Ett stort angrepp av granbarkborren kan förstöra skog för miljontals kronor. Nu har forskare hittat skadeinsektens receptorer för dofter, något som i förlängningen kan leda till nya effektivare metoder mot kostsamma angrepp på granskog.

En storm som följs av en solig och varm sommar är det värsta tänkbara vädret för ett skogsbruk. För granbarkborren däremot är det ideala förutsättningar och skadorna vid ett angrepp blir ofta stora.

I skalbaggens antenn finns doftreceptorer, proteiner, som känner av doftämnen från exempelvis träd och andra granbarkborrar.

Redan i dag utnyttjar skogsbruket skalbaggarnas doftreceptorer i så kallade feromonfällor, behållare med en syntetisk version av det attraktiva feromonet som lockar skadeinsekterna till fällorna.

Men redan om några år kan effektivare metoder vara på väg.
– I stället för doftfällor, eller i en kombination, skulle man kunna sprida ut dofter som blockerar insekternas förmåga att känna av de dofter som lockar dem till en plats. Då får de mycket svårt att koordinera massattacker på träd. Det är ett drömresultat, vi vet ännu inte säkert om det fungerar.

Det säger Martin N Andersson, biolog och forskare på Lunds universitet, ansvarig för det projekt som tittar närmare på ett antal skadeinsekters doftreceptorer.

Tre skadeinsekter

Forskarna har nu hittat dessa doftreceptorerna hos tre skadeinsekter: granbarkborren, contortabastborren (mountain pine beetle som orsakar stora skador i Nordamerika) samt snytbaggen, en svensk insekt som skadar tall. I nästa steg ska man slå fast vilka receptorer som hör ihop med exempelvis barkborrens aggregationsferomon, som får den att attackera gran.

– Doftreceptorerna hos de här tre arterna är ganska lika varandra i sin proteinsekvens, precis vad vi hoppades på. Det är lovande, då bör det bli lättare att hitta bra receptorer för samtliga arter, säger Martin N Andersson.

Då får de mycket svårt att koordinera massattacker på träd. Det är ett drömresultat.

Redan under nästa år tror han att granbarkborrens receptorer är identifierade. Sedan följer förhoppningsvis en så kallad screening av ämnen för att hitta ett doftämne som antingen blockerar eller hyperaktiverar receptorerna.

Ett sådant ämne skulle störa barkborrens doftkommunikation och förhoppningsvis kunna användas i skogsbruket.
– De effekterna kommer att utvärderas genom försök ute i fält. Då är det bra om vi har ett utbrott av barkborrar, men det är längre fram i tiden.

Måste vara specifika

Doftämnena som i dag används för att fånga barkborrar är ämnen som skalbaggarna själva eller träden producerar. Förhoppningen är att hitta naturliga substanser även för att blockera eller hyperaktivera receptorerna.

Däremot är Martin N Andersson kritisk mot de forskningsprojekt som har tagit fram syntetiska substanser som överstimulerar hela doftsinnet hos insekter.

– En sådan substans attackerar en generell receptor som alla insekter har. Det är sannolikt inte mycket bättre än att sprida bredspektrum-insekticider, insektsgift som påverkar alla insekter.

Martin N Andersson
Relativt lite forskning inriktar sig på skalbaggars doftreceptorer, trots att granbarkborren ekonomiskt sett troligen är den viktigaste skadegöraren i våra skogar. Martin N Andersson, biolog och forskare på Lunds universitet, tror att hans grupp är ensam om sina frågeställningar.
Foto: Caroline Isaksson

Naturliga substanser

I sökandet efter rätt doftämnen och receptorer är det viktigt att inte andra insekter påverkas. Därför har Martin N Andersson också med myrbaggen i studien, en naturlig fiende till barkborren.

– Det är viktigt att vi inte påverkar den, samtidigt som det är bra om samma ämnen kan användas för flera skadegörare. Det ser lovande ut. När vi sedan ser vilken effekt blockeringen har är det viktigt att försäkra sig om att inga ekosystem skadas. Men jag tror inte det är någon större risk om vi lyckas hitta naturliga substanser som redan är på plats i ekosystemet.

Martin Schroeder, professor i skogsentomologi vid Sveriges lantbruksuniversitet och expert på populationsdynamik hos granbarkborren, tror inte att metoden påverkar den biologiska mångfalden.

– Är metoden så pass selektiv att inte myrbaggen störs så påverkas förhoppningsvis inte andra arter heller, metoden får nog betraktas som väldigt selektiv.

– Men om detta verkligen leder fram till en kostnadseffektiv metod som kan användas i en stor skala är en annan fråga. Däremot är det ett intressant forskningsfält, inte minst som grundforskning.


Elin Viksten

Vad tycker du? Kommentera!

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.

  • Martin Andersson skriver:

    Angreppen av granbarkborren blir mer omfattande i produktionsskog än i naturliga skogar där den sällan utgör ett problem. Detta beror på ett flertal faktorer. Produktionsskogar är oftast är monokulturer vilka förser barkborren med ett överflöd av potentiella värdträd i kombination med avsaknad av dofter från lövträd vilka visat sig verka frånstötande för granbarkborren. Detta kan leda till att barkborrens population kan öka avsevärt vid rätt förutsättningar, som tex. efter en storm med stora vindfällen. En naturlig skog utgörs oftast av ett flertal trädarter som dessutom är av olika ålder (till skillnad från produktionsskog där träden oftast är lika gamla). Detta minskar risken för att barkborrens population ska bli tillräckligt hög för att de ska kunna attackera levande och friska granar. Skogsstyrelsen beskriver detta i mer detalj på deras hemsida: https://www.skogsstyrelsen.se/bruka-skog/skogsskador/granbarkborre/granbarkborrens-roll-i-skogens-ekosystem/

  • Åke Wikström skriver:

    Jag skulle vilja veta om det är någon skillnad på omfattningen av angrepp av barkborren i naturligt föryngrade skogar jämfört med de i en plantageskog. Finns det några studier att tillgå?