Medborgardialog skapar social hållbarhet – om den görs på rätt sätt

I arbetet med att utveckla hållbara städer betonas de sociala aspekterna allt mer. Och ”medborgardialoger” är den senaste trenden för att inkludera invånarna och fördjupa demokratin. Men lyckas medborgardialoger verkligen skapa social hållbarhet?

Medborgardialog – det låter bra, och begreppet har blivit populärt när kommuner ska arbeta med hållbar utveckling utifrån ett socialt perspektiv. Det handlar om att utveckla demokratin och få människor att aktivt delta i stadens utveckling, brukar det heta. Men i praktiken är det inte alls givet att medborgardialoger leder till just detta, visar det sig när sex forskare och lika många ”praktiker” i ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt inom ramarna för programmet Samordnad stadsutveckling, undersöker vad medborgardialoger egentligen innebär.

Aktionsinriktad och interaktiv forskning

Forskarna och praktikerna har både deltagit i och själva tagit initiativ till möten och dialoger mellan kommunanställda och invånare i två stigmatiserade Göteborgsförorter, Hammarkullen och Backa. De har intervjuat politiker, tjänstemän och kommuninvånare, observerat och analyserat. Projektledaren Jenny Stenberg, som är forskare i arkitektur och planering vid Chalmers, kallar metoden ”aktionsinriktad” och ”interaktiv”. – Traditionellt lägger forskare fram sin kunskap och sedan ska praktikerna använda det. Men att förändra en praktik är ofta en lång och svår process. I det här forskningsprojektet har vi utvecklat kunskap tillsammans – forskare, kommuntjänstemän och civilsamhället. Och implementeringen av resultaten är en integrerad del av forskningsprocessen, säger Jenny Stenberg. När projektdeltagarna skrapade på ytan visade det sig att motiven bakom medborgardialoger skiljer sig mycket åt. Att vilja utveckla och fördjupa demokratin är egentligen bara ett motiv av flera möjliga, konstaterar Nazem Tahvilzadeh, som forskar om stadspolitik och hållbar utveckling vid KTH, och som också ingått i projektet.

Stärka organisationen

Ledande politiker och tjänstemän, som framför allt ser kommunen som en serviceproducent i välfärdssektorn, kan i stället ha som mål att öka effektiviteten i själva kommunorganisationen. När medborgarna ses som ”kunder” eller ”brukare” av stadens tjänster, blir dialogen ett sätt att skaffa sig information om vad medborgarna vill ha. Andra kan ha som motiv att stärka medborgarnas förtroende, skapa ”nöjda medborgare” och förbättra legitimiteten, inte minst mot bakgrund av kommunens mutskandaler. Men det kan också handla om att man vill att medborgarna ska få sätta sig in i politikernas och tjänstemännens svåra situation och ta ansvar för de svåra prioriteringsbesluten vid nedskärningar, skriver Nazem Tahvilzadeh i den nya bok som presenterar forskningsprojektet: Framtiden är redan här – hur invånare kan bli medskapare i stadens utveckling. Det innebär att de flesta motiv faktiskt handlar om att stärka organisationens position i samhället, inte medborgarnas, konstaterar Nazem Tahvilzadeh. Medborgardialoger innebär också i sig ett demokratiskt dilemma. – I visionen om hållbar utveckling, som den uttrycks i Brundtland-kommissionen och FN:s handlingsprogram Agenda 21, ingår medborgarinflytande som en viktig del, säger Jenny Stenberg. Medborgarna behöver vara med och påverka hur deras stad utvecklas; inte bara gå och rösta i de allmänna valen utan även vara aktiva dessemellan. Det finns positiva saker med detta, men också kritiska frågor man måste ställa: vilka får vara med i medborgardialogen och vilka hamnar utanför? I de allmänna valen har varje människa en röst för att vi vill fördela makten lika. I medborgardialoger är det ofta de som redan har makt som kommer fram och kan påverka. Medborgardialoger kan därför faktiskt minska demokratin om de inte görs på rätt sätt, säger Jenny Stenberg. Så vad krävs för att lyckas? – Den som bjuder in till en medborgardialog behöver utveckla metoder som tar hänsyn till maktförhållandena mellan olika grupper, tänka på vilka man bjuder in, hur man bjuder in, och hur det fysiska rummet ser ut där dialogen ska ske. Det är också viktigt som kommuntjänsteman att få både tid och mandat från sin chef att faktiskt låta dialogen förändra de system man jobbar med, svarar Jenny Stenberg.

”Säker” dialog inte alltid relevant

Rädslan för att tappa kontroll över ett dialogmöte gör att tjänstemän ibland inte vågar släppa fram de riktigt svåra och stora frågorna. Mötena kan då röra sig om detaljer, som egentligen inte är så intressanta för medborgarna att få styra över. Processledaren och konflikthanteraren Anna Fridén, en av praktikerna som ingått i forskningsprojektet, tar som exempel unga som vill diskutera möjligheten att få jobb, men i stället bjuds in till dialoger om vilka böcker som ska köpas in till biblioteket. Eller boende som vill framföra åsikter om de stora generella planerna på förtätning i deras område, men i stället får tycka till om tre olika förslag på hur en förtätning kan se ut. Så här säger en av kommuntjänstemännen hon intervjuat: ”En säker dialog är kanske inte alltid en relevant dialog. Det får inte bli så att vi har dialog om enkla frågor bara för att kunna bocka av och hävda att vi jobbar med medborgarinflytande.” Att stötta invånarnas egna initiativ, i stället för att bara bjuda in till dialoger ”uppifrån”, är ett sätt att få medborgardialogerna att verkligen utveckla staden. – Vilken atmosfär som råder har också betydelse. Relationen mellan gräsrotsorganisationer och myndigheter bör varken vara för vänskaplig eller för konfronterande. Det bästa är om det finns en ”kreativ spänning”, säger Jenny Stenberg.