Året är 2053. Klimatomställningen är genomförd och Sverige är nu fossilfritt. Våra barn skrattar åt konstgräs och förfäras över att alla produkter vi tillverkade var av plast. Välkommen till Carbon Ruins.

Att Sverige ska vara fossilfritt år 2045 är redan politiskt beslutat. Men hur vi ska komma dit finns det många olika idéer om. Tänk dig att du färdas 34 år framåt i tiden. Sverige klarade målsättningen och blev som en av världens första länder fossilfritt 2045. För att illustrera omställningen öppnas muséet Fossil och dess första utställning är Carbon Ruins.

– Vi föreställer oss att vi är i 2053. Sverige blev fossilfritt enligt plan och några år därefter öppnar denna utställning som visar fossilålderns sista tredjedel, säger Johannes Stripple, docent vid statsvetenskapliga institutionen på Lunds universitet och projektledare för forskningsprojektet Klimatföreställningar.

Fossilfritt samhälle som något vardagligt

Scenariot som målas ut i Carbon Ruins är ännu en framtidsvision, men utställningen är verklighet och går att se vid Lunds universitet.


Johannes Stripple, docent vid statsvetenskapliga institutionen på Lunds universitet.

– Jag ville hitta nya sätt att prata om ett fossilfritt samhälle, inte som något abstrakt fenomen långt bort, utan som något vardagligt som redan är här. Framtidsdiskussioner blir lätt kittlande utopiska eller skrämmande dystopiska. Jag ville vända på perspektivet och inte fokusera på det som kommer – utan det vi lämnar bakom oss.

Tanken är att genom ett framtidsperspektiv öppna upp för kreativa lösningar på dagens utmaningar.
– För att nå ett samhälle utan kol och olja som råvara för resor, värme och material behövs fantasier om hur ett fossilfritt samhälle kan se ut.

Oväntade objekt

På utställningen visas totalt 65 objekt, bland annat ett Frequent flyer kort, lego, konstgräs och nylonstrumpor. Dessa valdes ut genom workshops där andra forskare fick skapa berättelser om vad som kan ha hänt på vägen till 2045.

– Ibland var det i relation till specifika områden som plast, stål, kött, mjölk, transport, energi och ibland var det helt öppet. Vi hade en hemsida där intresserade kunde föreslå olika objekt. Listan på tänkbara saker och olika omställningsberättelser växte snabbt, berättar Johannes Stripple.

Fick ni in några oväntade objekt?
– Jag är väldigt glad över att vi fick tag i några av de mineraler, exempelvis Vanadin, som används i tillverkningen av elbilsbatterier. Eftersom man planerar att bryta Vanadin på Österlen, så kunde vi genom Vanadin väcka frågor om nya sorters konfliktmineraler under omställningsåren samt väcka frågor om hållbar utveckling.

  • Del av konstruktion, armerad betong, 2036.
    Skyskraporna i större städer var beroende av den här konstruktionsmetoden med mycket hög hållfasthet. Under lång tid var produktionen av betong den enskilt största utsläppskällan av koldioxid. Foto: Jessica Bloem, Lunds universitet
  • Konstgräs.
    ”DET ÄR SÅ JOBBIGT ATT KLIPPA GRÄSET” hördes husägare och fotbollsklubbar skrika längs gatorna – vips så föddes konstgräset, vilket gjorde gräsklipparen obsolet! Glädjen var dock kortvarig. Långsamt men säkert vittrade oljegräset bort och förorenade hav, sjöar och hallen hos fotbollsfamiljer. Foto: Jessica Bloem, Lunds universitet

  • Asfalt från Lund, 2019.
    Asfalt är en klibbig, svart och formbar vätska som har använts i sin solida form som ett ytskiktsmaterial på vägar och i urbana miljöer sen 1920-talet. Asfalt innehöll bindemedlet bitumen som framställs ur olja. Det var inte förrän på 2030-talet som bioasfalt började produceras med lignin som bindemedel. Foto: Jessica Bloem, Lunds universitet

Ett slags Gotham city

I anslutning till objekten finns information om hur dessa prylar kom, försvann och vad som hände med dem sedan. Utställningen har arbetats fram av forskare i nära samarbete med näringsliv och offentlig sektor. Johannes Stripple liknar arbetet vid en ”Storyworld”.
– Vi talade om Sverige som ett slags Gotham city. Framtiden var beslutad – däremot var vägen dit öppen.

Vi talade om Sverige som ett slags Gotham city. Framtiden var beslutad – däremot var vägen dit öppen.

Forskningsprojektet Klimatföreställningar sammanför forskare från flera olika vetenskapliga områden vid universitet i Lund, Utrecht, Durham och Warwick. Forskarna är ledande inom områden som statsvetenskap, urbanforskning, litteraturvetenskap, konstvetenskap, klimatmodellering och energisystemanalys.

– Vi samarbetar också med beslutsfattare inom offentlig och privat sektor samt olika aktörer från kultursfären, till exempel Jordbruksverket, Malmö Stad, E.ON, TV-produktionsbolaget Anagram. Vi har lagt ned mycket jobb inom områden som stål, plast, trafik och energi vilket har satt ramarna för utställningen, säger Johannes Stripple.

Forum för diskussioner

Utställningen som är öppen för alla har visats på olika platser i Lund under våren och fortsätter sedan i höst. Johannes Stripple betonar att mötesplatsen som utställningen utgör är viktig, och att det här skapas ett forum för diskussioner.

– Vi gör guidningar som en performance och besökarna blir ofta engagerade och kommer med många nyfikna följdfrågor. Besökarna pratar både med oss och med varandra, vilket är otroligt roliga att se.

I relation till varje utställningsplats så organiseras även seminarier, möten och events. Syftet med utställningen är att göra omställningen till ett fossilfritt samhälle greppbar. Reaktionerna på utställningen har varit positiva, säger Johannes Stripple.

– Många gillar det kreativa i att vända på perspektivet. De uppskattar humorn. Folk känner att det inte är något färdigt utan att det finns en öppenhet, att de kan tänka vidare själva. Många finner det hoppfullt att vi kan klara omställningen. En del fick vi lämna bakom oss, men vi fick annat i stället.