Bristande beredskap för dammbrott

Sprängningen av Kachovka-dammen i Ukraina har orsakat vidsträckt förödelse och även i Sverige finns dammar som skulle ödelägga stora områden om de brast. Doktoranden Erik Persson Pavlović vill se ett omtag i bedömningarna av risker kopplat till dammbrott och översvämningar.

Vattenmassorna som flödar ut från Kachovkareservoaren har gett stora översvämningar längs floden Dnepr. Enligt den ukrainska regeringen ligger uppemot 70 samhällen under vatten och hundratusentals människor saknar rent dricksvatten.

− Det som människorna längs floden har utsatts för är ohyggligt. Det är en fullständig katastrof där de totala konsekvenserna för människor och miljö är svåra att överblicka, säger Erik Persson Pavlović, doktorand vid Karlstads universitet.

Han forskar inom ämnet risk- och miljöstudier, och nyligen disputerade han med avhandlingen ”The weakest link: Governing the risk of floods and dam failure in Sweden”. Hans forskning handlar om hur vi i Sverige ska förhålla oss till riskerna för dammhaverier och översvämningar mot bakgrund av klimatförändringarna.

− Vi kommer behöva acceptera en större risk i framtiden eftersom klimatförändringarna gör att vattenflödena blir mer svårbedömda, säger han.

Kan ge allvarliga föroreningar

Det finns omkring 10 000 dammar i Sverige och av dem kan drygt 400 orsaka stora översvämningar om de brister. Det går inte fullt ut att förutse effekterna av ett stort dammbrott, men konsekvenserna skulle enligt Erik Persson Pavlović bli långtgående.

− Ett haveri i någon av våra stora dammar skulle kunna leda till en av de största katastrofer vi sett i Sverige, säger han.

Han förklarar att en sådan översvämning inte bara skulle drabba människorna och miljön längs den aktuella älven utan även få konsekvenser bortom de direkt påverkade områdena.

Den ukrainska regeringen har varnat för att översvämningarna av Dnepr kan förorena Svarta havet och Erik Persson Pavlović ser att en dammkatastrof i Sverige på motsvarande sätt skulle kunna få allvarliga konsekvenser för Östersjön.

− Vattnet som släpps fritt när dammen brister kommer med en oerhörd kraft och sveper med sig industrier och allt i dess väg. I slutändan ska vattnet ut i havet, och Östersjön är redan ett skört system, säger han.

Varnar för brister i beredskapen

I sitt avhandlingsarbete har Erik Persson Pavlović studerat krisberedskapen för dammbrott och översvämningar med fokus på en av Sveriges största älvar. Han ser att kommunerna ofta får bära en orimligt stor börda i beredskapsarbetet, en börda som kan vara svår att klara av.

Han har bland annat undersökt hur varningssystemen fungerar och pekar på brister i den larmkedja där olika aktörer informeras om ett haveri.  

− Övningen avslutas när informationen når räddningschefen i kommunen men i ett skarpt läge är det många andra personer inom kommunen som behöver involveras. Att de inte är med på övningen tycker jag säger något om hur man ser på risken och behovet av förberedelse, säger han.

Han beskriver det som att det finns en uppfattning i Sverige om att ett dammbrott i princip inte kan hända eftersom säkerhetsrutinerna är så omfattande. Den inställningen tror han kan försvåra krisberedskapsarbetet.

− Hur får man människor att bli medvetna och bry sig, om man samtidigt säger att detta aldrig kommer hända? Där har myndigheterna en utmaning, säger han.

Under arbetet med avhandlingen reagerade han på att invånarna som bor i områden som riskerar att översvämmas inte aktivt engageras i beredskapsarbetet. Han beskriver det som att dammägarna och myndigheterna endast betraktar allmänheten som mottagare av krisinformation, och han tror att beredskapen skulle bli bättre om invånarna i riskområdena fick en mer aktiv roll.

”Sprängningen kan bli en ögonöppnare”

Erik Persson Pavlović tror att sprängningen av Kachovka-dammen kan bli en ögonöppnare här i Sverige kring de ökade risker som finns kopplat till våra dammar, mot bakgrund av såväl klimatförändringarna som det förändrade säkerhetspolitiska läget.

− Jag tror att vi behöver bli mer medvetna om riskerna och prata mer om hur vi ska förhålla oss till dem, inte minst med tanke på att det pågår en utbyggnad av vattenkraften. Vi bygger in en sårbarhet i vårt samhälle. Samtidigt är vi beroende av energin från vattenkraften, så det är svåra avvägningar som måste göras.