Fiberbankar kan orsaka stora växthusgasutsläpp

De förorenade fiberbankar som göms under vattenytan utanför gamla pappers- och massabruk riskerar inte bara att sprida miljögifter, i takt med att klimatet blir varmare släpper de även ut alltmer växthusgaser. I ett nytt projekt ska forskare ta reda på hur gasproduktionen skiljer sig mellan olika typer av fiberbankar, vilket ger svar om hur läckagen bäst åtgärdas.

Under 1800- och 1900-talen släpptes restprodukter från pappers- och massaindustrin ut till omgivande vattendrag, där de ligger kvar än i dag. Extrakt har tidigare skrivit om hur fiberbankarna släpper ifrån sig farliga kemikalier, och debatten om huruvida fiberbankarna ska tas bort eller ligga kvar har pågått i många år.

När temperaturen stiger tillkommer en ny utmaning; fiberbankarna bildar stora mängder växthusgaser, som dessutom förväntas öka. Enligt Anna-Karin Dahlberg, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet kan produktionen av växthusgaser från fiberbankar motsvara upp till 7 procent av Sveriges växthusgasutsläpp.

– Det är en grov uppskattning, men visar att det är betydande mängder växthusgaser som fiberbankarna bildar, säger hon.

Höga halter metan

När hon och hennes kollegor tog prover från fiberbankar märkte de att det bubblade mycket från dem. I laboratoriet uppmätte de halter av metan från fiberbanksediment som var upp till tusen gånger högre jämfört med oförorenade sediment.

– När det bubblar från fiberbankar så finns risk att de släpper ifrån sig mer av de miljögifter som ligger där. I ett annat projekt har vi kunnat mäta att gasbubblorna rör upp partiklar från sedimentet som riskerar att förorena andra områden.

Enligt en inventering från SGU har det funnits runt 380 industrier som kan ha orsakat fiberutsläpp till vattenmiljön i Sverige, varav bara ett 40-tal är närmare undersökta. I ett nytt projekt ska forskarna undersöka fem fiberbankar; två i Västernorrland, två i Vättern och en på Västkusten.

– Vi vill ta reda på om hela fiberbanken producerar metan och undersöka hur gasproduktionen är kopplad till utbredning och sammansättning av det mikrobiella samhället i fiberbankarna. Vi vill också ta reda på om utsläppen skiljer sig mellan olika fiberbankar; finns det skillnader mellan utsläpp i sötvatten, saltvatten och brackvatten?

Lämpliga saneringsmetoder

Forskarna förväntar sig även hitta skillnader mellan fiberbankarna beroende på vilken typ av fibrer som de består av.

– Vissa fiberbankar består mestadels av fibrer från pappersmassa, som är nästan bomullslik i sin textur, medan andra fiberbankar består mer av träflis och större träbitar som kanske kan vara svårare för mikroorganismerna att bryta ner.

Att veta mer om vilka miljöer och vilka material som ger upphov till gasbildning är viktigt för att kunna välja lämplig saneringsmetod.

– I dag används muddring men också isolationsövertäckning vid sanering av sediment, vilket innebär att man lägger ett isolerande täcke ovanpå sedimentet för att kapsla in det. Vi har dock sett att gasen som bildas i fiberbankar bildar kanaler i övertäckningen och på så sätt kan miljögifter spridas ändå.

Kunskapen från forskningsprojektet kommer att hjälpa myndigheter att avgöra vilka fiberbankar som sprider mest växthusgaser och miljögifter.

– Då blir det lättare för dem att prioritera vilka fiberbankar som behöver åtgärdas.

Resultaten viktiga för flera länder

Fiberbankar återfinns inte bara i Sverige utan även i andra länder med betydande skogsindustri som Finland, Kanada och USA, som kan ha användning av forskningsresultaten från Anna-Karin Dahlberg och hennes kollegor.

Debatten om fiberbankarnas framtid har pågått länge, där vissa menar att muddersanering – det vill säga att miljögifterna plockas upp från havet – riskerar att sprida miljögifterna och att de därför hellre ska ligga kvar.

Var tror du om fiberbankarnas framtid?

– Det är myndigheternas beslut, de kommer behöva göra platsspecifika bedömningar, men att låta dem ligga kvar och producera växthusgaser i den utsträckning de gör i dag tror jag inte är bra för miljön.