Samtidigt som konsumtionen bara tycks öka väljer vissa i stället att skala ner. I en ny studie kommer forskare vid Örebro universitet att följa familjer som försöker hitta ett nytt sätt att leva – med färre prylar och mindre stress.

Under tre år ska forskarna undersöka hur det är att leva en så kallad ”minimalistisk livsstil”.

− Vi ska intervjua både enskilda och par, och även låta dem skriva dagbok, säger Jenny Alsarve, forskare i sociologi som driver projektet tillsammans med professor Helen Peterson.

De hoppas kunna ge en djupare förståelse för livsstilen, som tycks inspirera allt fler.

− Det är en liten grupp som lever så här, men trenden är växande, säger Jenny Alsarve.

Reaktion mot snabbare tempo

Olika personer verkar ha olika syn på vad det betyder att ha en minimalistisk livsstil men för de flesta handlar det om att leva enklare och jobba mindre.

− Man kan se det som en motreaktion mot ett accelererande tempo där många upplever tidspress och stress, säger Jenny Alsarve.

Jenny Alsarve
Jenny Alsarve, forskare vid Örebro universitet.

Genom det nya projektet vill de undersöka i vilken utsträckning en minimalistisk livsstil kan ses som ett svar på olika samhällsproblem, som hur vi ska klara klimatomställningen.

− Vid en första anblick verkar minimalismen gå hand i hand med ekologisk hållbarhet, men det är något vi vill titta närmare på, säger Jenny Alsarve.

En viktig aspekt av den minimalistiska livsstilen är att inte skaffa för många saker, men också att rensa och göra sig av med ägodelar. Tanken är att man på det sättet ska få en mer harmonisk tillvaro, men just den aspekten av minimalismen rimmar kanske inte så väl med klimatomställningen, resonerar Jenny Alsarve.

− Att bara göra sig av med saker och ägna sig åt utrensningsritualer är ju inte nödvändigtvis särskilt miljövänligt.

Hon beskriver deras studie som explorativ.

− Det finns inte så mycket forskning om detta sedan tidigare så vi vet inte så mycket om i vilken utsträckning minimalism bidrar till ekologisk hållbarhet eller om människor som har anammat det här sättet att leva faktiskt upplever ett ökat välbefinnande. Vi vill förstå det här bättre, och problematisera och fördjupa bilden, säger hon.

Går utanför normerna

Jenny Alsarve tror att det kan komma särskilda utmaningar med att leva minimalistiskt som familj eftersom valet då inte bara påverkar en själv utan också ens barn.

− Det finns starka normer för hur man ska leva. De här familjerna går utanför det, och det är nog inte så lätt, säger hon.

Hon tillägger att det med små barn dessutom tenderar att komma en hel del prylar.

Det finns starka normer för hur man ska leva. De här familjerna går utanför det, och det är nog inte så lätt.

− Det blir ett ständigt inflöde av saker. Det handlar inte bara om sådant man själv skaffar utan det kommer också saker från släkt och vänner, och när barnen blir större kan det komma nya utmaningar. Det kanske blir viktigt med märkeskläder och flygresor, och då måste man hantera det i familjen.

Jenny Alsarve ser att det kan krävas en del jobb för att upprätthålla den minimalistiska livsstilen. Under forskningsprojektet ska de undersöka hur det ansvaret delas inom familjen ur ett jämställdhetsperspektiv. Vem är det till exempel som rensar bland kläder och saker? De ska också undersöka om drivkrafterna till att leva minimalistiskt ser olika för kvinnor och män.

− Tidigare studier visar att kvinnor känner sig mer stressade och upplever mer svårigheter att få ihop arbetsliv och familjeliv, så det kan vara så att kvinnor är mer drivande i att anamma en sådan här livsstil.


Charlie Olofssontext

Vad tycker du? Kommentera!

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.

  • Jeanette Sandelin skriver:

    Är 60 år och bor efter fem barn i en etta på 38 kvadrat i Uddevalla. Har 400 m t Ica o apotek, 900 m till city och 600 m t havsbad. Har ingen bil. Och jag döstädar! Så slipper fem barn röja efter mig. Har inget förvarat varken i källaren eller på vinden förutom en låda med julsaker. Allt jag äger används. Och jag skulle tro att jag knappt behöver köpa några kläder alls på många år framöver. Dock är jag noga med skor och underkläder. Jag cyklar och åker buss dit jag ska. Det är minimalism för mig. Jobbar som timvikarie på två arbetsplatser och vill helst aldrig att det blir heltid. Har en lägstagräns för vad som behöver in för att få det att gå ihop och jag är nöjd så. Skulle behov uppstå har jag som regel en in och två ut. Och second hand är det som gäller i görligaste mån.
    Tråkigaste kommentaren ever var från en som sa så här: skulle alla göra som du så skulle samhället kollapsa.
    Varje gör som varje vill. Jag trivs i det enkla!