Mätstationer som kontrollerar luftkvalitet skulle också kunna kartlägga tillståndet för den biologiska mångfalden. Det menar forskarna bakom en ny studie, där DNA från både djur och växter har samlats in.

Mätstationer som redan i dag används i stor utsträckning för att kontrollera halten av luftföroreningar kan i framtiden också användas för att samla in data om den biologiska mångfalden. I mätstationernas filter samlas oavsiktligt genetiskt material från växter och djur som finns i luften, så kallat luftburet miljö-DNA eller eDNA, från exempelvis hår, fjädrar, pollen och saliv. I studien, som gjorts av forskare vid brittiska National Physical Laboratory och kanadensiska York University, har forskarna utvunnit eDNA från en park i London och på landsbygden i Skottland. De hittade spår av drygt 180 arter, bland annat svampar, insekter, igelkottar, vattensalamandrar och en rad växter.

Mätstationer för luftövervakning används i dag främst i Europa, Asien och Nordamerika, men förekommer över hela världen.

– Potentialen i det här kan inte överskattas. Nästan varje land har någon form av övervakning av luftföroreningar, antingen statlig eller privat och i många fall både och. Det här skulle kunna lösa ett globalt problem, hur vi mäter biologisk mångfald i stor skala, säger studiens huvudförfattare Joanne Littlefair i The Guardian.

Forskarna uppmanar nu organisationer som samlar in data om luftföroreningar att spara mätstationernas filter, för att på så vis bevara den eDNA-information som kan finnas där. En fråga som återstår är hur den här sortens data ska värderas; att en art förekommer eller försvinner på en plats säger inte nödvändigtvis något om hur mångfalden ser ut i ett större område.