”Den sjukvård vi tar för given kommer förändras i grunden”

Antibiotikaresistensen är en pandemi, men en tyst och långsam sådan. Som en ångvält rullar den fram över världen och hotar att slå ut sjukvården i land efter land. Just nu drabbas utvecklingsländerna hårdast. I Sverige är det enstaka svaga patienter eller ett litet lokalt utbrott på något sjukhus som skapar rubriker om ”dödsbakterier”. Vi är på väg mot stupet men gör inget eller väldigt lite för att stoppa marschen mot avgrunden. Det skriver Björn Olsen, författare och professor i infektionssjukdomar vid Uppsala universitet.

Läs Emil i Lönneberga så förstår ni vad en infektion i en tumme kan ställa till med. Yrande av feber undrar Alfred om han är död och är i himlen. I våra egna släktkrönikor så finns det gott om anförvanter som aldrig blev vuxna utan dog tidigt av lunginflammation, blodförgiftning eller scharlakansfeber.

En sticka i fingret eller en djup hosta kunde betyda att det var dags att snickra ihop kistan. Nyligen lyckades jag själv pricka in en viral härdsmälta. Så länge jag snöt vatten var det ingen fara, men när bakterierna började växa i luftvägarna och upphostningarna liknade och luktade avlopp var det kört. Desperat letade jag igenom mina lådor och hittade penicillin, i och för sig utgånget sedan tre år men vad gjorde det. Det var ett mirakel. På ett dygn var febern borta, slemmet var åter en vårbäck och jag kunde gå längre än femhundra meter utan att tro att jag skulle dö. Antibiotika är ett underverk. Ett underverk som gjort att många av er som läser just detta kan läsa just detta. Ett mirakel vi förstör i en allt snabbare takt.

Antibiotikaresistens ger inte samma politiska poäng som att diskutera hur vi skall minska dödligheten hos 50-åriga välnärda män.

En tyst pandemi

Antibiotikaresistensen är en pandemi, men en tyst och långsam sådan. Som en ångvält rullar den fram över världen och hotar att slå ut sjukvården i land efter land. Just nu drabbas utvecklingsländerna hårdast och i Sverige är det enstaka svaga patienter eller ett litet lokalt utbrott på något sjukhus som skapar rubriker om ”dödsbakterier”. Eländet har ännu inte fått det ansikte som vi kan identifiera oss med.

Men hur kunde det bli på detta viset? En förklaring är att antibiotikaresistens inte har några patientföreningar eller lobbygrupper som aktivt driver frågorna. Ett annat skäl är att antibiotikaresistens inte ger de politiska poäng som att diskutera hur vi skall minska dödligheten hos 50-åriga välnärda män. Troligtvis måste en kändis eller politiker dö i en infektion orsakad av antibiotikaresistenta bakterier innan vi reser oss mangrant och med emfas frågar varför inget gjorts, vad som måste göras och vem som skall hängas.

Överanvändning skapar problem

Av de femhundra tusen ton antibiotika som konsumeras på jorden årligen går en tredjedel till mänskliga bekymmer som mina, de resterande två tredjedelarna används för att skapa animaliskt protein. Jag tänker inte bara på grisar och kycklingar, även kossor, hajmalar, laxar och jätteräkor från Sydostasien. Inte nog med det, antibiotika används även för att förhindra infektioner på grönsaker och frukt. Ett pris för de allt större monokulturerna.

Dessutom är det i stort sett samma antibiotikagrupper som används i livsmedelsindustrin som vi försöker bota våra patienter med på intensivvårds- och infektionsavdelningar. Köttet i sig innehåller inte antibiotika. Istället skapar överanvändningen lokala problem med alltmer antibiotikaresistenta bakterier. Dessa sprider sig sedan med varor, tjänster och människor över världen.  Det som är i Indien idag är i Sverige imorgon.

Antibiotikaresistenta bakterier sprider sig med varor, tjänster och människor över världen. Det som är i Indien idag är i Sverige imorgon.

Läkemedelsbolagen ointresserade

Att sätta tilliten till nya antibiotika är korkat. I den bästa av världar tar det minst tio år innan vi har något konceptuellt nytt antibiotika på marknaden. Om vi någonsin får det. I läkemedelsbolagens ögon är antibiotika ett riktigt sänke. För vem kan tjäna pengar på ett läkemedel som är dyrt att uppfinna och framställa? Dessutom är ju själva tanken med antibiotika att patienten på kort tid blir frisk, och då blir det inte några längre, kanske livslånga och dyra behandlingar. Så jag kan, utifrån ett marknadsperspektiv, förstå att läkemedelsbolagen är tämligen avvaktande.

Dessutom finns det inget i våra beteenden som tyder på att vi inte skulle missbruka även ett konceptuellt nytt antibiotika, oavsett om det är till människor, djur eller spenat. Framställande av och kontroll av hur nya antibiotika används bör skötas i harmoni med läkemedelsbolagen och överstatliga organ. Så långt från neo-liberalistiska ideal man kan tänka sig.

Framställande av och kontroll av hur nya antibiotika används bör skötas så långt från neo-liberalistiska ideal man kan tänka sig.

Skev bild i media

Tyvärr har vi genom media och forskare fått en skev bild av hur livet ser ut för de många som har genomgått organtransplantation, svåra cancerbehandlingar eller kirurgiska ingrepp. Det framställs ofta som om bilen varit på verkstan, fått något utbytt och så fungerar den som vanligt igen. Sanningen är att efter behandlingen kan de verkliga problemen börja, kampen mot de olika infektionerna som är priset för ett nedsatt immunförsvar. Och inte blir det bättre av att många av de bakterier, som för oss friska inte betyder skillnaden mellan liv och död, blir resistenta mot olika antibiotika. För patienten med ett nedsatt immunförsvar kan den resistenta bakterieinfektionen vara dödlig.

Någon kanske argumenterar att vi idag har så fantastisk sjukvård med ständigt nya innovationer så det kommer att ordna sig. Men utan antibiotika kommer även dessa framsteg att omöjliggöras inom en snar framtid. Dessutom tror jag knappast att de genetiska framstegen och stamcellsforskningen skulle påverka oss på ett genomgripande sätt. I bästa fall skapar de extremt dyr sjukvård för ett fåtal människor.

Kollektiv medvetenhet behövs

Det finns ytterligare en faktor vi måste tänka på och ta ansvar för. På samma sätt som man har förlagt produktionen av textilier till utvecklingsländer som är mindre nogräknade vad gäller miljökrav har flera stora läkemedelsbolag flyttat sin produktion av läkemedel till sådana länder. Indien och Kina är särskilt populära i det avseendet. En svensk forskargrupp fann i flodvatten, nedsmutsat av medicinfabriker i Hyderabad i Indien, halter av antibiotika som är direkt giftiga för högre djur och som obönhörligt medför resistensutveckling hos de bakterier som finns i miljön. Bakterier som orsakar svåra och svårbehandlade infektioner hos de miljontals människor som bor i anslutning till floden.

Antibiotikaresistens bör ha samma valör som frågorna om miljöförstöring och klimathot

Antibiotikaresistens bör ha samma valör som frågorna om miljöförstöring och klimathot och kommer att få stora effekter på den hälso- och sjukvård som vi anser att vi har rätt till. Jag är ingen anhängare av planekonomi, men när det gäller att stoppa miljöförstöring, klimatförändringar eller antibiotikaresistens så skall inte marknaden äga frågorna. Liksom vi har utsläppsavtal behövs en kollektiv medvetenhet och en solidaritet som bara världssamfundet kan åstadkomma. Att sätta överlevnad i relation till vinning har hittills inte visat sig vara särskilt effektivt.

Finns ingen ”quick fix”

När vi använder antibiotika, oavsett om det är inom humanmedicin, veterinärmedicin, husdjursuppfödning eller smutsar ner omgivningen vid produktionen av antibiotika, adderar vi till en kollektiv skuld som skall betalas av våra barn, barnbarn och framtida generationer. Frågan är om vi efter 70 års användande av antibiotika på grund av vårdslöshet redan har förlorat detta vårt viktigaste vapen i kampen mot infektionssjukdomarna.
Som ett mantra upprepar vi att vi har våra barns bästa för ögonen. Men varför beter vi oss då som vi gör? Vi är på väg mot stupet men gör inget eller väldigt lite för att stoppa marschen mot avgrunden. Den avgrund som kommer innebära att den sjukvård vi tar för given, cancerbehandlingar, avancerad kirurgi, transplantationer, kommer att förändras i grunden.

Skall det vara wurst på bordet, använd det kött du kan dräpa själv eller köp svenskt och närproducerat. Grönsaker skall vara billigt, kött riktigt dyrt.

Någon ”quick fix” finns inte. Förutom det du som antibiotikakonsument kan bidra med genom att bara använda antibiotika efter läkarordination finns det några andra råd som kan göra skillnad. Eftersom livsmedelsproduktionen konsumerar de största mängderna antibiotika globalt finns det några enkla regler som gör skillnad. Ät mindre kött. Skall det vara wurst på bordet, använd det kött du kan dräpa själv eller köp svenskt och närproducerat. Ett viktigt styrmedel är i så fall att livsmedel skall prissättas varifrån i näringskedjan de kommer. Grönsaker skall vara billigt, kött riktigt dyrt. Problemet i västvärlden är inte svält, utan snarare att vi äter ihjäl oss.
Kort sagt vi är dumma i huvudet.

Red anm. Läs mer om antibiotikaresistens i Extrakts tema ”Vägen ur antibiotikakrisen” eller i den nya boken ”Antibiotika – boten och hoten”