Hur ska vi känna för klimatet?

Hur kan vi bäst förstå de känslor som klimatförändringar väcker? De ska forskare inom psykologi och filosofi gå till botten med i ett nytt projekt.

Semestern är här och äntligen kikar solen fram. Du tar med dig kaffekoppen och tidningen ut till solstolen, lutar dig tillbaka och njuter av värmen. Så kommer det, sticket av oro. Eller är det skuld? Hur kan jag njuta när klimatet skenar? Känns det igen?

Du är inte ensam om dessa känslor. Den varma sommaren 2018 väckte tanken till det som nu blivit forskningsprojektet Klimatkänslor och affektiva dilemman.

­­­– Hettan gjorde klimatförändringarna alltmer greppbara, samtidigt som vi ändå njöt av värmen på dessa nordligare breddgrader. Då började vi fundera på hur man egentligen ”ska” känna, säger Kirsti Jylhä, projektledare och forskare i psykologi vid Institutet för framtidsstudier.

Reaktioner på klimatkrisen

Efter 2018 har diskussionerna om klimatkänslor blommat upp, bland annat i form av begreppet ”flygskam” inför långväga resor.  

– Ska vi skydda oss själva och andra från ångest eller se ångesten som en rationell reaktion på klimatkrisen? Och hur fungerar hopp, behövs det eller förhindrar det att vi agerar? Och finns det något rätt sätt att känna inför klimatförändringar?

Om detta har hon och hennes kollega Julia Mosquera, forskare i filosofi, skrivit en vetenskaplig artikel, som vann 2021 års PERITIA pris.

– Vi upptäckte att här finns jättemycket att forska om.

Klimatkänslorna splittrade

För att ta reda på mer om våra klimatkänslor och hur – eller om – vi ska tackla dem ska forskarna först ta reda på vilka olika verktyg som finns i psykologisk och filosofisk litteratur och sedan använda dem för att analysera känslor.

I dag upplever de att normen kring klimatkänslorna börjat utvecklas men är splittrad, vilket leder till meningsskiljaktigheter och osäkerhet.

– Vid en begravning finns starka och tydliga normer, du vet att du inte ska skratta utan visa sorg. Men känslorna kring klimatet är nya, man har under senaste åren börjat diskutera frågan, men det finns inte tydliga normer ännu, säger Julia Mosquera.

Därefter ska de studera hur allmänheten uppfattar både sina egna och andras klimatkänslor och de olika normerna kring hur man förväntas känna, och hur det påverkar välbefinnande, sociala relationer och engagemang för klimatåtgärder.

Mynna ut i riktlinjer

Projektet kommer att mynna ut i riktlinjer för hur exempelvis journalister, lärare och politiker kan hantera och förstå klimatkänslor, både hos sig själva och hos de personer som de möter i sina yrkesroller.

– I diskussioner med journalister hör jag att de är väl medvetna om rådet att inte väcka ångest och rädsla utan också främja hopp, men det står i konflikt med deras uppgift att, som journalist, i första hand rapportera det som händer snarare än att skriva för att påverka känslor, säger Kirsti Jylhä.

Det handlar om att hjälpa människor att navigera sina känslor och hjälpa dem att i sin tur hjälpa andra.

Hur dessa riktlinjer kommer att utformas ska slipas fram under projektets gång, där dessa yrkesgrupper kommer att bjudas in för att ge sin bild av de utmaningar de möter.  

– Projektet handlar inte bara om vetenskapliga resultat, utan även om att hitta konkreta och handfasta råd. Det handlar om att hjälpa människor att navigera sina känslor och hjälpa dem att i sin tur hjälpa andra.