Forskare i Frankrike och Nordamerika har sett en alarmerande nedgång av antalet vilda fåglar. Nu släpps årets svenska fågeltaxering och forskaren Martin Green ser en oroande utveckling även här.
– Fåglarna i jordbrukslandskapet är den grupp som det har gått allra sämst för. Sedan 1970-talet har det i princip bara gått utför.

Sånglärkan drillar fortfarande i de öppna landskapen. Det handlar inte om någon tyst vår, som när Rachel Carson på 1960-talet slog larm om akuta effekter av miljögifter i boken ”Tyst vår”. Nu har minskningen av fåglar snarare skett gradvis, som en effekt av förändringar i landets jord- och skogsbruk på 1970-talet och i en trängd biologisk mångfald.

– Kvicksilverbetat utsäde och vissa klorerade kolväten, som DDT, som dök upp under mitten av 1900-talet användes bland annat för att ta död på insekter, men dödade också fåglar, förstörde deras ägg och slog ut deras mat. Det är inte den processen vi ser nu, men längre fram lär slutresultatet bli detsamma. Det blir tyst även om skeendet är långsammare, säger Martin Green, fågelforskare vid Lunds universitet och koordinator för Svensk Fågeltaxering.

Martin Green, fågelforskare vid Lunds universitet.
Foto: Inger Ekström

Såg bättre ut en kort period

Årets fågeltaxering visar att det är fåglarna i jordbrukslandskapet som det har gått allra sämst för. I princip har det sett ut så sedan 1970-talet, med en kort period som undantag: åren innan Sverige gick med i EU och började omfattades av EU:s jordbrukspolitik.

– Under den perioden använde sig det svenska jordbruket mer av trädor och andra åtgärder som hade en positiv påverkan på fåglarna, säger Martin Green.

Samma utveckling såg franska forskare när de för två år sedan rapporterade om en katastrofal nedgång av antalet fåglar i jordbrukslandskapet. Forskarna varnade samtidigt för att utvecklingen i Frankrike väl speglar situationen i övriga Europa och pekade även de på EU:s jordbruksstöd, som premierar ett intensivt jordbruk, som en viktig orsak till nedgången.

Generalister bland fågelarterna ökar i stort, men minskar i jordbrukslandskapet – något som de franska forskarna menar stärker teorin att det är ett förändrat jordbruk som ligger bakom de stora minskningarna.

I september 2019 publicerades en liknande studie i den vetenskapliga tidskriften Science av amerikanska forskare. I den konstaterar forskarna att uppemot var tredje vild fågel i Nordamerika har försvunnit sedan 1970, även där framförallt i jordbrukslandskapen.

”Betydligt färre individer”

De två studierna fick Martin Green och hans kollegor på Lunds universitet att titta närmare på utvecklingen för de svenska fåglarna, som en jämförelse. De konstaterade att även här har uppskattningsvis mellan en fjärdedel och en tredjedel av alla fåglar som fanns på 1970-talet försvunnit.

– Vi har betydligt färre fågelindivider i dag än vad vi hade på 1970-talet. Men vi är egentligen inte förvånade över att det ser ut så här. När vi människor breder ut oss och tar allt mer resurser i anspråk så får den biologiska mångfalden stryka på foten, säger Martin Green.

Vi har betydligt färre fågelindivider i dag än vad vi hade på 1970-talet.

Kanske kan vi se fåglarna som en barometer för tillståndet för världens ekosystem, hoppas han. Både i jordbruks- och skogslandskapet skulle det gå att sätta in åtgärder som har visat sig fungera.

– I skogen har vi visserligen fler fåglar i dag jämfört med för 20 år sedan men tittar vi 40 år tillbaka har antalet fågelindivider tvärtom minskat och den positiva utvecklingen som vi kunde se i slutet av 1990-talet och en bit in på 00-talet har stannat av. Bland skogsfåglarna ser det sämst ut för de specialiserade skogsarterna.

Hög avverkningstakt

Framgången för skogsfåglarna på 1990-talet tror han bero dels på den nya skogsvårdslag som kom då, dels på ett antal åtgärder för naturhänsyn som genomfördes inom skogsbruket.

– De åtgärderna hade effekt på fåglarna. I dag har naturhänsynen tvärtom minskat och avverkningstakten har ökat. Det jag vill lyfta fram är att det faktiskt gick bra för fåglarna en period. Om vi kunde göra mer av det arbete som påbörjades i mitten av 90-talet och fylla på med fler liknande åtgärder i stället för att dra ner så kan vi vända eller i alla fall stoppa utvecklingen, säger Martin Green och fortsätter:

– Vi kan inte få tillbaka jordbrukslandskapet från Bullerbyn och inte heller skogarna som de såg ut förr i tiden. Men vi kan skydda och förhoppningsvis förbättra det vi har här och nu.