Arkitekter vill ta ansvar från skog till byggnad

Bygga i trä, är det alltid bra ur ett miljöperspektiv? I nytt projekt samarbetar arkitekter med en rad aktörer för att ta reda på hur arkitektur påverkar skogen och hur en lokal produktion kan se ut och fungera på bästa sätt.

Om byggsektorn ska bli hållbar räcker det inte att räkna på hur mycket koldioxid en byggnad släpper ut, eller att byta ut betong mot trä. Det menar arkitekten och forskaren Ania Öst, som arbetar i projektet Levande skog, levande samhälle. 

– Att bygga i trä har setts som de facto bra, utan vidare reflektion om vad skogen tål. Nu har vi kommit förbi det synsättet och ska utreda vad som egentligen är ett hållbart träbyggande, säger hon. 

Projektet är ett samarbete med Borlänge kommun, och fokuserar på hur kommuner med egen skog på bästa sätt kan bygga av sin råvara.

– Det finns forskning och kunskap hos arkitekter om byggande i trä, men förståelsen för hur olika arkitektur påverkar skogen, resurseffektivitet och förädlingsprocesser behöver tydliggöras, säger projektets initiativtagare Pi Ekblom, som liksom Ania Öst är medgrundare till Gaia arkitektur, vilka leder projektet.

Forskarna har därför samlat aktörer från hela systemkedjan, från skogsaktörer till virkes- och byggföretag, konstruktörer, hantverkare, gestaltare och kommunrepresentanter.

En alternativ värdekedja

I en konventionell värdekedja brukas skogen genom kalhygge, skogsråvaran transporteras med timmerbil till sågverket, och träprodukterna säljs, oftast utan att kunderna vet var träet kommer ifrån.

I en alternativ värdekedja, där produktionen sker lokalt och genom naturnära skogsbruk, krävs en annan kunskap och andra arbetsmetoder, som nu ska utforskas i projektet. Bland annat ska man undersöka hur olika krav inom skogsbruk, förädlingsprocesser, gestaltning och samhällsbyggnadsprocessen påverkar hållbarhet.

Ett exempel är torkning av trä, som kräver mycket energi och som utförs i dyra anläggningar långt från skogen. Här skulle andra typer av krav från exempelvis kommuner kunna leda till en större andel lufttorkat virke med mindre miljöbelastning.

– Folk är experter inom sina områden. Svagheten och utvecklingsmöjligheten ligger i hela systemet, att sluta sila mygg och svälja kameler. Vad är viktigast att prioritera? frågar Ania Öst.

En del av projektet handlar om att jämföra hur olika certifieringssystem påverkar skogens potential med hänsyn till råvaruuttag och rekreation.

– Vi vill uppnå balansen mellan bibehållen skog och en produktionsskog med biologisk mångfald. Arkitekturen ska stärka skogen, inte tära på den, säger Pi Ekblom.

Lokalt anpassad produktion

Forskarna vill också undersöka hur en lokal produktion kan se ut. Utvecklingen har gått mot allt färre och större sågverk som kräver långa transporter.

Den storskaliga industrin kan bara hantera de i dag vanligaste träslagen och dimensionerna, vilket gör att exempelvis stora gamla lövträd med fint virke i stället blir flis.

– Den mest kvalitativa råvaran kan inte hanteras. Man har försökt forma skogen efter verktygen – vi vill göra tvärtom, säger Ania Öst.

Likriktningen får konsekvenser inte bara i skogen utan även i arkitekturen, menar Pi Ekblom.

– Arkitekturen blir inte alltid platsspecifik och utgår inte ifrån specifika egenskaper hos träet eller specifika behov hos människor. Om man i stället kan integrera den lokala skogen, med biologisk mångfald, lokal produktion anpassad efter råvaran och mer lokalt anpassad arkitektur så får arkitekturen längre liv, vilket blir hållbart på riktigt, säger hon.

Träarkitektur för ekosystem och livsmiljöer

Projektet ska också utmynna i ett ramverk som utgår ifrån sågat virke av lokala träslag som kan förädlas lokalt och anpassas till olika arkitektur och platser. Forskarna kommer också att ta fram tips och olika beräkningar kring bland annat materialbesparingar och krav kring ventilation och brandskydd.

– Räcker skogen till? I dag är värdekedjan riggad för centraliserad och storskalig produktion med stora ekonomiska vinster för enskilda aktörer. Men kostnaderna för samhället har också synliggjorts. Kanske är tiden mogen för att släppa fram alternativa modeller? frågar Ania Öst.

Här kan arkitekter spela en central roll, menar de båda.

– Hur kan vi skapa träarkitektur som förbättrar både ekosystemet och våra livsmiljöer? Här menar vi att arkitekten har ett viktigt ansvar för visionen om hur vi kan leva i framtiden, säger Pi Ekblom.