En jättelik strukturomvandling sker inom svenskt jordbruk. Det som var tio gårdar för tjugo år sedan är idag en enda stor gård. Blandjordbruken försvinner och specialiseringen ökar. Samtidigt läggs många jordbruk ner helt och hållet.

– Det talas mycket om närodlad mat, och att svenska bönder nischar in sig mot det. Men den nischningen är bara en liten rännil jämfört med den gigantiska avveckling av svenskt jordbruk som samtidigt pågår, säger Anders Wästfelt. Han är docent i kulturgeografi vid Stockholms universitet och forskar vid avdelningen för agrarhistoria vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala. – I genomsnitt lägger en grisgård i veckan ner. Vi talar oss gärna varma om hur viktigt det är med närproducerad mat, men verkligheten är att vi importerar mer och mer mat och producerar allt mindre själva. Detta trots ett årligt jordbruksstöd på 10 miljarder kronor.

Förändring i det tysta

1990 gav Sverige upp sitt mål om att vara självförsörjande på livsmedel. Samtidigt avreglerades jordbruket. Sedan dess har hundratusentals hektar åkermark lagts ner och andelen egenproducerade livsmedel har sjunkit från 85 procent till strax under 50 procent.
–Vi talar oss gärna varma om hur viktigt det är med närproducerad mat, men verkligheten är att vi importerar mer och mer mat och producerar allt mindre själva
Men förändringarna sker i det tysta. När svenskt jordbruk diskuteras idag handlar det framför allt om hur konkurrenskraften ska stärkas, så att svenska bönder klarar sig på den globala matmarknaden. Den stora strukturomvandling som sker inom jordbruket har samhället inte koll på, hävdar Anders Wästfelt. Informella arrenden och fastighetsägare som i praktiken upphört att själva bruka sin mark gör att förändringen inte heller är fullt synlig i statistiken. – Det är problematiskt att inte veta att det här sker. Det finns nästan ingen forskning eller diskussion om strukturomvandlingen, samtidigt som vi har ambitioner för jordbruket vad gäller miljön och biologisk mångfald. Det går inte ihop, säger Anders Wästfelt.

Jordbruksmark exploateras

Rika länder kan ”låta bli” att använda sin egen mark till livsmedelsförsörjning. Men det är knappast hållbart på lång sikt, säger Anders Wästfelt. Medan andra länder köper in jordbruksmark för att säkra sin framtida livsmedelsförsörjning för en ökande befolkning – till exempel har Kina och Qatar köpt upp ansenliga mängder jordbruksmark i Afrika och Australien – exploaterar vi i Sverige bördig jordbruksmark för andra ändamål. Något som straffar sig i längden, menar Anders Wästfelt. – Planterar man granskog på jordbruksmark är det inte bara att hugga ner skogen och börja använda den som jordbruksmark igen när man behöver. Marken blir försurad för decennier framåt. Bygger man en stad eller motorväg på jordbruksmarken är den förstörd för alltid.
– Planterar man granskog på jordbruksmark är det inte bara att hugga ner skogen och börja använda den som jordbruksmark igen när man behöver.
Anders Wästfelt

Anders Wästfelt, forskare vid SLU och Stockholms universitet, studerar strukturomvandlingen i svenskt jordbruk.
Foto: Jenny Svennås-Gillner/SLU

Olönsam småskalighet

Allra störst är strukturomvandlingen i slättbygderna. Anders Wästfelt har studerat Östergötland närmare, där gårdarna för tjugo år sedan var 50-70 hektar stora och nästan alla höll både djur och odlade spannmål. Nu är gårdarna tio gånger så stora och nästan inga har djur kvar. Men där brukas i alla fall all mark fortfarande. I både mellanbygder (till exempel norra Uppland, Närke och delar av Småland, som består av både skog och öppen mark) och i skogsbygder är det i stället vanligt att jordbruken läggs ned helt och hållet. Det småskaliga jordbruket har mycket svårt att klara sig i konkurrensen med storskalig produktion i till exempel Ryssland. – Matproduktionen har blivit helt global och svenskt jordbruk är naturligtvis ingen isolerad företeelse, utan en del av en global omstrukturering. Det är inte givet att vi kommer att ha generationsskiften på gårdarna framöver, på det sätt som varit. Jag har träffat väldigt många lantbrukare som säger att de är sista generationen, att deras barn inte tar över. Så vad kommer istället? – Vi kan förvänta oss att entreprenörer av olika slag kommer att ta över, säger Anders Wästfelt. – Strukturomvandlingen är jättelik och ändå så lite uppmärksammad. Vi ser den inte för vi är mitt inne i den, säger Anders Wästfelt. Läs även artiklen ”Bönderna som går emot strömmen”.  

Michaela Lundell

Vad tycker du? Kommentera!

Extrakts kommentarsfält är modererat. Vi förbehåller oss rätten att radera eller beskära poster som till exempel innehåller reklam, personangrepp, rasistiskt eller sexistisk innehåll, alternativt länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.

  • Urban Berglund skriver:

    Alla drömmare bor i staden. Vi som bor på vischan har redan vaknat och för att få oss mat på bordet måste snart vi också flytta in till staden – för det är där som pengarna rör på sig.
    jag har i tjugotre år arbetat med ”turism” i form av en stugby och fiskecamp. Men inkomster några månader på året täcker inte ett helt års kostnader. Så även jag står i valet och kvalet. Bo kvar och svälta ihjäl – eller flytta och få mat på bordet.
    Ekonomiska realiteter kallas detta på ett abstrakt språk.
    HUr ska vi göra vi som är kvar? Sälja marken till kineser som är tända på att få mark under fötterna? Och de skickar hit ett gäng slavar som fixar det vi inte kan idag – management av mark så att det trillar in kronor och ören.
    Det är en mentalitet som tagit över. Och den är för svår att formulera just idag. Alla ska sko sig på alla, utom jag för det är mig man måste hålla fången för att uträkningen ska gå ”Jämnt ut”.
    Så ser jag på det idag.
    Tack för ordet.

  • Evert Larsson skriver:

    Jan Nilsson du skriver ”Om vi ska gå tillbaka till allas drömmar om småskalighet i lantbruket utan att införa slaveri, ”

    Din ståndpunkt är orimlig och marknadsfundamentalistisk. Jordbruket behöver inte styras efter industriella principer. Maten kan tillåtas få ta en större del av en vanlig familjs budget. Så länge jag levat har dess andel minskat, vilket är anmärkningsvärt eftersom jordbruk inte är industri och inte passar enkla produktionstekniska scheman.

    Jordbruk måste ha möjlighet att utvecklas efter sina förutsättningar. Det skulle kunna bli verklighet genom en höjning av skatten på fossila bränslen och en sänkning/eliminering av skatt på arbete.

  • Jan Nilsson skriver:

    Kan inte alla ni som skriver, forskar eller tycker till om den här verksamheten ha förståelse för att jordbruket är grunden och förutsättningen för alla samhällens existens i historien.

    Därför är jordbrukandet också med nödvändighet en spegling av de närliggande samhällenas utvecklingsnivå och civilisation.
    Om vi ska gå tillbaka till allas drömmar om småskalighet i lantbruket utan att införa slaveri, så måste detta också motsvaras av att ni som äter inne i stan börjar utföra alla era jobb, transporter och boende i samma småskalighet, och till samma löner som gällde när den nivån var modern.

    Det är också där i stans totalkonsumtion som man kan spara fossilenergi.
    Böndernas tillverkning och leveranser av matråvaror till svenska samhället svarar idag för några få procent av hela BNP. Slutar man helt med detta skulle det bara påverka den nationella fossilenergiförbrukningen med ungefär samma procentandel.

  • Solveig Lindholm skriver:

    Den här strukturomvandlingen, liksom det mesta i det överindustrialiserade samhället, drivs av billiga fossila bränslen. Denna modell är av naturnödvändighet på utgång, men tyvärr förstår inte flertalet medborgare eller makthavare detta. Förstörelsen av såväl åker som skog, hav och andra biotoper kommer att stå mänskligheten dyrt.

    Det som krävs är en måttfullare livsföring, sparsamhet med och omsorg om naturresurserna och långsiktigt ansvarstagande. Det påverkar hur våra ekonomiska system bör byggas upp – till verkliga ekonomier = hushållning. I Sveriges beräknas det behövas 1,8 miljoner bönder inom en icke alltför avlägsen framtid. Och en betydligt mer diversifierad produktionsform. Det krävs politiska beslut som skyddar åkermark och andra naturresurser, och som inte tillåter en global ”fri”handelskapplöpning till botten. Livskraftiga ekosystem och biologisk mångfald är A och O. Det är inte förhandlingsbart. Inom natursystemens livsramar är det upp till människorna att ordna anständiga samhällsformer.

  • Jan Nilsson skriver:

    Hur länge ska vi behöva vänta innan forskningen börjar analysera den biologiska produktionen ur ett arbetstekniskt perspektiv där man mäter arbetseffektiviteten mot det producerade energiinnehållet och dess pris i varorna som lämnar gården?
    Det som alla kunderna (till ”röda” produkter enl parallellartikeln) köper är i första hand är, trots alla kockprogram, den vardagsenergi som man ska överleva och växa av.
    Då skulle det bli mycket lättare att förklara för både politiker och konsumenter att människan aldrig har har livnärt sig på enbart frisk luft och drömmar. Nyckelfaktorn har i alla tider varit en ständig utveckling och effektivisering av arbetstekniken och företagandet.

  • Gunilla Arneström skriver:

    Varför är det inte möjligt att vara småskalig i detta land ? Hela våran landsbygd utarmas och att det planteras träd i jordbruksmark ,usch.
    Trenden måste svänga …..! En levande lansbygd borde kunna fungera i denna digitala värld. Jordbrukarna skulle kunna erbjuda storstadborna att köpa andelar eller liknande till bondgården. Jag kan tom. tänka mig betala för en höna och dess foder så länge som hönan lever. och liknande.

  • Hans skriver:

    Sund odling och sund djurhållning kostar mer än importkött, därav nedläggning av svenska grisgårdar. Köp svenskt och betala vad det kostar så blir gårdarna kvar!
    Det går aldrig att ga tillbaka till småskalighet och det behövs inte heller för en levande landsbygd men utan bra lönsamhet går det bara utför. Dagens lantbrukare vill ha samma levnadsstandard som andra i samhället.

    • Åke skriver:

      Det borde de kunna få utan att behöva idka djur- eller människoplågeri!
      En konkurrens som inte bygger på fri marknad och långsiktighet utan politiskt maktspel och stöld i det tysta ger definitivt en undergång för fler än dem i näringen.

      Om det mervärde konsumenten betalar äts upp av mellanhänderna så är inte jordbruksnäringen hjälpt av högre konsumentpriser heller.

  • barbro skriver:

    Jag tycker detta är bedrövligt ! Fram för fler små gårdar och olika grödor, djur som får beta ute ! Det är det naturliga för både människor & djur !! Pengarna styr på ett dåligt sätt idag !! Blir som indianerna förutspådde till slut, när den sista fisken är död, förstår den vite mannen att man inte kan äta pengar !! Samma med alla jordbruksprodukter……..Fram för sunt förnuft,m sund odling & sund djurhållning !!