Översvämningarna i Spanien har varit förödande. Över 200 personer har dött och nu varnar lokala myndigheter för att sjukdomar kan spridas i vattenmassorna. Ingrid Wesström, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, ser att det finns enkla åtgärder som vi kan vidta här i Sverige för att bli bättre förberedda inför kraftiga regn.

Stormen Diego har fört med sig stora mängder regn, med katastrofala konsekvenser. Dammar har brustit, floder svämmat över och samhällen ställts under vatten. På en mätstation i Andalusien noterades hela 470 millimeter regn på bara några dagar.

– Det är en extrem mängd, och när vattnet forsar fram med sådan kraft är det svårt att skydda sig. Kostnaden för att bygga upp allt som förstörts kommer att vara enorm, säger Ingrid Wesström, forskare inom jordbrukets vattenhushållning vid Sveriges lantbruksuniversitet i ett pressmeddelande från lärosätet.

Regnovädret har fått särskilt allvarliga konsekvenser eftersom Spanien under lång tid har brottats med torka och vattenbrist.

– När marken är hård och torr kan den inte suga upp vatten, så när regnet väl kommer spolas det vidare i stora mängder. Just detta har hänt på flera platser i det drabbade området, förklarar Ingrid Wesström i pressmeddelandet.

Det har också konstaterats att många diken och avlopp i de översvämningsdrabbade områdena har varit underdimensionerade eller dåligt underhållna, vilket har gjort det extra svårt att hantera de kraftiga vattenflödena.

– Detta är inte ett problem unikt för södra Europa. Liknande situationer har uppstått på många platser, även här i Sverige, där vi till exempel såg stora översvämningar i Åre och Uppland förra hösten.

Med den globala uppvärmningen förväntas såväl torka som stora skyfall bli vanligare, vilket bäddar för fler översvämningar framöver. Ingrid Wesström ser att det finns effektiva och relativt billiga åtgärder som kan hjälpa oss att hantera kraftiga regn. Ett exempel är att regelbundet underhålla diken och vägtrummor så att vattnet kan rinna fritt och inte samlas upp.

– Kommunerna har naturligtvis begränsade resurser att fördela, men det är viktigt att tänka långsiktigt just eftersom vi vet att extremväder blir allt vanligare. Kostnaden för att förebygga är ofta långt mindre än pengarna som krävs för att hantera och återställa samhällen efter stora naturhändelser, så det är verkligen en investering i säkerhet och stabilitet.


Charlie Olofssontext

Vad tycker du? Kommentera!

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.

  • Jan Olof Helldin skriver:

    Att dika mer för att slippa översvämningar är feltänkt, eller möjligen en akutlösning. Mer diken och snabbare avrinning skickar vattenmassorna nedströms, där ofta större värden finns (samhällen, jordbruksmark) och skadorna riskerar bli större. Särskilt i situationer av vattenbrist bör den viktigaste åtgärden vara att hålla vatten uppströms, dvs lägga igen diken, skapa vattenreservoarer, fylla på grundvatten etc. Vilket f ö också kan komma att minska CO2-avgången och gynna biologisk mångfald. Vad gäller vägtrummor vill man förstås inte att de ska överfyllas och att dimensionera upp trummor kan nog vara bra, men oavsett detta borde även väghållare arbeta för bättre vattenretention uppströms för att hantera maxflöden.

    • Claes Nihlén skriver:

      Håller helt med dig! Att behålla vatten i landskapet är lika viktigt som att hantera kraftiga regntillfällen. En alltför ivrig rensning av diken och uppdimensionering av trummor och ledningar kommer att leda till ytterligare problem. För att nyansera kan man säga att högt upp i ett avrinningsområde borde man försöka hantera (behålla) vattnet och längre ner i systemet försäkra en säker bortledning. Dimensionerande sektioner som trummor behövs för att fördela stora (extrema) vattenmängder i avrinningsområdet till flera måttliga översvämningar istället för en förödande stor. Stora vattenmängder måste vi lära oss att hantera.

  • Jan Olof Helldin skriver:

    Att dika mer för att slippa översvämningar är feltänkt. Mer diken och snabbare avrinning skickar vattenmassorna nedströms, där ofta större värden finns (samhällen, jordbruksmark) och skadorna riskerar bli större. Särskilt i situationer av vattenbrist bör den viktigaste åtgärden vara att hålla vatten uppströms, dvs lägga igen diken, skapa vattenreservoarer, fylla på grundvatten etc. Vilket f ö också kan komma att minska CO2-avgången och gynna biologisk mångfald.
    Vad gäller vägtrummor vill vi förstås inte att de ska överfyllas och att dimensionera upp trummor kan nog vara bra, men oavsett detta borde även väghållare arbeta för bättre vattenretention uppströms för att hantera maxflöden.

  • fredrik bruno skriver:

    Har vi koncentrerat oss för mycket på att bromsa växthusgasutsläppen så att vi underlåtit att vidta de förebyggande åtgärder som skulle kunna mildra effekten av de klimatförändringar (uppvärmning, ökad nederbörd framförallt) som ändå sker eller kommer att ske förr eller senare. För det är väl orealistiskt att tro att man får med Kina, Indien, Ryssland och USA att klara av netto-noll-ambitionen. Förr eller senare skriker det och då måste vi vara förberedda, som artikeln betonar.
    Men vi måste fördela resurserna, vi har inte råd med båda ambitionerna

    • Björn Abelsson skriver:

      Nu har väl inte Sverige satsat särskilt stora resurser på att minska vår klimatpåverkan. I synnerhet inte våra konsumtionsbaserade utsläpp. De tre stora ”B-na”, bilen, biffen och bostaden, står för lika stora utsläpp som tidigare. Köttkonsumtionen ökar, bränslepriserna sjunker och boendearealen per invånare ökar. Så fortsätter vi på detta viset lär vi bli tvungna att satsa stora resurser på att mildra konsekvenserna av ett varmare klimat och att reparera de skador som översvämningar, stormar och torka orsakar.