Alléodling kan minska kväveläckage

Alléodling är inte bara vacker att titta på, den gynnar även biologisk mångfald och forskare kikar nu närmare på om odlingssättet även har andra positiva effekter för klimatet. Extrakt har besökt skånska Alnarp, där alléodling testas.

Vid Lönntorps försöksstation i skånska Alnarp ligger en så kallad alléodling, där rader av havtorn, blåbärstry, sälg, äpplen och fläder omger fälten med vanliga grödor. Buskarna och träden kan fylla många olika funktioner, berättar Maria Ernfors, universitetslektor vid SLU i Alnarp.

– De bidrar till exempel med bär som fåglarna tycker om, vilket gynnar den biologiska mångfalden. Samtidigt får man in mer kol i systemet, från fotosyntesen.

Reglerad vattenbalans

Men det som framför allt intresserar henne är vad som händer med kvävet. Att kombinera buskar och träd med jordbruksgrödor förväntas nämligen minska förlusterna av näringsämnen.

– Vi vill hitta sätt att behålla näringsämnena inom växtsystemet och det är perenna växter väldigt bra på. När rötter av till exempel havtorn, som vi har här och som kan bli ett antal meter långa, växer ner under de vanliga jordbruksgrödorna och tar upp överblivet kväve så bör kväveläckaget minska. Det är en av våra hypoteser.

Men extra rötter kan också kan reglera vattenbalansen, eventuellt skulle det kunna leda till att det inte blir lika blött i marken på hösten och vintern. Våta marker i kombination med högt kväveläckage utgör nämligen perfekt grogrund för lustgas, som bryter ner ozonskiktet och är en kraftig växthusgas. Enligt Naturvårdsverket utgör jordbrukssektorn och markanvändning de två största källorna till lustgas i Sverige.

Chans att minska lustgasutsläpp

Kan man korta perioderna med höstvåt åkermark, när det samtidigt inte finns en växande gröda som tar upp kvävet, finns det chans att minska lustgasutsläppen.

– Det här är enormt spännande, men komplext.

Att riskerna för lustgasutsläpp inte uppmärksammas så mycket tror hon kan bero på att det är en obekväm fråga att hantera, då det i dagsläget inte finns några enkla lösningar på problemet.

– Just nu är det en hype för kolinlagring men det är minst lika akut att minska lustgasen i jordbrukssystemet. Etablerar vi odlingssystem som binder kol men släpper ut mycket lustgas så skjuter vi tyvärr oss själva i foten, så vi får vara lite försiktiga.

Helst vill forskarna hitta odlingssystem som samtidigt binder in kol, har låga lustgasutsläpp, läcker minimalt med näring, producerar bra, gynnar den biologiska mångfalden och är snygga att titta på, säger Maria Ernfors och skrattar lite.

– Det kan verka omöjligt, men system av den här typen ser jag faktiskt som goda kandidater.