Fattigdom i skuggan av kakaoodlingarna

Fattigdomen bland kakaoodlare hindrar en hållbar produktion och hotar tillgången på kakao. Utbildning och pengar behövs för att inte klimatförändringarna ska förstöra de känsliga träden. Insatserna har ökat, men mycket mer behöver göras.

Om världen vill kunna äta och dricka choklad måste inkomster och arbetsförhållanden drastiskt förbättras för fattiga kakaobönder i Västafrika. Deras arbete är nyckeln till den förändring av skötseln av träden som krävs för att hantera klimatförändringarna. Men i stället lämnar idag odlarnas barn gårdarna när de ser hur föräldrarna har det. Förutom den låga lönen arbetar de med giftiga kemikalier plus att barnen själva arbetar på fälten. För att kunna förändra detta menar forskare, fackföreningar och andra experter att kunskaperna i hela logistikkedjan måste bli transparenta. Från odlare, via handlare, stater, grossister, tillverkare och ut till konsumenterna. En mycket stor del av världens kakao kommer från Elfenbenskusten och Ghana. I båda länderna står kakaon för en stor del av ländernas ekonomi. Stora delar av befolkningen är beroende av kakao, framför allt människor på landsbygden, långt från kakaomarknaderna. Europas chokladkonsumtion är överlägset störst i världen. Här, nära slutkunderna, har dominerande tillverkare och grossister sedan några år insett att klimatförändringarna hotar tillgången på råvaran.

Certifierade glassar ledde till forskning

Kakaofrukterna växer på känsliga träd som behöver skydd mot stark sol. Därför behövs skuggande träd och bättre kunskaper om hur man sköter om träden och frukterna. Många företag har ökat insatserna för hållbara odlingsmetoder. Bland annat bestämde livsmedelskoncernen Unilever att all kakao till deras glass skulle vara hållbarhetscertifierad till i år. Det blev startskottet till en studie på Chalmers Tekniska Högskola. – Vi ville se om deras mål var realistiskt. Vi har följt hela kedjan, för oftast når tillverkarnas kontakter och kunskaper inte längre än till grossisterna i nästa led. Det räcker inte för att göra kakaon hållbart producerad, säger Henrikke Baumann, docent i miljösystemanalys på Chalmers Tekniska Högskola. Unilever anlitade Rainforest Alliance som utbildade odlare på plats. Certifieringen av åtgärderna genomfördes av en tredje part. Chalmers Tekniska Högskola kom fram till att farliga bekämpningsmedel togs bort, att odlarna lärde sig använda gödningsmedel rätt och att beskära träden på ett effektivare och bättre sätt. Tillsammans med nyplanterade skuggande träd har detta gjort att man producerar mer kakao, tjänar mer och har råd att låta barnen gå i skolan. Forskarna kunde konstatera att företaget klarade sin målsättning att certifiera kakaon till sin glass till i år.

Hållbar produktion ökar – men inte tillräckligt mycket

Enligt Cocoabarometer.com har andelen hållbar kakaoproduktion på fältet ökat från bara någon procent 2009 till omkring en femtedel av all kakaoproduktion. Förändringen än positiv, men det innebär att upp till 80 procent av kakaoproduktionen fortfarande sker under svåra förhållanden. Den mesta certifieringen görs av Rainforest Alliance och holländska UZT . Siffror från Rainforest Alliance visar att i Elfenbenskusten ger certifierad odling tre gånger mer betalt per hektar för odlarna jämfört med den som inte är certifierad. Den certifierade ger också 72 procent mer kakao per hektar.

Klimatförändringar ett allvarligt hot

Bredvid problemen med fattigdom och arbetsförhållanden utgör klimatförändringarna ett allvarligt hot mot kakaon. – Klimatförändringar har väldigt stor negativ inverkan på produktiviteten och kakaons kvalitet, vilket ökar behovet av att sprida hållbara produktionsmetoder. Vissa odlare ifrågasätter först nyttan med certifiering, men när de ser fördelarna är de positiva, säger Dr. Martin Noponen, klimatspecialist vid Rainforest Alliance. Frågan är om odlare har resurser i form av tid och pengar för nya odlingsmetoder, beskärning och plantering av träd. – Åtgärder för att bekämpa effekterna av klimatförändringarna kan kräva mer arbete av odlarna, men samtidigt gör nya arbetsmetoder arbetet mer effektivt. Det har blivit vanligare att företag och biståndsorganisationer samfinansierar projekt som gör det möjligt för odlare att certifiera sina gårdar, säger Martin Noponen.

Viktigt med en bra balans

Enligt Rainforest Alliance är det viktigt att hitta balans mellan ekonomisk, social och miljömässig hänsyn. Därför säger man inte nej till alla former av bekämpningsmedel då det kan slå för hårt mot inkomsterna. Sunt förnuft får ofta styra vad som är bäst i den aktuella situationen. Nyckeln till förändringarna är alltså att dela kunskapen mellan aktörerna i logistikkedjan. I maj i år arrangerade Rainforest Alliance en konferens i Ghana med ett 70-tal representanter från stater, företag, biståndsorganisationer och forskningsinstitut. – Mötet skapade en grund för fortsatt arbete med utmaningar i hela värdekedjan där hänsyn tas till enskilda sektorers synpunkter och farhågor, säger Martin Noponen.

Problemets kärna

Men diskussioner och möten i alla ära. Enligt Voice Network, ett oberoende nätverk av ickestatliga organisationer och fackföreningar, är kärnan till problemen odlares fattigdom och dåliga arbetsförhållanden. – Om inte odlarna får mycket, mycket bättre betalt för sin kakao kommer vi ingen vart. En kakaobonde i Elfenbenskusten måste höja sin inkomst fyra gånger för att komma upp till den globalt satta fattigdomsgränsen, säger Voice Networks VD, Antoine Fountain. Han säger också att de flesta odlare inte har möjlighet att hitta finansiering för att förändra odlingsmetoderna. – Det beror oftast på att de inte äger sin mark, vilket gör det svårt att få tillgång till finansiering. Enligt Voice Network har dialogen förbättrats mellan aktörerna i logistikkedjan de senaste tre-fyra åren och att stater och företag förändrat sitt agerande. – Men resurserna de satsar är inte i närheten av vad som behövs. Det krävs 10 till 20 gånger större investeringar av samtliga aktörer i kedjan för att få bukt med fattigdomen i kakaobranschen, säger Antoine Fountain. Odlarna har ett mycket dåligt förhandlingsläge. De bor långt ute på landsbygden och när handlaren kommer så får de acceptera priset de får. – De behöver höja sin röst vilket vi är till för att hjälpa dem med. Men de behöver också samarbeta mera sinsemellan för att blir starkare. I Ghana och Elfenbenskusten sätts priset av staten efter världsmarknadspriset, som i sin tur hänger på vad de stora företagen är villiga och betala och på konkurrensen mellan dem. – Om Cargills köp av ADM godkänns av i EU-kommissionen kommer 70 till 80 procent av världens framställning av choklad gå genom två företag, Barry Callebaut och Cargill, säger Antoine Fountain, och fortsätter; – Det finns för lite pengar i kakaoindustrin för att betala odlarna för deras arbete. Vi konsumenter måste betala mer för chokladen. Helt nattsvart ser han dock inte på kakaons framtid. – Jag har varit i branschen i tio år och under den tiden har mycket hänt. Vi måste arbeta på och ha tålamod.