Fladdermössens liv lockar forskare

I allhelgona- och halloweentider får folktrons gamla bilder av fladdermössens magiska blod ny fart under vingarna. Verkligheten ligger inte alltför långt ifrån myten. I vetenskapen har forskarna ögonen på vampyrfladdermöss för att förstå virus som rabies och ebola.

En näsduk med tre droppar blod från fladdermusens vänstra vinge får nästa person som kliver över din tröskel att bli förälskad i dig, säger en av många sägner om fladdermöss. De handlar om fladdermusblod, passion och mörkerseende; dagblinda fladdermöss sägs orsaka blind kärlek.

Men även i forskningen handlar det om blod, ekolokalisering och flygförmåga. Draculin kallas det enzym som finns i vampyrfladdermössens saliv och som gör att blod inte koagulerar.

Det är ett exempel på hur fladdermusen används i medicinsk forskning – i det här fallet för att utveckla antikoagulerande läkemedel. Fladdermusens förmåga att stå emot virus som rabies, ebola och sars är ett annat.

– Länge handlade intresset främst om att hitta alla virus som fladdermöss kan bära, men nu börjar allt fler vilja förstå hur de kan bära dessa virus utan att påverkas, säger Jens Rydell, fladdermusforskare och tillsammans med Johan Eklöf författare till boken ”Fladdermöss – i en värld av ekon”.

Avancerad flygteknik

En unik flygteknik har gjort att även fysiker tittar på fladdermössen i arbetet med att utveckla drönare. Fladdermössen ser ut att flyga snabbt, men för att hinna höra en insekt behöver de i själva verket kunna flyga långsamt.

– När de vänder och vrider på vingarna ändras hela tiden luftflödet och nervcellerna uppdateras därefter så att de hela tiden ska hålla vingen optimalt för att inte tappa lyftkraft, berättar Johan Eklöf, även han fladdermusforskare.

De långörade fladdermössen kan dessutom använda öronen när den flyger – genom att vinkla dem vid behov får den större lyftkraft och kan påverka luftmotståndet.

Hittar fram i mörker

Den moderna fladdermusforskningen startade på 1930-talet när man med den nya ultraljudtekniken förstod att det var så fladdermössen orienterade i mörker.

I dag är deras ekolokalisering en pusselbit i arbetet med att skapa tekniska hjälpmedel för blinda.

Johan Eklöf menar att ett viktigt forskningsområde nu är hur fladdermöss påverkas av ljusföroreningar.

Förra sommaren inventerade han och Jens Rydell fladdermuskolonier i kyrkor i Västra Götaland för att se hur de förändrats sedan 1980-talet.

Utnyttjar gatljusets sken

I dag har många äldre byggnader fått fasadbelysning, och det visade sig att fladdermössen inte längre fanns kvar vid de upplysta kyrkorna. Vid de mörka kyrkorna däremot var de lika många.

Där behövs mer kunskap, menar Johan Eklöf och pekar på hur ett annat hot mot fladdermöss, vindkraftverken, i stort sett kunnat undanröjas tack vare att man kunnat slå fast när vindkraftverken är som farligast för fladdermössen och sedan stängt av dem vid just dessa tillfällen, så kallat bat mode.

– Ljusföroreningar är det största hotet just nu, de tränger bort många fladdermöss. Vissa fladdermöss utnyttjar gatljusets sken när de jagar insekter. Men ekosystemet som helhet blir fattigare, fladdermössen utgör en oerhört viktig del, säger Johan Eklöf.