Dags att ta stadsbonden på allvar

Stadsodling är superhett och engagerar allt fler människor i Sverige. Är det mest ett trendigt nöje för hipsters eller kan stadsbonden faktiskt spela en viktig roll i framtidens matförsörjning? Extrakt tar tempen i rabatten.

På Skansberget i Göteborg fanns en rivningstomt där de gamla husgrunderna stod kvar, platsen kändes otrygg och många undvek den. Idag står ett 90-tal odlingslådor på platsen och sten och skräp har ersatts av tomater, svartkål och persilja. Tio minuters promenad västerut, vid utkanten av Slottskogen, har föreningen Slottskogens odlarlycka satt ut ett 30-tal lådor på gräsmattan. Skansberget och Slottskogen är två av de 15 platser i Göteborg där stadsodlare har blivit ett nytt inslag i gatubilden. – Stadsodling är ett nytt fenomen som sprider sig lavinartat, bara det senaste året har det blivit mycket större. En del av inspirationen kommer från Berlin där invånare ges förvaltningsrätt över parkområden, säger Johan Colding, docent i naturresursförvaltning och urbanekologi vid Beijerinstitutet för ekologisk ekonomi.

Flera orsaker bakom ökningen

Björn Forsberg, statsvetare och författare till boken Omställningens tid, ser flera orsaker bakom stadsodlingens ökade popularitet. Till viss del handlar det om att få ökad livskvalitet och att vilja lära känna sina grannar. Stadsodlingarna fungerar som ett socialt kitt i grannskapet. – Jag har träffat väldigt många stadsodlare runt om i världen och man vittnar om att odlingen stärker sociala band och skapar bättre grannskap, säger Björn Forsberg. En annan viktig drivkraft bakom utvecklingen, menar Björn Forsberg, är en ökad insikt om en brist på resurser, framför allt fossila bränslen, vilket gör dagens industrijordbruk ohållbart i längden.

Göteborg ger stöd

Flera stadsodlingar har uppstått spontant, genom att grannar har upptäckt en odlingsbar yta och gått samman. Det kallas ibland för gerillaodling. Men idag jobbar även några kommuner och städer aktivt med att starta upp och ge stöd för olika stadsodlingsprojekt. I Göteborg kan stadsodlare exempelvis söka ett bidrag på 25 000 kronor för att komma igång.

nu söker kommunen efter personer som vill odla i tillräckligt stor skala för att också kunna sälja sina produkter

I kommunens budget finns en plan för hur fastighetskontoret ska utveckla nya och befintliga odlingsområden och ge bidrag till föreningar som vill börja odla. Planen är att nästa odlingssäsong inleda försök som ska leda till mer storskalig, kommersiell odling. Den odlingen ska ske i kommunens ytterområden där det finns tillgång till större ytor, och nu söker kommunen efter personer som vill odla i tillräckligt stor skala för att också kunna sälja sina produkter. – Vi hoppas att vi till nästa odlingssäsong kan visa ett par exempel, säger Anette Gustavsson på fastighetskontoret i Göteborg.

Trend eller viktig pusselbit

Vilken betydelse kan då stadsodling få i framtiden?  Kan den urbana bonden bli en viktig kugge i det maskineri som ska förse oss med mat, på samma sätt som i utländska storstäder (se faktaruta)? Eller är det en övergående trend, en urban ”grön våg” för individualister? Björn Forsberg, tror inte att svenska storstäder kan bli självförsörjande på grönsaker i samma utsträckning som är möjligt på andra breddgrader, men att stadsodling kan bli en viktig pusselbit i framtida försörjningssystem. – Om viljan finns så har vi väldigt mycket ytor i svenska städer som är glest planerade med internationella mått. Vi har mycket ytor som inte är exploaterade av bebyggelse, säger Björn Forsberg. Christina Schaffer undervisar i hållbar samhällsutveckling vid Stockholms universitet och arbetar med en kartläggning av stadsodlarna. Hon tror att framtidspotentialen för stadsodling beror på vad vi vill lägga på våra tallrikar. En grönare diet gör att stadsodlarna kan få större betydelse för livsmedelsförsörjningen. – Visst finns ett inslag av trendighet i det, men kvalitetsdimensionerna är starka med en urban medelklass som börjar intressera sig för mat och smaker. När de väl börjat odla själva och förstår hur en tomat ska smaka, då vill man inte gå tillbaka, man köper inte de där sakerna som inte smakar någonting igen, säger Christina Schaffer.