Amerikanska forskare har undersökt hur människor mår i stadsnära natur jämfört med andra lyckokänslor. Stadsparkerna visade sig stå sig väl – lyckan som vi upplever i en park är jämförbar med lyckan vi känner under helgdagar som jul och nyår.

Inte bara i Sverige fick stadsparker, naturreservat och nationalparker ett ordentligt uppsving under pandemin. I USA ökade antalet besök i parker och grönområden kraftigt när samhället stängde ner. I en ny studie har forskare vid universitetet i Vermont sammanställt stora datamängder från sociala medier, bland annat Twitter, analyserades för att ta reda på hur grönområden i USA:s 25 största städer påverkar människors välmående.

1,5 miljoner Twitterinlägg analyserades utifrån innehåll och därefter jämfördes inlägg som gjorts inne i städernas grönområden med inlägg gjorda på annat håll. En slutsats är att människor använder betydligt mer positiva ord på Twitter när de befinner sig i en park, jämfört med inlägg gjorda i annan stadsmiljö. Den positiva effekten är större i parker som är 4 000 kvadratmeter eller större.

Forskarna har också skapat en tidslinje där de utifrån innehållet i stora mängder Twitterinlägg mäter genomsnittlig ”lycka” på samhällsnivå. Nivåerna är som högst vid storhelger som exempelvis jul, och som lägst nu i slutet av februari, när Ryssland invaderade Ukraina. Det är i jämförelsen med den tidslinjen som inläggen gjorda i parker hamnar på samma lyckonivå som inläggen gjorda i jultider.

– De ord som används, som vackert, roligt, fantastiskt och njuter, är ord som antyder att människorna som skriver inläggen har lagt andra, mer världsliga eller problematiska, aspekter av sina liv åt sidan, säger en av studiens medförfattare, Chris Danforth, till Inside Climate News.

I parkerna minskade också antalet negativa ord, som exempelvis hatar, markant.

– Vi är medvetna om det ironiska i att använda Twitter och digital teknologi för att mäta den lycka som naturen ger oss. Men vårt mål har varit att använda teknologi för att bättre förstå vilken effekt naturen har på oss, något som inte har kunnat kvantifieras på det här sättet tidigare, säger Aaron Schwartz, universitetet i Vermont, i ett pressmeddelande.