Åsikterna om små kärnreaktorer går isär

I Sverige pågår flera forskningsprojekt om små modulära kärnreaktorer. Tekniken beskrivs inom delar av forskarsamhället som avgörande för att nå en hållbar energiförsörjning. Andra kallar satsningarna slöseri med skattepengar.

I slutet av förra året beslutade Energimyndigheten att satsa 25 miljoner kronor på etableringen av ett kompetenscenter för utveckling av kärnkraftsteknik vid Uppsala universitet.

− Syftet är att bidra till att skapa ett hållbart energisystem, säger Ane Håkansson, professor i tillämpad kärnfysik.

Han är huvudkoordinator för centret, som kommer ha fokus på införandet av små modulära reaktorer (SMR) i Sverige.

Tekniken har, enligt honom, flera fördelar jämfört med de stora reaktorerna vi har i Sverige i dag.

− SMR är ännu säkrare och samtidigt betydligt billigare att tillverka. De kan massproduceras i fabriker och placeras där de behövs, säger han.

Kostnaderna för att bygga nya reaktorer i kombination med en ombytlig politik innebär stora utmaningar för kärnkraftsindustrin, menar Ane Håkansson. Han ser att SMR öppnar för nya möjligheter. Redan i dag finns små modulära reaktorer på flera platser i världen. I Ryssland har man till exempel placerat två sådana reaktorer på pråmar, så att de enkelt kan tas dit de bäst behövs för stunden.

Behövs när elanvändningen ökar

I dagsläget kommer ungefär 30 procent av den svenska elproduktionen från kärnkraft, enligt branschorganisationen Energiföretagen. Ane Håkansson ser kärnkraften som ett viktigt medel för att klara omställningstakten. Han pekar på att tekniken ger en fossilfri elförsörjning som, till skillnad från vind och vatten, är stabil och kan anpassas efter behovet.

− Det kommer vi behöva, inte minst inom industrin, säger han.

Han nämner som exempel det stora energibehovet förknippat med batteritillverkning och framställning av grönt stål. Enligt prognoser från Energimyndigheten kan elanvändningen i Sverige komma att fördubblas till år 2050.

− Det mesta pekar åt att om vi skippar kärnkraften, då kommer det inte gå att nå klimatmålen, säger Ane Håkansson.

I det får han stöd av vissa och mothugg av andra.

Tomas Kåberger, professor i industriell energipolicy vid Chalmers, ifrågasätter bilden av kärnkraft och SMR som avgörande för att klara klimatmålen.

Forskning om kärnteknik kan vara intressant rent naturvetenskapligt, tycker han.

− Det är spännande fysik, men jag ser inte att de här forskningspengarna kommer leda till billig el för industrins konkurrenskraft. Om det är det man vill uppnå spiller man skattepengar, säger han.

Om man vill lösa framtidens elförsörjning bör man enligt honom i stället satsa på solel och vindkraft, och uppnå stabilitet med hjälp av lagringsteknik.

”Det låter vackert i teorin”

Inom forskarsamhället finns alltså både de som ser optimistiskt på SMR och de som mer eller mindre betraktar idén som ett luftslott.

Tomas Kåberger tycker att beskrivningarna av SMR från kärnkraftsindustrin och kärnforskningen är ”gammal retorik”.

− Det är typiskt att man på forskningsstadiet beskriver reaktorer som små och billiga. Det har vi hört förr, men när de sedan väl ska byggas brukar det inte bli så, säger han.

Han tar de ryska SMR:erna som placerats på pråmar som exempel.

− De blev försenade och fördyrade, precis som de stora reaktorerna. Det gäller alla reaktorprojekt de senaste decennierna i USA och Europa.

Ett exempel i vår närhet är den finska kärnreaktorn Olkiluoto 3. Arbetet påbörjades år 2005 och reaktorn skulle stå färdig 2009, men är fortfarande inte i drift. Dessutom har den kostat betydligt mer än planerat. Vid starten beräknades priset till 3,2 miljarder euro men de senaste rapporterna visar att notan kommer landa på över det dubbla.

− Det är helt irrelevant i sammanhanget då denna reaktor inte är en SMR. I själva verket kan man säga att den fördyring som skett där snarare talar för SMR:er, säger Ane Håkansson.

Han framhåller att SMR har använts i flera decennier på ubåtar och hangarfartyg men även på isbrytare. Därför tycker han inte att man kan beskriva det som en teknik som befinner sig på forskningsstadiet.

− Det utvecklingsarbete som pågått under en följd av år har syftat mot att anpassa dessa reaktorer till kommersiella förhållanden och sådana reaktorer börjar nu få licenser.

Internationell kampanj för SMR?

Tomas Kåberger menar att det just nu pågår en intensiv, internationellt koordinerad kampanj för SMR. Bakgrunden är enligt honom det desperata läget för kärnkraftsindustrin.

− De måste göra det troligt att det går att bygga reaktorer som är avsevärt billigare än de vi har i dag, säger han och tillägger att kampanjen verkar vara framgångsrik i Sverige.

− Det ser ut som att man lyckas ganska bra nu med att få gehör inom politiken.

Han hänvisar till att flera politiska partier har gått ut och sagt att de vill satsa på SMR, och ta bort de hinder som finns i dag. Det är till exempel med nuvarande lagstiftning bara tillåtet att bygga reaktorer på platser där det redan finns en reaktor. Med de reglerna går det inte att förverkliga idén om fler små reaktorer.

Riskabel spridning av plutonium

Vid sidan av att Tomas Kåberger inte tror att SMR rent ekonomiskt är det bästa alternativet för att lösa vår framtida energiförsörjning ser han också att det finns säkerhetsaspekter att ta hänsyn till. Man måste noga överväga hur fler reaktorer spridda över landet påverkar riskerna för sabotage och spridning av radioaktiva ämnen menar han.

Ane Håkansson ser att en utveckling mot fler mindre reaktorer kommer innebära att internationell kärnämneskontroll behöver reformeras. Han framhåller samtidigt att risken för att den lilla mängd plutonium som blir kvar i det använda kärnbränslet skulle spridas och användas till kärnvapen är låg.

− Materialet är direkt olämpligt för kärnvapenproduktion. Rent teoretiskt kan reaktorerna köras så att produktionen av plutonium av någorlunda rätt kvalitet maximeras men då blir det ingen energiproduktion. Att detta inte sker övervakas av den internationella kärnämneskontrollen.

Ane Håkansson noterar att det i debatten kring kärnkraft är mycket fokus på risker, medan de frågorna helt saknas i relation till många andra verksamheter. Som exempel nämner han läkemedelsindustrin.

− Världens läkemedelsindustri har kompetens och kapacitet att med hjälp av modern genteknik tillverka riktigt otrevliga biologiska massförstörelsevapen, men vi tar den risken för vi vill ha mediciner, säger han.

Han gläds åt inrättandet av kompetenscentret vid Uppsala universitet, vilket han ser som en bekräftelse på att man från statens sida nu ser SMR som ett viktigt forskningsområde. Vid centret kommer inledningsvis fjorton projekt med koppling till SMR att bedrivas.

− Att vi har beviljats medel från Energimyndigheten ser jag som ett erkännande från statsmaktens sida, säger han.