Farlig mikroplast driver runt i Östersjön

Trodde du att enorma ansamlingar av plastpartiklar var ett problem långt borta i Stilla havets stora virvelströmmar? Glöm det, färska forskningsstudier pekar mot att lika stora mängder mikroplast driver runt i Östersjön. På sikt hotar det att bromsa många års arbete för att minska gifterna i den marina näringskedjan.

Det talas om mängder av plastskräp ute i de stora världshaven – men hur ser det egentligen ut i svenska vatten? Nu har forskarna börjat undersöka våra egna kuster och hav – och de första resultaten är nedslående: det visar sig att även svenska hav fylls med plast i snabb takt.

– Först ser man bara en fin sandstrand, men när man tittar lite närmare så är det en stor del av sandkornen som är av plast.

Stränder täckta av sopor

Det säger Martin Hassellöv, professor i analytisk miljökemi vid Göteborgs universitet, som i somras gav sig ut i en segelbåt för att undersöka hur mycket mikroplastskräp som finns i havet längs Västkusten och i södra Östersjön.

– Skagerrak är känt för att vara hela Nordsjöns soptipp – på grund av havsströmmarna samlas skräp från hela Västeuropa här. Ungefär 8 000 kubikmeter skräp sköljer upp på Bohusläns stränder varje år. Men när jag undersökte mängden mikroplastskräp fann jag minst lika mycket i Östersjön som i Skagerrak, vilket var oväntat, säger Martin Hassellöv.

Kommunerna längs Bohuskusten kämpar med omfattande strandstädningar, och man har en ganska god bild av hur mycket stort skräp som finns: mängderna har mätts på sex stränder i ett tiotal år och genomsnittet per år är 3 600 föremål per 100 meter, det vill säga 3-4 bitar skräp per decimeter. Om stränderna inte städades flera gånger per år, skulle de vara helt täckta av sopor.

Mikroplaster binder gifter

Men de siffrorna handlar bara om det stora, synliga skräpet. Plast är ett material som inte bryts ner, utan som bara faller sönder i mindre och mindre fragment, när det blir sprött av solens UV-strålar och mekanisk nötning.

Det riktigt farliga och svårhanterliga skräpet är de mikroskopiskt små plastpartiklarna som är ungefär lika stora som plankton. Miljögifter i vattnet binder till partiklarna och förs in i den marina näringskedjan när djur i vattnet misstar dem för mat.

– Mikroplasten kommer både från större plastskräp som fragmentiserats och från direkta källor av mikroplast, till exempel vissa tandkrämer och hudvårdsprodukter. Men också när vi tvättar textilier av syntetmaterial. En enda fleecetröja släpper ut tusentals mikroskopiska plastfibrer vid varje tvätt, säger Martin Hassellöv.

Färska studier vid svenska reningsverk visar att reningsverken inte lyckas filtrera bort alla mikroplastpartiklar ur avloppsvattnet och betydande mängder spolas därför direkt ut i havet.

Eftersom mikroskräpet är omöjligt att städa upp måste tillförseln av nytt plastskräp till havet stoppas, helst redan vid källan.

Svenska vatten fylls av plast

En del av plastskräpet i havet består också av plastpellets – det vill säga råmaterialet som plastprodukter tillverkas av, och som spillts från industrier och transporter.

Även om proverna inte är färdiganalyserade kan Martin Hassellöv konstatera att det finns ungefär lika mycket mikroplast, åtminstone i de större storleksfraktionerna, i de kustnära vattnen i Skagerrak, Kattegatt, Öresund och södra Östersjön, som i de stora subtropiska virvelströmmarna.

– Däremot är karaktären på plasten annorlunda. I de öppna oceanerna hittas mest hårdplastfragment, medan jag hittar mycket frigolit, syntetiska fibrer från rep och fiskeredskap och fragment av plastpåsar.

– Det finns nog tyvärr ingen plats på jorden, ingen ö och ingen strand, där vi människor inte satt våra spår i form av plastskräp, säger han.

Måste stoppas vid källan

Både han och kollegan från Örebro universitet, Anna Kärrman, som under sommaren gjort de första provtagningarna efter mikroplast i de fria vattenmassorna i Östersjön, är överens: tillförseln av plastskräp måste stoppas.

– Östersjön är ett redan mycket stressat ekosystem, med mängder av historiska miljögifter. Vi har lyckats strypa tillförseln av dessa gifter, till exempel DDT, PCB och dioxiner. Men nu ser minskningen ut att plana ut och det kan bero på plastskräpet: de små plastfragmenten binder till sig gifterna och håller kvar dem i näringskedjan. Plasten kan därigenom bromsa upp de positiva effekterna av andra ansträngningar för att förbättra havsmiljön.

– Eftersom mikroskräpet är omöjligt att städa upp måste tillförseln av nytt plastskräp till havet stoppas, helst redan vid källan, säger Anna Kärrman. Nu är det vår uppgift att ta reda på vad det är för slags plast, var den kommer ifrån och vilka effekter den har på levande organismer.