Färre laxar återvandrar till älvarna

Vildlaxen minskar i Östersjöns älvar. Nu pågår ett forskningsprojekt som ska kartlägga vad det kan bero på. Brist på strömming och tidigare sjukdom är möjliga orsaker.

Laxfisket i Östersjön har minskat stadigt sedan slutet av 1990-talet, vilket har gynnat laxbeståndens återhämtning. Då lämnade ungefär en halv miljon unga laxar, också kallat smolt, Östersjöns älvar och simmade ut i havet, i dag ligger siffran runt tre miljoner. Men nu finns tecken på att färre unga laxar överlever tiden i havet, vilket innebär att färre laxar vandrar tillbaka till sina ursprungsälvar för att leka.

– Återhämtningen efter krisåren på 1990-talet har varit bra. Men det är oroväckande att vi sedan 2022 inte får tillbaka lika mycket lax i älvarna, säger Johan Dannewitz, forskare vid Institutionen för akvatiska resurser på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.

Framför allt är det i norra delen av Sverige som färre laxar återvandrar, vilket märks i bland annat Torneälven och Råne älv.

– Det brukar fluktuera beroende på naturliga svängningar, men vi ser att i många älvar är det ännu ett katastrofår trots att det i övrigt har varit bra förutsättningar för fiskvandring, med en regnrik sommar som har bidragit till bra vattenflöden och hållit nere temperaturen, säger Thomas Johansson, ordförande för Stiftelsen för Östersjölaxen.

Det kan finnas flera orsaker till att återvandringen har minskat, men att det har gått så snabbt är anmärkningsvärt, enligt Johan Dannewitz, och nu ska svenska och finska forskare undersöka olika teorier.

– Det kan inte förklaras med ett ökat laxfiske, för det har gått ner under en lång period och var rekordlågt i fjol. I stället ser det ut som om den naturliga överlevnaden har förändrats ganska kvickt, säger han.

Kritisk fas

I norr är smolten i snitt tre år och sällan längre än 15 centimeter när den lämnar älven, och bara en bråkdel klarar det första året i Östersjön.

– Det är en kritisk fas, då de ska börja äta sig stora. I början äter de insekter som ligger på ytan, kräftdjur och annat smått, men efter en tid börjar de gå över till en fiskdiet. Ung strömming är viktig för smålaxar, en teori är därför att födobrist kan påverka, säger Johan Dannewitz.

En tidigare studie visar att det finns en koppling mellan hur mycket lax som överlever under den första tiden i havet och hur mycket ung strömming som finns i Bottenhavet. Även sälarna tycks lida av att det finns allt mindre strömming, vilket i sin tur också kan påverka laxen.

– Sälarna är magrare i dag, och det är möjligt att predationen på den unga laxen, som är i strömmingsstorlek, har ökat, säger Johan Dannewitz.

Fisket stoppat i flera älvar

Men det finns flera andra möjliga förklaringar. När man trålfiskar strömming bifångas också lax, och forskarna vill undersöka om industrifisket har förändrats, till exempel om man numera fiskar närmare kusten där smolten vandrar.

För några år sedan hade också den återvandrande leklaxen nedsatt hälsa: de var försvagade, hade ofta hudutslag och fick sekundära svampinfektioner.

Många laxar dog innan de började leka, och i Vindelälven och Ljungan, som drabbades värst, blev det under några år nästan inga yngel. Samtidigt dog också många laxyngel i sjukdomen M74, en reproduktionsstörning som beror på tiaminbrist hos honorna och överförs till rommen.

– Det kan vara så att den avkomma som överlevde älvfasen under åren med sjukdomsutbrott ändå var påverkad och drabbades av ökad dödlighet senare, under havsfasen. Det skulle åtminstone delvis kunna förklara den sämre återvandringen av vuxen lax under senare år, säger Johan Dannewitz.

I flera älvar är det sedan tidigare förbjudet att fiska lax, för att bestånden ska kunna återhämta sig. I somras stoppades laxfisket tillfälligt i fler älvar, bland annat Råne älv. Det handlar visserligen om ett väldigt litet uttag, men Thomas Johansson menar att det ändå finns ett värde i det.

– Det skickar signaler om att fiskeförvaltningsorganisationerna är måna om sina bestånd och att de gör vad de kan, säger han.