Allt fler asiatiska elefanter dödas för sina betar, snablar och sin hud, i takt med att kinesisk efterfrågan på naturmedicin ökar. Ny forskning visar samtidigt på likheter med svensk illegal vargjakt.

Transkriberade förhör och laminerade foton rinner ut ur poliskapten Than Naings mapp. Hittills har han lyckats gripa elva män misstänkta för att under det senaste året ha dödat åtminstone tre elefanter här i Okekan, en kommun på landsbygden några timmar norr om Burmas största stad Yangon.

– De elva vi gripit är folk från trakten som vi misstänker har hjälpt tjuvskyttarna, förklarar Than Naing och visar upp två foton på de misstänkta tjuvskyttarna som alltså fortfarande är på fri fot.

De senaste åren har antalet rapporterade fall av dödade elefanter i Burma stigit kraftigt. Sedan 2010 har 112 vilda elefanter bekräftats döda. Bara under 2015 dödades 36 vilda elefanter, enligt siffror från regeringen. Siffrorna för 2016 är ännu inte sammanställda men befaras vara ännu värre.

Timmerelefanter också sårbara

Elefanten är utrotningshotad i hela Asien. Sedan 1900-talet har beståndet mer än halverats, med mellan 40 och 50 000 individer kvar år 2003, enligt IUCN:s röda lista.

Efter Indien så har Burma flest elefanter i regionen, med ungefär 1400 vilda elefanter och ytterligare 6000 domesticerade elefanter som arbetat i skogsindustrin. Efter att regeringen stoppade all skogsavverkning år 2014 har nu även timmerelefanterna blivit mer sårbara för tjuvskytte.

Inte bara elfenben

Elfenbenet är fortfarande mest värdefullt, men naturvårdare oroar sig nu för vad som verkar vara en ökande efterfrågan på andra delar av elefanten. Enligt Världsnaturfonden har man hittills i år hittat åtminstone 20 elefanter dödade och flådda på sitt skinn.

– Tidigare jagades elefanter enbart för sina betar, men allteftersom hanarna dödats och det finns färre djur med betar kvar har man nu börjat döda alla elefanter man kan få tag på. I stället säljer man skinnet, snabeln, fötterna eller penisen, framför allt till den kinesiska marknaden, säger Saw Htoo Tha Po på organisationen Wildlife Conservation Society Myanmar (WCS), vilka arbetar för bevarandet av vilda arter och miljön de lever i, runt om i världen.

Djupt rotad i tradition

Men lösningen på problemet är långt ifrån enkel. I många fall ligger denna typ av jakt djupt rotad i stark tradition och lokal acceptens. Och enligt svensk forskning går det att dra liknande paralleller för hur det ser ut i Sverige.

Forskare uppskattar att den illegala vargjakten dödar mellan 10 och 15 procent av den svenska vargstammen årligen.

Erica von Essen, forskare vid SLU, som studerat svenska jägares attityder till illegal jakt, kan se att det finns likheter i hur tjuvskytte rationaliseras och räddfärdigas i Burma och i Sverige.

– Det skapas en allmän acceptans eller förståelse för jakten på lokal nivå, som grundas i konflikter mellan människa och djur, och som staten upplevs oförmögen att hantera, säger hon.

Hot mot människor

I Burma är vilda elefanter ett hot mot jordbrukare som får sina grödor nedtrampade. Det är inte heller ovanligt att människor dödas av elefanter. På samma vis utgör den svenska vargen ett hot mot människor och deras försörjning.

– Från de intervjuer vi gjort är det tydligt att man i Sverige upplever illegal vargjakt som ett brott som är motiverat av motstånd. Det drivs inte främst av något hat mot vargen, utan av vad man ser som en oförstående regering som styrs av vargkramare och naturskyddsintressen. Så man tar lagen i egna händer när staten inte klarar av att skydda en, vilket eroderar förtroendet för myndigheterna ytterligare, vilket i sin tur gör det ännu lättare att rationalisera de här brotten, säger Erica von Essen.

Sysselsättning för arbetslösa elefanter

I ett försök att hejda tjuvskyttet har regeringen i Burma samarbete med Wildlife Conservation Society arbetat fram en handlingsplan för hur landets elefanter ska skyddas.

Det handlar bland annat om att hitta sysselsättning åt de nu arbetslösa timmerelefanterna samt att uppdatera lagstiftningen så att den är i linje med internationella åtaganden som konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter (CITES).

En utmaning är de enorma landytor det handlar om att patrullera. Saw Htoo Tha Po på Wildlife Conservation Society påpekar att skogsväktarna bara kan patrullera de skyddade naturområden som finns.

– Den mesta tjuvjakten äger rum utanför naturparkerna, och i de områdena finns inte tillräckligt med resurser. Det finns en skogsväktare och lite kontorspersonal, men de kan inte själva sätta dit tjuvjägarna, säger han.

Ligger steget efter

Poliskapten Than Naing i Okekan utanför Yangon berättar att han alltid ligger ett steg efter. När väl en död elefant påträffas är ofta jägarna redan långt borta.

Kyaw Hlaing Win är ledare för en av byarna i Okekan-kommunen och bekräftar problematiken, han berättar att de ofta stöter på elefantkadaver i området och att mörkertalet för rapporterade fall nog är stort.

– I november hittade byborna en elefant som var flådd och stympad värdefulla delar. Den låg och flöt i en bäck utanför byn. Vi har hittat åtminstone nio eller tio dödade elefanter här de senaste åren, säger han.