”Den fossilfria fordonsflottan står redo och väntar”

Oavsett hur det politiska målet ”en fossilfri fordonsflotta 2030” tolkas kommer användningen av fossila bränslen att snabbt behöva minskas för att slutligen helt fasas ut. Förutsägbara och långsiktiga spelregler mot denna framtid är mycket viktigt, eftersom utfasningen måste påbörjas snarast för att nå målet.
Med intelligent reglering kan statens inkomster bibehållas via större andel egenproducerade biodrivmedel och el, samtidigt som Sverige undviker import av dyra oljeprodukter.
Det skriver debattörer från Lunds Tekniska Högskola, Luleå Tekniska Universitet, EON, Agroetanol och Sekab på Extrakt Debatt.

Den fossilfria fordonsflottan står på startlinjen och väntar på att någon skall trycka på startknappen. Och egentligen är det anmärkningsvärt att ingen tryckt på knappen än.

Varför vänta?

I normalfallet när vi har substanser i vårt samhälle som medför stora ökade risker för dödsfall brukar dessa förbjudas. Idag erbjuds fullgoda fossilfria drivmedelsalternativ med lägre eller inga farliga lokala utsläpp och mycket lägre växthusgasutsläpp.

Sverige bestämde redan 2006 att fasa ut fossila drivmedel. Det är därför obegripligt att det fortfarande saknas ett övergripande ramverk för hur detta skall gå till. Varför vänta?

Oavsett hur ”en fossilfri fordonsflotta 2030” tolkas kommer användningen av fossila bränslen att snabbt behöva minskas för att slutligen helt fasas ut. Förutsägbara och långsiktiga spelregler mot denna framtid är mycket viktigt, eftersom utfasningen måste påbörjas snarast för att nå målet. Med intelligent reglering kan statens inkomster bibehållas via större andel egenproducerade biodrivmedel och el, samtidigt som Sverige undviker import av dyra oljeprodukter.

Priset för användaren kan utan reglering på kort sikt komma att vara något högre mot idag, men på längre sikt blir det billigare tack vare de effektivare fordon som utvecklas och avsevärt mycket billigare än en global miljökollaps. Något som har oöverskådliga risker för inte bara miljömässiga och ekonomiska konsekvenser utan även stora sociala risker med ökade mängder klimatflyktingar.

Sverige bestämde redan 2006 att fasa ut fossila drivmedel. Det är därför obegripligt att det fortfarande saknas ett övergripande ramverk för hur detta skall gå till. Varför vänta?

Lösningarna finns

Idag finns redan många bra lösningar utvecklade och många fler är under utveckling. Det behövs en kombination av övergripande och generella teknikneutrala instrument med lång tidshorisont, kombinerat med fortsatt stöd till lösningar som kan bidra till ytterligare omställning på längre sikt.

Här listar vi några av de tekniker som redan idag bör satsas på och som utgör viktiga komponenter på kort och lång sikt för att nå målet om en fossil-fri fordonsflotta:

– Sverige är redan ledande i Europa när det gäller förnybart inom transporter. Vi har såväl hög andel av låginblandning av etanol, FAME och HVO i bensin och diesel som flera höginblandade biodrivmedel som bio/fordonsgas, RME-B100, ED95 och E85, och stor elanvändning inom järnvägstrafiken. Låt oss bevara och utöka dessa och de tillhörande distributionssystemen.

– Flera kända och nya tekniker för att öka produktionen av biodrivmedel från skogsrester och skogs- och lantbruksbiprodukter finns demonstrerade tex biogas från förgasning, DME eller metanol från svartlut, etanol från cellulosa. Dessa alternativ väntar på en ökad marknad för biodrivmedel och/eller kända förutsättningar för större investeringar. Ytterligare andra tekniker (biodrivmedel från lignin) bygger pilotanläggningar och kan öka basen för framtida biodrivmedelsproduktion.

– Elektrifieringen av fordonsflottan är en viktig möjlighet och bör prioriteras genom tex ökat stöd och planering för utbyggd ladd-infrastruktur. Elektrifiering innebär ännu oftast högre kostnader för konsument, men prisbilden för batterier ändras fort och det pågår ett globalt genombrott för tekniken.

– På längre sikt kan både vätgas producerad från förnybara källor och elektrifiering av vägar vara samhälls-ekonomiskt intressanta alternativ. Även dessa bör fortsatt utredas, speciellt hybridlösningar för tunga transporter som kombinerar biodrivmedel med eldrift längs med huvudstråken, ett område där Sverige leder teknikutvecklingen.

– Även inom sjöfarten pågår utveckling där både LNG och metanol ökar i användning. I dagsläget saknas incitament att gå över till förnybar LNG/metanol eller andra biodrivmedel. Samma sak gäller flyget.

Många fördelar

Hållbara biodrivmedel ger lägre utsläpp av växthusgaser men också i de flesta fall fördelar vad gäller avgassammansättning. Till exempel minskar cancerrisken jämfört med fossil diesel och bensin. Påverkan från spill på mark eller i vatten är mycket mildare. För elektrifiering finns inga lokala utsläpp.

Noll-visionen i Sverige talar om att minska antal dödade och skadade i trafiken. Man är nu nere på 275 dödsfall samtidigt som minst 1300 förtida dödsfall rapporteras pga av NOx/sot från fossila drivmedel. Borde det inte finnas en motsvarande nollvision för transportenergin?

Det finns mer än tillräcklig biomassa för att tillsammans med elektrifiering ersätta de fossila drivmedlen i Sverige när också transportsektorns effektiviseringspotential inkluderas. Men från det att långsiktiga politiska styrmedel finns på plats tar det minst fem år att få igång flera större biodrivmedelsanläggningar, 15 år att ersätta 40-50 procent av det fossila samt ytterligare tio år att fasa ut det fossila helt. Livslängden på våra fordon gör att det tar lång tid innan en omställning i försäljningen av exempelvis elfordon slår igenom i fordonsflottan.

Politiken måste peka ut riktningen

De svenska fordonstillverkarna har visat att man är engagerade och snabbt kan ta fram produkter för minskad miljöpåverkan. Volvo Cars, AB Volvo och Scania har visat att det går att ta fram fordon för såväl el som biogas/DME/etanol/LNG/RME-B100 och andra drivmedel. Dessa företag har kompetensen att ta fram de produkter vi behöver, men det måste finnas en marknad med en horisont på många år.

För att vi skall lyckas med omställningen till en fossilfri fordonsflotta i Sverige krävs både förnybara drivmedel och el, infrastruktur för förnybara drivmedel och el samt fordon för förnybara drivmedel och el. Det finns ett inbyggt ”Moment 22” i detta om inte den politiska ledningen pekar ut riktningen och skapar de långsiktiga ekonomiska spelreglerna.

Mångfalden av alternativa tekniker har fördröjt beslut kring omställningen trots att det finns klara fördelar att kombinera flertalet. En debatt om hållbarheten och negativa effekter av alla diskuterade tekniker och hur teknikerna bäst kombineras välkomnas. Debatten får dock inte skymma det övergripande målet att få bort det fossila som idag medför allt högre risker för vårt samhälle och som inte på långa vägar betalar för sina skadeverkningar. Teknikkunnande och hållbara energiresurser finns.

Vill vi ha en bättre livsmiljö, fler svenska arbetstillfällen inom hållbar transportteknik och en bättre svensk ekonomisk bytesbalans? Om ja, tryck på startknappen!

---

Martin Tunér, Lunds Tekniska Högskola

Pål Börjesson, Lunds Tekniska Högskola

Rikard Gebart, Luleå Tekniska Universitet

Ingvar Landälv, Luleå Tekniska Universitet

Björn Fredriksson Möller, EON

Bengt Olof Johansson, VD, Agroetanol

Jan Lindstedt, Sekab