Statusen för torsk i Kattegatt och östra Östersjön samt för hälleflundra i Västerhavet är så dålig att arterna inte bör fiskas alls. Det visar SLU:s årliga översikt som görs på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten.

Rapporten beskriver trenderna för de kommersiellt mest intressanta bestånden av fisk och skaldjur i havet och de fyra stora sjöarna: Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren. I år beskrivs 50 arter fördelade på ett hundratal olika bestånd eller områden.

– Nordhavsräka i Västerhavet, makrill i Nordsjön och braxen i flera stora sjöar har haft en positiv beståndsutveckling och där bedömer vi att fisket kan ökas. Glädjande är också att siklöjan i Vättern och Mälaren börjat återhämta sig så pass att de skulle klara ett något högre fisketryck, säger Eddie Von Wachenfeldt, vetenskaplig redaktör för rapporten, i ett pressmeddelande.

Betydligt värre är situationen för torsken i östra Östersjön och Kattegatt där Internationella havsforskningsrådet, ICES, ger rådet att torskfisket ska stoppas helt 2020. Även för torsken i västra Östersjön samt i Skagerrak och Nordsjön vill ICES se kraftigt sänkta kvoter, med 43-54 respektive 51 procent.

– Torsken mår dåligt och det syns i både i minskad tillväxt och hög naturlig dödlighet. I östra Östersjön så finns en koppling till förändringar i ekosystemet där dåliga syreförhållanden, dålig tillgång till byten och parasitangrepp påverkar, men det är inte helt klarlagt hur allt samverkar, säger Eddie Von Wachenfeldt.