlar dels om att odlad sjögurka kan ersätta den fiskade sjögurkan, dels om att utsättning av uppfödda individer kan stärka sjögurkepopulationerna i haven.

– Vi forskare har också en skuld till ekosystemen, vi har länge plockat upp de här arterna för att förstå mer. Kan jag sätta ut 500 till 1000 djur så kan jag betala av åtminstone sjögurkeskulden.