Antibiotikarester i havet ger effekter i hela näringskedjan

Kan utsläpp av antibiotika leda till att bakterier i havet blir resistenta? Och kan denna resistens överföras uppåt i näringskedjan och nå oss via den fisk vi äter? Det är frågor som forskare vid Göteborgs Universitet just nu brottas med.

– Mitt intresse väcktes 2008 då bland andra svenska forskare hade hittat resistensgener i magen på nykläckta stannfåglar i Arktis. Kanske hade de fått dem via födan. Nu är frågan om resistensgener som förflyttar sig upp i näringsväven en vild tanke som vi försöker testa i det här projektet, säger fil dr Maria Granberg, forskarassistent vid Göteborgs Universitet. Hon leder ett Formasstött projekt där forskare åker till Grönland varje sensommar för att ta prover av havets mjukbottnar och havsdjurs tarmflora. Just runt Grönland finns områden som är helt orörda av människan. Men där finns också avgränsade förorenade kustområden, eftersom det inte finns avloppsrening utan allt avloppsvatten pumpas rätt ut i havet.

Hittade resistenta organismer

Detta gör att forskarna kan jämföra och lättare se vilken påverkan människan antibiotikautsläpp får i naturen. I de smutsiga områdena utanför staden Sisimiut, där det bland annat finns ett sjukhus, har forskarna hittat mikroorganismer som är resistenta mot de antibiotika som används vid sjukhuset. I de rena områdena finns också resistens, men den verkar främst svara mot antibiotika som förekommer naturligt. Man ska inte glömma att penicillin, till exempel, kommer från mögel. Vi människor har sedan tillverkat syntetiska antibiotika, och om bakterier utvecklar resistens mot dem är det allvarligt. Mikroorganismerna i havets mjukbottnar utgör föda för till exempel maskar, som i sin tur äts av fisk. Om man som människa äter fisk som är lite rå och den fisken bär på en bakterie som är antibiotikaresistent, och som möter en sjukdomsbakterie i människans tarm och dessa två utbyter arvsmassa, vilket bakterier kan, då kan människan få en resistent sjukdomsbakterie i sin kropp. Det är ett av de tänkbara scenarier som forskarna vill undersöka.

Antibiotika påverkar livet i havet

Antibiotikaresistens är ett problem enbart för människan och våra husdjur. Men antibiotikautsläpp kan också ha allvarliga konsekvenser för miljön. Av den mängd antibiotika vi äter går 30 till 90 procent oförändrad genom våra kroppar. Antibiotikan når sedan våra hav bland annat via utsläpp från reningsverk. Vissa substanser är vattenlösliga och sprids i vattnet, andra binder till partiklar och dalar ner och lägger sig i lager på lager i havets mjukbottnar. Risken är att antibiotikan slår ut bakterier i bottenleran som uppfyller viktiga funktioner i ekosystemet. De många olika bakterierna bildar samhällen som bryter ner organiskt material och utgör en viktig bas i havets näringsvävar. – Det är viktigt att det som pågår i sedimentet fungerar som det ska. Om bakterierna slås ut och inte bryter ner växtmaterial som faller ner till botten så blir näringen i växtmaterialet inte tillgänglig för andra organismer högre upp i näringskedjan, säger Maria Granberg.

Liknande problem vid svenska kuster

Nu är förhållandena vid Grönland på väg att bli ordentligt undersökta, men finns liknande problem vid våra kuster? Ja, enligt Maria Granberg finns all anledning att tro att förhållandena här är likadana som i de smutsiga grönländska områdena. Våra landområden är ju mycket mer tättbefolkade och dessutom har vi idag i inga reningssteg för läkemedel vid våra avloppsreningsverk. Men vi har till exempel sedimentationskammare som kan samla upp en del av den antibiotika som binder till partiklar. Antibiotika används i viss utsträckning i fiskodlingar och kommer dessutom till havet via diffusa utsläpp, kanske via avrinning från områden där husdjur fått antibiotika. Göteborgsforskarnas rön kan komma att påverka hur allvarligt vi ser på läkemedelsutsläpp till havet. Kanske bör vi också låta bli att äta fisk från vissa områden.