Kadmium knäcker ben och budget

Fyra miljarder kronor per år. Så mycket kostar benbrott orsakade av att vi får i oss för mycket kadmium via maten, visar en ny undersökning från Kemikalieinspektionen.

Att kadmium är ett stort hälsoproblem är ingen nyhet. Det finns mängder av vetenskapliga studier som visar på en ökad risk för njurskador, benskörhet och cancer vid hög exponering. Nyare data tyder på att risken för benskörhet och frakturer till följd av kadmium från maten är förhöjd redan vid den exponering vi har i Sverige. Dessutom finns misstankar att tungmetallen orsakar fertilitetsproblem och genetiska förändringar.

Kemikalieinspektionen har nyligen publicerat rapporten Samhällsekonomisk kostnad för frakturer orsakade av kadmiumintag via maten. Där har författarna Lars Drake, Jenny von Bahr och Agneta Åkesson gjort ett försök att räkna ut vad den kadmium som finns i vår mat kostar i form av benbrott. För att lyckas har de dykt djupt ner i allehanda rapporter om allt från medicin till innehållet i olika typer av gödsel.

– Den totala kostnaden för samtliga benbrott är 39 miljarder kronor per år. Med hjälp av aktuell medicinsk statistik har vi kunnat räkna ut hur många av dessa frakturer som är en direkt följd av kadmium som finns i vår mat. När vi hade allt underlag kunde vi enkelt att räkna ut att den totala samhällskostnaden för benskörhet och olika sorters frakturer är drygt fyra miljarder kronor per år, säger Lars Drake som är vetenskaplig rådgivare på Kemikalieinspektionen.

Jenny von Bahr och Lars Drake, Kemikalie- inspektionen. Foto: Per Westergård.

Bygger argument

I studien har alla andra orsaker till benbrott, till exempel att rökare oftare drabbas av frakturer på grund av cigaretternas kadmiuminnehåll, rensats bort.

Kemikalieinspektionen har gjort rapporten eftersom de vill visa på vilka negativa kostnader som kemikalieanvändning kan ge upphov till, utgifter som vanligtvis är i det närmaste helt dolda.

– Som miljöekonom har man en bevisbörda när det gäller nyttan med miljöregleringar men om jag inte kan underbygga mina argument med siffror eller data hamnar jag i underläge. Det är betydligt lättare för en användare att visa vilka vinster de har av ett visst ämne, menar Jenny von Bahr på Kemikalieinspektionen.

Spannmål, grönsaker och rotfrukter kan innehålla stora mängder kadmium. Foto: mostphotos.com / Fredrik1979.

En fingervisning

– Att vi nu har en grov uppskattning när det gäller kostnaden för kadmium och benbrott är bra men det finns tusentals andra kemiska ämnen som vi inte vet någonting om. Många av dessa påverkar förmodligen både hälsa och miljö och därför är det rimligt att anta att samhällets totala kostnad för kemikaliehantering är mycket hög, säger Lars Drake.

Även om det är mycket svårt att ange en exakt samhällskostnad för andra kemiska ämnen hoppas rapportförfattarna att deras beräkning kan användas som en fingervisning för hur stor en sådan prislapp skulle kunna vara. Den metod som rapportförfattarna har använt sig av för att räkna ut vilka samhällskostnader som kadmium ger upphov till kan under vissa förhållanden användas för andra ämnen. Enligt Lars Drake skulle Monica och Lars Linds forskning om miljögifter och fetma (se artikel här) kunna vara ett sådant exempel.

Luftföroreningar påverkar

Rapporten vill även visa på att enskilda individer inte kan påverka hur mycket kadmium vi får i oss via mat. I praktiken är det de som äter den mest nyttiga maten som får i sig de största mängderna kadmium eftersom halterna är höga i spannmål, grönsaker och rotfrukter.

– För att få ner kadmiumhalterna i livsmedel måste vi framförallt komma åt luftföroreningar från metallbearbetning och förbränning av fossila bränslen, säger Lars Drake.