I sommar inleds en omfattande forskningsexpedition i Arktis. Ombord finns en professor från Stockholms universitet med flera Arktis-expeditioner i bagaget – och två till väntar innan hon tänker gå i pension.

I september packar Pauline Snoeijs Leijonmalm, professor i marinekologi vid Stockholms universitet, bilen full med utrustning och kör till norska Tromsö. Där väntar den tyska forskningsisbrytaren Polarstern som ska ta henne vidare till centralarktis, vilket blir hennes fjärde expedition till området.
– Det kan vara väldigt tufft. På vintern kan det vara minus 45 grader och ännu kallare om man räknar med vindens kyleffekt, berättar hon.

På vintern kan det vara minus 45 grader och ännu kallare om man räknar med vindens kyleffekt

Dessutom är arbetstempot högt, minst 12 till 14 timmar per dag varav majoriteten ute på isen.
– Men jag blir inte trött för det är så fantastiskt att få vara med om de vetenskapliga upptäckterna som arbetet kommer att leda till.

Forskarby byggs på isflak

Polarstern-expeditionen som Pauline Snoeijs Leijonmalm medverkar i heter MOSAiC, och är den första stora expedition någonsin som ska studera säsongsvariation i centralarktis.

Pauline Snoeijs Leijonmalm, professor i marinekologi vid Stockholms universitet.

Efter ankomst utanför sibiriska kusten stängs motorerna av och fartyget ska ”frysas in” bredvid ett stort isflak, på vilket det fortsatta arbetet görs. Polarstern och isflaket ska sedan att driva mot Svalbard genom Arktiska Oceanen med hjälp av isens transpolardrift.

Denna drivs i sin ur av vattencirkulationen. En forskarby av tält, mätutrustning, el- och dataledningar samt provtagningsstationer byggs upp på isflaket.
– Det blir som en by med en diameter på cirka 600 meter med isbjörnsskydd runtomkring.

Gammaldags upptäckaranda

Totalt ska 600 personer, varav lite mindre än hälften är forskare, från 17 länder delta i expeditionen. Expeditionen delas in i avsnitt om två till tre månader, då ungefär 100 personer deltar samtidigt.

Det här är en av de sista stora vildmarker på jorden där ingen vet hur det ser ut. 

En stor del av forskningen fokuserar på meteorologi och fysik, medan Pauline Snoeijs Leijonmalm och hennes fem kollegor inom ekosystem-teamet ombord ska ta reda på mer om livet under ytan.

– Det är ett område som vi inte vet så mycket om, vi vet inte ens om det finns fisk där. Det finns en gammaldags upptäckaranda, det här är en av de sista stora vildmarker på jorden där ingen vet hur det ser ut. Så det är väldigt spännande!

Inget fiske förrän mer kunskap finns

Men forskarna har sett vissa indikationer på att det kan finnas fisk, troligen polartorsk.
– Akustiska mätningar ger indicier på fisk på 300 till 600 meters djup kring Nordpolen, men ingen vet säkert innan man har sett den – och helst hållit den i handen. Jag kommer att pussa den där första fisken – den kommer att berätta så mycket.

I takt med att isen blir tunnare och mindre så ökar möjligheterna till fiske i området. Det är en av orsakerna bakom projektet – att EU-kommissionen vill ha råd om hur ekosystemet i Arktis ska förvaltas i en framtid där havsis inte längre begränsar tillgängligheten.

– Centralarktis är ett ingenmansland som ingen äger, men en rad länder – inklusive EU, har kommit överens om att inte fiska där de kommande 16 åren utan först ta reda på vad som lever i vattnet.

Ekosystem anpassat till is

För att ta reda på det kommer forskarna bland annat att hänga ned kameror där rörelser kan upptäckas. Dessutom ska de fiska med nät direkt under isen och med långlinor ner till 400 meters djup.
– Vi kommer att tända lampor och filma under fem minuter varje timme.

Vi vet inte vad vi ska hitta men vi vill veta hur ekosystemet fungerar.

Men vad händer egentligen med ett ekosystem som är anpassat till is – när isen försvinner? Det vill forskarna ta reda på. Kanske kommer de också att hitta nya arter av plankton eller fisk, eller nya bakterier eller svampar som kan ge mediciner som är användbara för människan.
– Vi vet inte vad vi ska hitta men vi vill veta hur ekosystemet fungerar.

Efter tre och en halv månad ombord på Polarstern åker hon i början av januari 2020 hem till Sverige, för att återvända till Arktis igen i augusti samma år. Denna gång med den svenska forskningsisbrytaren Oden för SAS (Synoptic Arctic Survey) expeditionen.

Ny expedition efter sommaren

MOSAiC och SAS expeditionerna kompletterar varandra.
– MOSAiC-expeditionen fokuserar på säsongsvariationer men utgår från ett och samma isflak. Däremot kommer Oden att vara i rörelse och aktivt leta efter olika sorters is norr om Grönland och upp till Nordpolen. Det blir flerårig is, ettårig is och is i olika smältstadier, vilket gör att SAS expeditionen får större rumslig variation i mätningarna på sommaren.

Det är svårt att tro att Pauline Snoeijs Leijonmalm börjar närma sig pensionsåldern, hon har energi som en tonåring, men hon säger att dessa båda expeditioner kommer att bli hennes sista.

– Vad är roligare att göra de sista åren jag jobbar? De flesta andra trappar ned men jag accelererar för att uppnå så mycket spännande forskningsresultat som möjligt under min sista tid som aktiv polarforskare.

Läs mer om hur forskarna tränar inför resan i artikeln ”Tufft och kallt träningsläger sätter forskarna på prov”.