En djupdykning i Sveriges största sjöar

Under några intensiva veckor kartläggs fisksamhällena i Sveriges tre största sjöar med hjälp av trål och ekolod. Hur kommer det sig att det finns så gott om fisken nors? Och varför får fisket inte påbörjas förrän solen har gått ner? Extrakt följde med en natt till sjöss.

Det tolv meter långa forskningsfartyget Asterix väntar i hamnen. Skepparen Thommy Möller är redo att ge sig av tillsammans med miljöanalytikern Rickard Yngwe och trålmästaren Svend Koppetsch, men det är nästan lite vemodigt också. Nattens tur är säsongens allra sista. Det är också den kortaste.

– Ibland är vi inte klara förrän 07.00 på morgonen. Det här blir ingenting i jämförelse! Vi är säkert klara till midnatt, säger Thommy Möller.

Forskningsfartyget, som tillhör Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har varit ute i snart fem hela veckor för att samla data om fisksamhällena i Vänern, Vättern och Mälaren på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten. Undersökningarna har pågått sedan början av 1990-talet, och underlaget används bland annat för att förvalta fisket och naturresurserna.

– Det börjar bli riktigt långa tidsserier nu, säger Svend Koppetsch.

Har dragit ner fångsterna

Att nattens tur blir extra kort är ingen slump. Vi kliver ombord vid Sötvattenslaboratoriet på Lovön utanför Stockholm och vi ska bara köra någon timme innan vi är framme vid kvällens mål. Andra områden kräver betydligt längre körsträckor. Himlen har just gått från blå till orangerosa. Det är fortfarande varmt ute, men vi har packat varma kläder. Så fort solen går ner blir det kallt, varnar Thommy Möller.

Snart puttrar vi iväg från hamnen och ut i Mälaren. Syftet är att undersöka den pelargiska fisken, som lever i mitten av vattenmassan och inte på botten. Den är erkänt svårfångad med nät. I stället krävs andra metoder.

Rickard Yngwe visar oss hur ekolodet fungerar. Han är miljöanalytiker vid SLU och på en datorskärm demonstrerar han mängder av stora och små prickar. Varje prick representerar en fisk, eller närmare bestämt en simblåsa. Ju större fisk, desto större simblåsa har den vanligtvis. Med ekolodet går det också att göra ungefärliga beräkningar av den totala biomassan under båten i realtid.

Tekniken kallas för hydroakustik, och varken skadar eller dödar fiskarna. Men tills ekolodet blivit bra nog fångas också ett mindre stickprov med hjälp av trål för att bestämma vilka arter som finns på platsen och exakt hur stora de är. Tanken är att spegla fisksamhället i sjön.

– Det är ett revolutionerande verktyg. Vi har kunnat dra ner fångsterna rejält. Förhoppningen är ju egentligen att slippa fånga fisk över huvud taget på sikt, säger Rickard Yngwe.

Luktar gurka ombord

Väl framme vid målet, Lambarfjärden, måste vi vänta in mörkret innan vi kan sätta i gång. Fiskar som nors, siklöja och gös är alla nattaktiva. Under tiden mäts temperatur och syrehalt. Strax efter klockan 20.00 startar Rickard Yngwe inspelningen och loggar all information från ekolodet längs ett par utvalda körsträckor. Efter att ha kryssat fram och tillbaka blir det också dags för nattens första tråldrag.

Vid det här laget är det redan beckmörkt ute. Trålmästaren Svend Koppetsch har bytt om till färgglada galonbyxor och står redo i strålkastarljuset på däck. Han räknar med att få upp mestadels nors, och han har inte fel. Tio minuter senare smäller det högljutt från kättingen och det väller ut nors från trålgarnet.

– Det här är årets största fångst. Så här mycket har vi aldrig fått på ett och samma drag förut, säger Svend Koppetsch.

– Känner ni gurklukten? Nors luktar gurka! säger Thommy Möller.

Oberoende datainsamling

Informationen från miljöövervakningen används också vetenskapligt. Bland annat i SLU:s Fiskbarometern som redovisar tillståndet för fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten. Björn Rogell är forskare vid SLU. Han jobbar med analysarbete och hanterar den data som kommer in från Asterix. De hydroakustiska filerna och de trålade fiskarna används bland annat för att räkna ut hur många fiskar det finns per hektar i respektive sjö.

– Vi behöver övervaka yrkesfiskarnas fångster, men också ha den här datainsamlingen som är helt oberoende. Då får man dessutom med arter som inte nödvändigtvis är viktiga resursarter, men som kan användas som miljöindikatorer, säger Björn Rogell.

Nors är ett bra exempel på det. Den ansågs förr vara en matfisk, men saknar i dag kommersiellt intresse. Däremot fungerar norsen som bytesfisk för många andra arter och har därmed en viktig ekologisk funktion i sjön.

Björn Rogell berättar att miljöövervakningen startade för cirka 30 år sedan, och att de har kunnat dra en del slutsatser av materialet sedan dess. Både när det gäller miljöpåverkan, klimat och fiskets effekter.

– Beståndet av siklöja kraschade i Mälaren på 1980-talet, men sedan dess har vi sett en återhämtning. I de stora svenska sjöarna mår fisken just nu ganska bra. Många av fiskbestånden i sjöarna är stabila eller på uppåtgående. Vi ser större problem i havet, säger Björn Rogell.

Får inte gunga för mycket

Tillbaka på forskningsfartyget Asterix är trålen på väg upp för andra gången. Det är inte fullt lika mycket fisk som sist, men fortfarande mer än i både Vänern och Vättern. Rickard Yngwe konstaterar att vattnet är näringsrikt här, och att resultatet därmed är som förväntat. Upp ur sjön kommer också en och annan gös och siklöja.

Svend Koppetsch har fullt upp med att sortera fisken efter storlek och packa den i sopsäckar. Artbestämning, mätning och vägning kommer sedan att utföras av labbpersonalen morgonen därpå.

– Särskilt den mindre fisken är svår att väga ombord. Vågarna klarar inte så låga vikter, särskilt inte om det blåser och gungar lite, säger Svend Koppetsch.

– Om det gungar för mycket fungerar inte ekolodet heller. Då kan samma fisk i värsta fall registreras tre gånger, säger Rickard Yngwe.

När nattens tredje och årets sista tråldrag är avklarat måste trålen rengöras. Fem minuter före midnatt är vi tillbaka vid Sötvattenslaboratoriet. De tre männen konstaterar att natten blev ungefär som väntat, men de exakta resultaten från årets miljöövervakning dröjer fortfarande några månader.

– Nu har vi gjort oss förtjänta av lite sömn, säger Thommy Möller.