Ett försvarstal för mörkret

Natten håller på att försvinna. Det menar Johan Eklöf, biolog och författare till Mörkermanifestet – ett försvarstal för mörkret och en varning för vad våra upplysta samhällen kan få för effekter.

Igelkotten tassar fram för att leta mat, fladdermössen kastar sig ut på jakt och nattviolen skickar ut sina doftsignaler för att locka till sig förbifladdrande nattfjärilar. Det är när skymningen faller och dagens insekter går av sitt skift som det händer – då tar nattens pollinerare vid.

En tredjedel av alla ryggradsdjur och nära två tredjedelar av alla ryggradslösa djur är nattlevande, konstaterar Johan Eklöf i ”Mörkermanifestet”. Den insektsdöd som i dag oroar forskarna har många orsaker, men ljusföroreningar är definitivt en, menar han.

– Min bok är ingen vetenskaplig djuplodning i exakt hur insekterna påverkas, jag vill få människor att tänka till. Vad får det för effekter att vi lyser upp allt från träd till kyrkor och andra husfasader? Det är inte så många som reflekterar över det ännu, men jag tror att det är hög tid.

– Den biologiska klockan, som kalibreras av dygnets ljusa och mörka timmar, är inte anpassad till konstgjort ljus från lampor och annan belysning. Vår förkärlek för upplysta fasader, gator och parker skapar oreda i systemet, säger Johan Eklöf.

Ljus står för trygghet

Satellitbilder tagna på natten visar att världens upplysta städer i dag syns långt ut i rymden, sammanknutna av ett nätverk av upplysta vägar. När utvecklingen har gått från gaslyktor till glödlampor och nu de billiga led-lamporna har det artficiella ljuset tagit sig in i snart sagt varje mörkt hörn. Ofta handlar det om en vilja att skapa trygghet i mörka miljöer, ett sätt att möta det Johan Eklöf kallar vår nyktofobi, mörkerrädsla.

– Mörker har en negativ klang. Vi är så beroende av vår syn, när vi inte ser känner vi otrygghet och ett behov av att akta oss. Det ligger djupt i oss. I dag är det inte mycket som är farligt i mörker, det är snarare en känsla av otrygghet som man förebygger med belysning. Men den känslan ska vi ta på allvar.

– Jag vill inte vara han som vill släcka lamporna, men vi kan absolut hitta en medelväg, det finns bättre och sämre belysning.

Kanske skulle vi kunna se annorlunda på ljuset, funderar han. Blir lampan som ett plåster för ett litet barn, som gör att vi inte behöver fundera på varför vi känner oss otrygga i mörkret?

Kyrkorna är belysta

För Johan Eklöfs del började intresset för mörkrets betydelse med en inventering av fladdermöss i några slottsparker i Eslövs kommun. På plats kunde han och hans kollega Jens Rydell konstatera att slotten inte var belysta, till skillnad från kyrkorna runtomkring som alla hade fasadbelysning.

– Det är häftiga miljöer och eftersom många fladdermöss bor i kyrkor så bestämde vi oss för att undersöka det närmare. Vi hade dessutom tillgång till data från 1980-talet att jämföra med.

Resultatet blev en studie som visade att kyrkornas fasadbelysning har en ödesdiger effekt på fladdermössen. Och fladdermössen är inte ensamma om att fara illa när konstgjort ljus krymper deras livsutrymme. I ”Mörkermanifestet” berättar Johan Eklöf om sköldpaddor som följer ljuset och därför nykläckta kravlar mot gatlyktor och reklamskyltar i stället för mot havet.

I New York har forskare iakttagit hur närmare en miljon fåglar får ett besynnerligt beteende när den årliga ljusinstallationen Tribute in Light tänds där tvillingtornen tidigare stod. Konstverket består av två enorma ljuspelare som når flera kilometer upp i atmosfären och som en klar dag syns på många mils avstånd. Inte heller i haven är djur och växter opåverkade av artificiellt ljus. Clownfisken leker i månskenet och äggen kläcks sedan i mörker; det räcker med en gnutta ljus för att parningscykeln ska störas.

Upplysta träd, som blivit så vanliga i både parker och privata trädgårdar, har visat sig behålla sina blad flera veckor längre än de träd som växer i enbart naturligt ljus.

En visuell tystnad

Men kanske väntar en förändrad syn på mörkrets betydelse runt hörnet. Frankrike och Danmark ligger i framkant jämfört med Sverige, menar Johan Eklöf, med fransk lagstiftning om hur mycket ljus som får läcka ut i atmosfären och med Skandinaviens första mörkerpark och en strikt belysningsplan.

– Det börjar röra på sig, bara under den tid det tog att skriva boken publicerades en rad vetenskapliga artiklar om effekterna av artificiellt ljus. Sedan tar det förstås tid innan det slår igenom i samhället, säger Johan Eklöf.

Han tror att vi kommer se mer av den mörkerturism som i Sverige än så länge bara har handlat om norrsken. Många söker i dag tystnaden i skog och mark, kanske blir det lika vanligt att söka sig till mörker framöver, funderar han. Själv har han så gott som slutat att använda pannlampa utomhus. Mörkerseendet går att träna upp och han tycker att även kroppens andra sinnen skärps i mörkret.

– Mörkret är avslappnande. Hemma kan jag ibland bara släcka lampan i vardagsrummet och bara sitta en stund i fåtöljen. Det blir en visuell tystnad som jag mår bra av.