Dramatisk ökning av häckande skarvar

Nya siffror visar att antalet häckande storskarvar nästan har fördubblats sedan den förra rikstäckande räkningen gjordes för 11 år sedan. Att skarven trivs kan orsaka problem, men en av våra mest hatade fåglar har ett oförtjänt dåligt rykte.

Skarvarnas vita öar med de spöklika skeletten av döda träd går inte att missa i skärgårdsmiljön. Även själva fåglarna är iögonfallande när de torkar sina fjädrar med de svarta vingarna rakt ut.

Skarven syns, och enligt nya siffror verkar den också frodas. När den förra nationella inventeringen av storskarv gjordes år 2012 noterades drygt 40 000 bon i Sverige. I den nya inventeringen hittades drygt 74 000.

− Vi trodde inte att vi skulle se en så dramatisk ökning, säger Karl Lundström, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, som har lett arbetet med inventeringen.

Han förklarar att metoden för att kartlägga bon visserligen har blivit bättre under det senaste decenniet, vilket i någon mån kan ge utslag i statistiken, men att siffrorna speglar en faktisk och markant ökning av antalet skarvar i Sverige råder det enligt honom ingen tvekan om.

Allra flest skarvbon hittade forskarna i Kalmar län. Det var också hit skarvarna först återvände i slutet av 1940-talet, då arten hittade tillbaka efter att helt ha utrotats i Sverige i början av 1900-talet.

Uppfattas som otäcka

Avskyn som många känner inför skarven verkar gå långt tillbaka historiskt. Fåglarnas spillning innehåller frätande ammoniak, vilket hämmar växtligheten och ger platserna där de lever ett ödsligt utseende. Många uppfattar också fåglarna i sig som otäcka.

− De är stora och svarta. När de står med vingarna rakt ut ser de ut som svarta kors, och där finns en symbolik som kanske har påverkat deras rykte, säger Karl Lundström.

Han tillägger att eftersom skarvarna äter fisk upplevs de av somliga som konkurrenter till oss människor, vilket säkert är en viktig förklaring till att vi en gång jagade dem till utrotning. Det ökande antalet skarvar har nu även lett till växande konflikter, inte minst i relation till fisket.

Vill motverka polarisering

Karl Lundström tror att nyheten om skarvens stora ökning kan komma att ge nytt bränsle åt dem som vill se kraftfullare åtgärder för att begränsa skarven. Samtidigt hoppas han att inventeringen ska bidra med kunskap i debatten och underlag till beslutsfattare som ska avgöra hur skarven fortsättningsvis ska förvaltas. Att arten väcker starka känslor tror han gör det extra viktigt att det finns saklig information.  

− Jag hoppas att inventeringen ska bidra till att motverka spekulationer och vilda gissningar om hur många skarvarna egentligen är och vilka besvär de ställer till med.

Att skarvarna har blivit så många fler i Sverige beror antagligen till stor del på vår mänskliga påverkan på havet, i kombination med skarvarnas goda förmåga att anpassa sig, menar Karl Lundström.

− Övergödningen och överfisket av rovfisk har gett mer småfisk och skarven har kunnat anpassa sig till det, så utvecklingen har gynnat dem. Man kan säga att de har kunnat utnyttja situationen som vi människor har ställt till med.

Hot mot vissa fiskar

Karl Lundström ser att ökningen av skarv på vissa platser kan vara problematisk för hotade fiskarter.

− Hur olika arter påverkar varandra är komplext, men om man har en stor skarvpopulation på en plats där man också har en unik population av en viss fisk som man vill skydda kan det vara något man måste hantera.

Uppfattningen att skarvkolonierna förstör miljön där de slår sig ner behöver däremot nyanseras, menar han. Träden där de bygger bon må dö, men när fåglarna väljer att flytta byter de vita och till synes livlösa öarna färg.

− Det blir en explosion av växtlighet. Det blir väldigt grönt, tack vare all näring som fåglarna lämnar efter sig.