Farliga metaller ska bindas i jorden

Genom att göra metaller som finns i förorenade marker mer stabila kan de bli ett mindre hot mot både miljö och hälsa. Metoden har visat sig fungera i labb, problemet är att ingen entreprenör vågar testa den i praktiken.

Många förorenade områden innehåller höga halter av metaller. Är de i en metallsaltform är de lättlösliga, vilket betyder att de kan reagera med vatten och bilda joner som sedan lätt tas upp av organismer i omgivningen och i förlängning även av oss människor. – Om vi får i oss bly eller kadmium kommer metallerna att lagras i bland annat våra ben vilket i sin tur kan leda till att vi blir bensköra, säger Jurate Kumpiene som är docent i avfallsteknik på Luleå tekniska universitet och som, bland annat, forskar i hur vi ska kunna stabilisera de metaller som finns i förorenade marker.

Kretslopp

Jurate Kumpiene säger att hon vill se ett kretslopp för metaller. Först bryts de i gruvor där de finns i en ursprunglig stabil form, senare används metallerna i olika applikationer, till exempel som träimpregneringsmedel, där de blir mer lättlösliga vilket innebär att de blir till ett större hot mot miljö och hälsa. – Nästa steg är att åter göra metallerna stabila, lyckas vi med det minskar risken för att de tas upp av organismer eller får spridning till omgivningen via grundvattnet.

Metallerna stabiliseras

Tekniken är särskilt användbar för stora områden som är måttligt förorenade. Att sanera dessa marker med traditionella metoder är sällan möjligt, eller ekonomiskt rimligt. Jurate Kumpienes metod bygger på att man fräser ner olika typer av tillsatsämnen i marken som sedan startar en kemisk reaktion som leder till att metaller återigen får en stabil form. Därmed blir de mindre giftiga.Vilken typ av ämnen som används beror på vilken metall som ska behandlas. Till arsenik fungerar järn utmärkt, till koppar är svårlösligt organiskt material att föredra medan olika typer av fosfater har visat sig vara bäst om det är bly som ska stabiliseras.

Miljömål hämmar

Tekniken fungerar utmärkt i labbmiljö men hittills har ingen velat testa metoden storskaligt. – Det främsta skälet till att tekniken inte används är att miljömålet ”Giftfri miljö” säger att inga grundämnen ska överstiga bakgrundsnivån, oavsett om halten medför risker eller inte. Miljömålet utgör inget lagligt hinder att använda metoden men i praktiken är det ingen entreprenör som vågar testa eftersom de är rädda att de kommer att bli stämda i efterhand när det står klart att metallhalterna fortfarande ligger över bakgrundsnivån. Det finns helt enkelt en motsättning mellan miljömålets höga ambitioner och vad som är praktiskt möjligt att genomföra.

Fältförsök

För att bevisa att tekniken fungerar utanför labbet har Jurate Kumpiene, tillsammans med RagnSells AB och North Waste Infrasturcture, påbörjat ett fältförsök på deponien Brännkläppen i Boden. – Där behandlar vi just nu 800 ton arsenikförorenad jord med järn. Vi har ännu inte fått fram några resultat men vi räknar med att kunna visa att tekniken fungerar i stor skala. Det är dock ingen metod som ska användas överallt, det är snarare ytterligare ett verktyg som vi kan ta till när vi ska efterbehandla förorenade marker. Internationellt, bland annat i Frankrike och USA, finns det en rad projekt där stabilisering av metaller används, framförallt när det är stora markområden som är förorenade.