Vad kan vi lära oss av Aristoteles för att klara klimatkrisen? Det söker idéhistorikern Klas Grinell svar på i en ny bok.

Ett av de viktigaste budskapen från Aristoteles som Klas Grinell, docent och forskare i idé- och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet, tar fasta på i boken Eudaimonia är gemenskap.

– Det finns ett väldigt jag-fokus i dag, och det är kanske en av orsakerna till att vi har hamnat där vi har hamnat, och det har också skett på andras bekostnad. Alltför många ser vägen till lycka som ett individuellt projekt, något man gör på egen hand – som om man skulle kunna leva gott när världen är på väg åt helvete. Så är det ju inte.

I bokserien Politiken skriver Aristoteles att vi människor är flockdjur, precis som bin, tranor och andra djur.

– Att göra saker tillsammans är ett bättre sätt att komma till ro än att sätta sig ensam och försöka hitta sig själv. Vårt behov av gemenskap är stort, så pass stort att moderniteten kanske inte tillfredsställer det. Vi måste ställa om tillsammans.

En annan viktig dimension för människans välmående är fakta och kunskap, enligt Aristoteles. Kunskap gör att vi ser världen på nya sätt och bättre kan ta tillvara dess komplexitet.

– Vi människor har en inneboende förundran: vi vill ta reda på saker, engagera oss och förstå. Vi vill förkovra oss, bildningstanken är stark hos Aristoteles. När det gäller klimatfrågan behöver vi sätta oss in i den. Man behöver kanske inte läsa 4 000 sidor ur den senaste klimatrapporten, men man kan lägga lite möda på att förstå i alla fall en del.

Vad innebär råden rent konkret?

– Jag vill att läsarna själva ska tänka efter och formulera vad som är ett gott liv för just dem, inte landa i ett ideologiskt alternativ. Är man riskkapitalist kan man investera i klimatlösningar, känner man för att knoppa av och leva helt i skogen kan man göra det. Det handlar om att sporra folk att hitta sin egen väg till det goda livet i klimatomställningens tid, säger Klas Grinell i ett pressmeddelande.