Efterfrågan på mineraler till bland annat batterier ökar och intresset för utvinning från världshavens allra djupaste områden är starkt. Provtagningar från ett djuhavsområde i östra Stilla havet visar på stor artrikedom, men antalet individer i varje art är få, vilket gör dem extra känsliga för utrotning.

– Det är ett stort problem att dessa områden är så outforskade. Vi vet inte ens vilka arter och ekosystem som finns där och hur ska man då kunna beskriva vad som kommer att hända, säger Helena Wiklund, forskare vid Göteborgs universitet i ett pressmeddelande.

Forskare från Göteborgs universitet och Naturhistoriska museet i London har undersökt bottenprover från ett mineralrikt område i östra Stilla havet. Proverna visar att området huserar väldigt många olika arter, men inte så många individer av varje art.

– Av 339 insamlade ringmaskar, främst havsborstmaskar, var 129 av olika art – de flesta helt nya för vetenskapen. Tidigare studier pekar på att mer än 90 procent av det som finns i djuphavet är obeskrivet, säger Helena Wiklund.

Artsammansättningen varierar dessutom mycket mellan olika platser och vissa arter har bara hittats på någon enstaka plats.

– Därför är det viktigt att veta hur stor utbredning olika arter har. Om en art bara finns i ett begränsat område är det förstås större risk att den utrotas, säger Helena Wiklund.

Som Extrakt tidigare har rapporterat så undertecknades i våras ett globalt avtal om att skydda havsområden på internationellt vatten.

– Avtalet öppnar för möjligheter att skydda djuphaven på ett sätt som inte fanns förut. Men det innebär också att ett nytt lager av byråkrati införs som riskerar att försvåra forskning om tillståndsprocesser inte fungerar, och i värsta fall ger incitament för korruption, säger Thomas Dahlgren, forskare vid Göteborgs universitet.