Trots att klimatfrågan både brådskar och engagerar så låter få medborgare frågan styra när de röstar i demokratiska val. Varför? Det ska forskare ta reda på i ett nytt projekt.

Inför valet 2022 visade SOM-institutet att klimatfrågan inte var en prioriterad valfråga hos svenska folket.

– Klimatet hamnade återigen långt ner på listan när väljarna tillfrågades om vilka politikområden som avgjorde hur de röstade. Det är förstås begripligt att frågor som upplevs som mer nära och akuta, som sjukvård och brottslighet, får styra. Samtidigt är det anmärkningsvärt att klimatet fortsätter att prioriteras så lågt i valbåset, med tanke på den utbredda oron och att de flesta tycker att för lite görs åt klimatförändringarna, säger Per Adman, universitetslektor vid Uppsala universitet som leder projektet Klimatkrisen och politiskt passiva medborgare i Sverige och USA.

Utbredd passivitet i västerländska demokratier

Tanken till projektet väcktes 2019, när han intervjuades av kvällspressen om en klimatdemonstration.

– Journalisten uttryckte förvåning när jag berättade att de flesta människor faktiskt inte alls är politiskt klimataktiva, trots att några demonstrationer då var jämförelsevis stora. Jag märkte sedan att det knappt fanns någon forskning alls, inte heller internationellt, om varför passiviteten är så utbredd i västerländska demokratier som den svenska.

Han betonar att projektet fokuserar på varför få väljare låter klimatfrågan styra i politiska val, inte varför folk avstår från att rösta eller om vilka partier de röstar på.

– Vi utvärderar inte heller partiernas klimatpolitik; samtliga riksdagspartier har ju en klimatpolitik.

Flera möjligheter att påverka politiskt

Per Adman poängterar också att röstning bara är en av flera möjligheter att påverka politiskt.

– Många sätter likhetstecken mellan röstning och politiskt deltagande, men för oss är det senare något betydligt bredare. Allmänna val hålls bara vart fjärde år och valsedeln är ett ganska trubbigt instrument för människor att föra fram sina åsikter, om än förstås viktigt i en representativ demokrati som vår.

För att få en bredare bild av människors engagemang kommer även andra påverkansformer undersökas; kontakter med politiker och beslutsfattare via telefon eller mejl, insändare, engagemang i organisationer, namninsamlingar och demonstrationsdeltagande är några exempel.

– I projektet är vi lika intresserade av varför de allra flesta inte heller använder dessa andra möjligheter till att påverka politiken.

Förklaring till väljarnas passivitet

Både Sverige och USA ska studeras i projektet.

– Båda dessa länder har ju förbundit sig till avsevärda utsläppsminskningar, och vanliga människor kan genom politisk påtryckning underlätta för att utsläppsmålen uppnås – ett sätt som diskuterats betydligt mindre i debatten än personens egen konsumtion eller flygande – men som skulle kunna ha mycket större effekt.

Han förväntar sig att projektets resultat kommer att visa på olika förklaringar till väljarnas passivitet i klimatfrågan.

– Exempelvis att människor har låg tilltro till att politiken kan påverka klimatet – och att det därför är meningslöst att engagera sig; att frågan inte ses som politisk utan att bara gälla individens livsstil och koldioxidavtryck, exempelvis flygvanor.

Risk att åsikter förvrängs

Orsakerna kan även skilja sig åt mellan olika samhällsgrupper.

– Beroende på var och hur man bor och vad man arbetar med, till exempel om man är beroende av bil eller har tillgång till offentliga kommunikationer.

Per Adman betonar att det är viktigt att veta varför så få engagerar sig politiskt för klimatet.

– Det finns risker med att demokratin inte fungerar som den ska, om människor är politiskt passiva i en fråga som samtidigt bekymrar och oroar. Risken är att människors intressen och åsikter i frågan kommer bort, eller förvrängs.