Ensamkommande flyktingbarn benämns ofta som en homogen grupp, men i en ny bok vill forskare förmedla en mer nyanserad bild.

Forskare från Linnéuniversitetet och Malmö universitet har följt ungdomar sedan de anlände till Sverige. Resultaten från bland annat intervjuer, visar en komplex bild av människor som försöker etablera sig i samhället, långt bort från sina lokala sammanhang och familjer.

– Det har skrivits ganska mycket i media om ensamkommande flyktingbarn, och det är en hårt ansatt grupp. Genom intervjuerna och boken visar vi en annan bild, att det inte alls är en homogen grupp med en viss typ av människor, säger Philip Lalander professor i socialt arbete vid Linnéuniversitetet.

I boken Social Work, Young Migrants and the Act of Listening analyseras bland annat hur ungdomarna använder sociala medier för att hålla kontakt med familjen, vilket ofta inte är enkelt.

– Många ungdomar hade till exempel en stark känsla av att inte göra familjen besviken, så att de inte talade om motgångar. Dessutom fanns en splittrad känsla av att de tillhörde familjen och landet de flytt från, men ändå inte. Att de genom livet i Sverige på ett sätt blivit en annan person.

Flera av ungdomarna som forskarna följt under de två åren har det gått bra för.

– Ofta är det en stark vilja kombinerat med ett socialt närverk som gör att vissa lyckas, trots att de lever under svåra omständigheter, säger Philip Lalander i ett pressmeddelande.