Lantbrukare inte redo för nationell krissituation

Vad händer i en kris- eller krigssituation när den mat som ligger på butikshyllorna och rullar på vägarna tar slut? Vilka resurser finns på lantbruken runt om i landet? Camilla Eriksson, forskare vid SLU, har ställt frågorna till 20 svenska lantbrukare.

Fram till början av 90-talet fanns fortfarande en beredskapspolitik i Sverige. I det ingick ett nationellt självförsörjningsmål och stora lager av livsmedel, diesel, handelsgödsel och andra insatsvaror till lantbruket. Vid kalla krigets slut hade det säkerhetspolitiska läget förändrats och när Sverige, i samma veva, gick med i EU förändrades också jordbrukspolitiken. Det nationella självförsörjningsmålet var inte längre prioriterat och de beredskapslager som fanns kvar lades ner. Nu är frågan om livsmedelssystemets sårbarhet på bordet igen. Oroligheter i omvärlden i kombination med ett ökat beroende av importerad mat gör att allt fler frågar sig hur sårbart det moderna samhället egentligen är. Förra sommaren fattades dessutom ett beslut om en ny försvarspolitik, baserat på Rysslands agerande runt Östersjön, där även livsmedelsberedskapen ingår.

Intervjuar lantbrukare

Hur ser det då ut på lantbruken runt om i landet? I studien har Camilla Eriksson intervjuat tjugo lantbrukare i Västra Götalands län, såväl djurbönder som växtodlare, konventionella och ekologiska. De har svarat på frågor om hur gården skulle hantera såväl kortsiktiga störningar som el-avbrott och en tänkt avspärrnings situation på flera år. – Det är ju bara vid långsiktiga störningar som det blir intressant att prata om livsmedelsproduktionen, säger Camilla. Annars är det mer en fråga om distribution. En avspärrning är inte ett realistiskt scenario i dagsläget men man kan ändå fundera kring hur beroende vi vill vara av omvärlden och handelssystemen. På riktigt kort sikt är el-avbrott den stora risken för nästan alla lantbruk med djur. Utan ventilation, vatten och fungerande mjölkningssystem handlar det i vissa fall bara om några timmar innan djuren far illa. En del gårdar, men långt ifrån alla, har dieselaggregat och klarar sig åtminstone några dygn. Allra känsligast är konventionell kyckling- och grisuppfödning eftersom djuren inte har tillgång till utevistelse om ventilationen skulle stanna.

Oroligheter i omvärlden i kombination med ett ökat beroende av importerad mat gör att allt fler frågar sig hur sårbart det moderna samhället egentligen är.

Räcker ett par veckor

På Hummelsta gård, norr om Västerås, bedriver Mikael Lindgren konventionell slaktsvinsuppfödning. Här i de relativt moderna stallarna fungerar ventilationen hjälpligt även om strömmen skulle gå men trots det skulle djuren inte klara sig mer än några dagar. Vattenpumpen går också på el liksom spannmålskvarnen som behövs för utfodringen av djuren. – Det är egentligen konstigt att inte djurgårdar som vi har ett elverk, säger Mikael. Det skulle bli jätteproblem vid strömavbrott. Om vi har el och bränsle kan vi hanka oss fram. Har vi inte det så stannar allt. Det egna lagret av diesel räcker ett par veckor och på lite längre sikt skulle foderförsörjningen bli ett problem. Den egenodlade spannmålen kompletteras med importerad soja och mineraler utan det skulle grisarnas tillväxt och hälsa påverkas. Den lilla lagerhållningen av foder var en av de saker som förvånade Camilla. – Ibland har man bara 2-3 dagars behov. Jordbruket har precis som handeln utvecklats mot ett just-in-time-tänk. Om det skulle vara fulländat så skulle det inte finnas några lager alls. Det är raka motsatsen till beredskap, säger hon. Vid en längre tids avspärrning i händelse av kris eller krig krävs helt andra lösningar. Då handlar det om vilken kost vi behöver för att överleva, inte om att upprätthålla den kost vi äter idag för att det är möjligt. I det läget kan man till exempel anta att produktionen av gris- och kycklingkött läggs ner. Dels för att en stor del av fodret importeras men också för att vi inte skulle prioritera att odla spannmål till djurfoder. Tidigare utredningar har föreslagit att kriskosten skulle inriktas på trädgårdsprodukter, spannmål och mejeriprodukter. – En kriskost måste vara så resurseffektiv som möjligt, inte så lönsam som möjligt, vilket är det som styr produktionen idag, menar Camilla.

Synen på bönderna har förändrats. Fokus har förflyttats från livsmedelsproduktion till företagande och entreprenörskap.

Fokus på företagande

De stora knäckfrågorna på längre sikt är tillgången till bränsle och gödsel. Lantbrukarna i Camillas studie ser inget realistiskt alternativ till dieseln. Att driva lantbruket med häst, som man gjorde förr, ser ingen av de lantbrukare Camilla pratat med som ett alternativ. Det finns varken hästar, redskap eller kunskap för att göra det. Hela lantbruket har genomgått stora förändringar under de senaste decennierna. I samband med EU-medlemskapet förflyttades ansvaret för jordbrukspolitiken till Bryssel. Gårdarna blir större och drivs av allt färre människor som använder alltmer avancerad teknik. Under samma period har även synen på bönderna förändrats. Fokus har förflyttats från livsmedelsproduktion till företagande och entreprenörskap. Stödsystemen bidrar dessutom till att många bönder uppfattar att lantbrukets natur- och kulturvärden är viktigare än själva matproduktionen. Det är några förklaringar till att lantbrukarna i Camillas studie inte ser att de skulle ha något särskilt ansvar för livsmedelsproduktionen i en krissituation. – Klarar man sig inte på den fria marknaden är man kanske inte en tillräckligt skicklig företagare och då kanske man ska ägna sig åt något annat. Det är ju så lantbrukare betraktas inom jordbrukspolitiken idag, menar Camilla. Ur det perspektivet är det inte alls konstigt att de inte anser sig ha något ansvar för matförsörjningen.

Ny inriktning

I regeringens försvarspolitiska inriktning som gäller fram till 2020 ingår att myndigheter som ansvarar för totalförsvaret ska nu återuppta arbetet med att planera för en krigssituation. I det arbetet ska ansvariga myndigheter ta fram planer för hur man ska lösa försörjningen av livsmedel, energi, transporter, sjukvård och kommunikationer vid en krigs- eller större krissituation. – Det arbetet har legat nere sedan kalla kriget så på det sättet är det en historisk fas som vi befinner oss i, säger Camilla. Under kalla kriget hade vi väldigt omfattande lager men det är långt ifrån säkert att det är den vägen vi kommer att gå idag. Idag finns nya tekniska lösningar, bland annat för tillverkning av bränsle och el, men för att dessa ska få större spridning krävs stora satsningar av kommuner och staten. Den nya försvarspolitiken har också ändrat inriktningen på Camillas forskning som dels kommer att fokusera på myndigheternas arbete men också på konkreta lösningar. Hur bygger man, i praktiken, en matproduktion som är mindre sårbar?