”Marknaden kan inte lösa problemet”

Trots att läkemedelsföretagen ofta hittar substanser som biter på bakterier kommer det alltmer sällan ut nya typer av antibiotika på marknaden. Vetenskapliga problem och svårigheter att tjäna pengar är två viktiga hinder.

– En förklaring till att forskarna har misslyckats är att de har missat en väsentlig detalj, nämligen att att antibiotika måste ha förmågan att passera igenom bakteriernas svårgenomträngliga cellväggar, menar professor Otto Cars, ordförande för React, ett internationellt nätverk mot antibiotikaresistens. Kunskapen om hur antibiotikan ska ta sig in i cellen finns inte alltid hos läkemedelsföretagen, menar Otto Cars. Däremot finns den i den akademiska världen men där saknas resurser att ta en upptäckt från idé till läkemedel.

Från femton till fyra

Svårigheterna har resulterat i att antalet läkemedelsföretag som arbetar aktivt för att få fram ny antibiotika har gått från cirka 15 för några år sedan till fyra idag. – Situationen är värre än så, under de senaste 30 åren har utvecklingen av ny antibiotika stått i det närmaste helt stilla. De nya läkemedel som fortfarande kommer ut på marknaden är så lika de som redan finns att bakterierna snabbt blir resistenta även mot dem. Nu behöver vi helt nya typer av antibiotika. Dessa ska inte bara vara medicinskt verksamma utan de måste även vara konstruerade på ett sätt som gör att resistensutvecklingen försvåras.

Läkemedelsföretag tvekar

Det andra stora hindret är att det inte finns någon balans mellan de företagsmässiga riskerna i samband med antibiotikaforskning och de vinster som det företag som lyckas ta fram en ny verksam substans kan hoppas på. Dels för att antibiotika, till skillnad från läkemedel som används vid kroniska sjukdomar, bara används under korta perioder och dels för att nya varianter är en så värdefull resurs att de inte kan tillåtas bli storsäljare. – Att de kommersiellt verksamma läkemedelsföretagen tvekar att satsa resurser inom ett sådant område är självklart och därför kan vi inte längre överlåta åt marknaden att lösa resistensproblemet. Inom React försöker vi lansera en affärsmodell som bygger på att det offentliga står för utvecklingskostnaden medan läkemedelsföretagen får ersättning för att göra jobbet men inte för att sälja preparaten i stora volymer. Oberoende av vem som ska betala kalaset kommer det att ta tid innan vi får se helt nya klasser av antibiotika på marknaden. 15 år kommer det att ta, gissar de optimistiska. Aldrig, säger de som har börjat misströsta.

Tillverkningen flyttar

Joakim Larsson, docent i farmakologi på Sahlgrenska akademin, vill även lyfta fram att politiska beslut på läkemedelsområdet i Sverige sannolikt har lett till negativa konsekvenser för miljön och kanske ökat risken för att resistenta bakterier skall utvecklas där. – Tack vare att staten sedan några år bara subventionerar den medicin som för ögonblicket är absolut billigast har samhället sparat miljarder. Baksidan är att jakten efter billigare piller inte stimulerar investeringar i bättre avloppsrening och grön teknologi. Konsekvensen är att många läkemedelsföretag av kostnadsskäl flyttar läkemedelstillverkning till låglöneländer. När kostnader måste pressas maximalt riskerar det att leda till ökat slarv med att rena fabrikernas avloppsvatten. Ett exempel på denna utveckling visar Joakim Larssons tidigare forskning i Indien. – Vi har konstruerat ett system som gör att den tillverkare som satsar på en effektiv, men kanske lite dyrare rening, riskerar att förlora möjligheten att få avsättning för sina produkter.

Hopp om förändring

Men nu finns det plötsligt hopp om en positiv förändring, anser Joakim Larsson. Efter hans teams avslöjande (se faktaruta) om hur stora mängder antibiotika som kommer ut i naturen runt de indiska läkemedelsfabrikerna har mycket hänt. Ett av de initiativ som han välkomnar är att flera svenska landsting nu har börjat ställa miljökrav på tillverkarna. – De tillverkare som vill leverera medicin till de aktuella landstingen måste garantera att alla produktionsställen har kontroll över hur stora utsläpp de har. Än så länge finns inga gränsvärden för aktiva substanser, men bara kravet på monitorering gör att vi nu kan börja ta steg framåt. Även de indiska myndigheterna ställer nya hårdare krav, de är oroliga att debatten ska leda till att landet tappar en industri värd många miljarder.