Akademisk klimataktivism – problem eller möjlighet?

Allt fler forskare höjer rösten för en mer handlingskraftig klimatpolitik. Skillnaden mellan ett offentligt upprop och radikala klimataktioner kan tyckas stor, men när övergår engagemang i aktivism och hur påverkas forskningen? Det ska forskare undersöka i nytt projekt.

– Det råder en viss förvirring om vad forskarrollen innebär och var gränserna går. Vi tror att det är värdefullt att förstå hur man som klimataktivist och forskare resonerar, vilka dilemman man ställs inför och hur de hanteras, säger Anders Hylmö, forskare vid Högskolan i Halmstad.

Han leder det forskningsprojekt som nu startar, med titeln Akademisk klimataktivism – Att navigera värden, kunskapsproduktion och trovärdighet på gränsen mellan vetenskap och samhälle, och ser en tydlig koppling till tidigare studier som han och hans kollega har gjort, om samverkan mellan universitet och näringsliv. Att forskare och näringsliv arbetar tillsammans är vanligt och ger många fördelar – men det är också ett arbetssätt som innebär utmaningar för forskarrollen och som ibland ifrågasätts.

– Genom att arbeta på det sättet får forskarna tillgång till ny data och de får nya uppslag längs vägen, inspiration till nya forskningsfrågor till exempel. Men man riskerar också att överskrida forskningsvärldens institutionella logik till fördel för näringslivets logik. Det kan både innebära problem och fungera möjliggörande, men oavsett så är det en form av påverkan, säger Anders Hylmö.

Samma frågor aktualiseras när forskare engagerar sig i klimatrörelsen, menar han. En tydlig agenda kan leda till det han kallar påverkansforskning – men kan också vara en stark drivkraft för att bedriva verkligt bra forskning.

Forskarna viktiga i omställningen

I arbetet med att ställa om samhället för att klara av den stora utmaning som klimatförändringarna innebär har forskningen en tung roll. Forskningen ska ta fram kunskap om klimatet och hitta nya lösningar, men den ska också förmedla kunskap till samhället och beslutsfattare.

Retoriken inom klimatrörelsen – att samhället ska lyssna till forskning, fakta och evidens – stämmer väl med forskarvärldens föresatser och är också en retorik som skiljer sig från sociala rörelser, där exempelvis rättvisa eller antirasism står i fokus.

Anders Hylmö har tidigare undersökt data från internationell forskning om stora demonstrationer, och sett att just klimatfrågan verkar engagera grupper som annars inte brukar delta i demonstrationer.

– I såväl Sverige som internationellt är det en relativt högutbildad medelklass som deltar i demonstrationer generellt sett. Framför allt är det människor med samhällsvetenskaplig utbildning. Men när vi tittar på olika kategorier av demonstrationer verkar miljö- och klimatdemonstrationerna locka en allt större andel deltagare med teknisk och naturvetenskaplig utbildningsbakgrund.

Frustrerade över klimatpolitiken

De debattartiklar som publicerats de senaste åren, med underskrifter av ett stort antal forskare inom olika discipliner, har alla uttryckt en frustration över att klimatforskningen inte tas på allvar, över att omställningen till ett hållbart samhälle går alltför långsamt. Från vissa håll har debattartiklarna i sig beskrivits som aktivism, men Anders Hylmö och hans kollega ska i sitt projekt också titta på forskare som går ett steg längre.

– Vi har knutit kontakt med personer från sociala rörelser inom klimataktivism, som är verksamma i forskarvärlden. Det finns gradskillnader inom dessa rörelser, där några ägnar sig åt civil olydnad, medan andra fokuserar på att bistå klimataktivister med fakta.

Det finns en del forskning om akademisk aktivism, hur man kombinerar en forskarroll med en aktivistroll. Men nästan allt är skrivit av forskaraktivister själva och riktar sig till andra aktivistforskare, menar Anders Hylmö.

– Det handlar ofta om att förstå sin situation och argumentera för den, vilket är förståeligt. Men det finns en brist på empirisk forskning förankrad i teori om sociala rörelser eller vetenskapssociologi.

Kan påverkas omedvetet

Från forskarvärldens sida har intresset för att diskutera de här frågorna varit stort, och flera debatter har anordnats. Bland annat Kimberly Nicholas vid Lunds universitet har lyft fram forskning som visar att allmänhetens förtroende inte minskar när forskare agerar aktivistiskt, människor vill att forskarna visar vägen.

– Även om vår forskning i huvudsak baseras på intervjuer ska vi också gå igenom forskarnas publikationer och försöka förstå hur deras forskarkarriär har utvecklats. Påverkas man av sin aktivism är det inte säkert att man är medveten om det, ingen vill se sig själv som påverkad i sin forskning. Det är inte nödvändigtvis negativt, men vi menar att det är viktigt att bättre förstå samspelet mellan forskning och samhälle, inte minst när vetenskapens roll ifrågasätts.

Tanken med projektet är att bidra med en större förståelse för forskares olika sätt att resonera kring forskarrollen och samhällsengagemang. En bättre kunskap om dilemman som forskare kan ställas inför kan också underlätta när beslut fattas, till exempel i politiken och av forskningsfinansiärer.