Torka, översvämningar och värmeböljor kommer bli allt vanligare i klimatförändringarnas spår. I ett nytt projekt ska forskare granska hur den biologiska mångfalden påverkas av extrema väderhändelser. Till sin hjälp har de historiska data från över ett halvsekel.

Den biologiska mångfalden minskar i rasande takt, och hoten kommer från flera håll. Människans markanvändning tränger exempelvis bort djur och växter från sina livsmiljöer när områden exploateras, bebyggs eller blir jordbruksmark. Den gradvisa uppvärmningen, orsakad av klimatförändringarna, påverkar också var arter trivs och kan breda ut sig.

Alistair Auffret
Alistair Auffret, landskapsekolog vid SLU. Foto: SLU

Något som är mindre känt – och betydligt mindre undersökt – är hur den biologiska mångfalden påverkas av de extrema väderhändelser, så som torka, kraftiga regn och värmeböljor, som klimatförändringarna leder till. Den här kunskapsluckan ska forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet och Stockholms universitet ta sig an i ett nytt projekt, som även involverar Artdatabanken och naturvårdare på landets länsstyrelser.

– Vi behöver ha kunskap om alla hot som finns mot den biologiska mångfalden, annars är det svårt att fatta rätt beslut och prioritera bland insatserna för att skydda våra arter och miljöer. I projektet kommer vi att granska hur extremväder kan påverka arters utbredning både på kort och lång sikt, säger Alistair Auffret, landskapsekolog vid SLU, som leder projektet.

Forskarna ska också undersöka hur extremväder kan samverka med andra arthotande miljöförändringar, som utökad markanvändning och den globala uppvärmningen.

– Ett exempel är arter som redan har minskat på grund av förändringar i livsmiljön. Vad händer då om en extrem torka slår till? Hur stor är risken för att arten slås ut, och kan det ske en återhämtning?

Granskar 60 års väderdata

För att söka svar på hur extremväder kan påverka den biologiska mångfalden använder forskarna ett flertal datakällor, och några av dem går långt tillbaka i tiden. Exempelvis används en växtatlas över nordiska växters utbredning från 1970-talet och framåt, för att jämföra med dagens utbredning av arterna. Forskarna kommer också att granska historiska markanvändningskartor och väderdata från SMHI som går tillbaka ända till 1961.

– Extremväder kan inte förutses och det har varit svårt att få fram långsiktiga data – det är troligtvis anledningen till att det här området inte är så utforskat. På det sättet är det här projektet unikt: vi har flera olika historiska källor, och vi har också utvecklat en metod som underlättar tolkningen av datan, säger Alistair Auffret, och fortsätter:

– Det bästa sättet att få reda på vad som kommer att hända i framtiden är att titta på det som skett. Jag tycker det är viktigt att ta sig tiden att jobba med historiska källor för att mäta hur förändringar i naturen kopplar till klimatförändringarna.

Hoppas förbättra rödlistningen

Forskarna undersöker även hur artsamhällen kan påverkas på kort sikt av enskilda extrema väderhändelser, som värmen och torkan sommaren 2018. Här använder de miljöövervakningsdata från 700 ängs- och betesmarker i Sverige, som sedan 2006 har kartlagts och fått regelbundna besök av naturvårdare.

Sammantaget hoppas forskarna att det treåriga projektet ska ge svar på vilka påfrestningar extremväder kan innebära för den biologiska mångfalden. 

– Det här projektet har en tydlig koppling mot naturvård och samhällsnytta, eftersom vi kan visa länsstyrelserna, beslutsfattare och allmänheten vilka hot mot artrikedomen som finns, och ge underlag för åtgärder. Vi hoppas också att samarbetet med Artdatabanken leder till att riskerna med extremväder tas med i rödlistningsarbetet, så att projektet även på det sättet kan bidra till bevarandet av den biologiska mångfalden, säger Alistair Auffret.